Har fått rycket. Käftsmällen gav mig lite jädrar anammat så nu jäklar blir det ordning och reda på torpet – eller ialla fall i garderoben. Det tyst och skönt, alla sover. Det är nu jag har min tid. Det dumma är att jag både är morgon och nattmänniska. Känns som en ganska dum kombination. Blir jobbigt i längden om man ska vara vaken nästan dygnet runt liksom. Fast nu är jag nog mera nattmänniska. Tvillingarna har lärt mig gilla nattbestyr. Skrev jag gilla? Aldrig mera ska jag klaga över sömnlösa nätter. Snart är dom inte längre bebisar, lilla C och stora C.
Tanken på att jag faktiskt är tonårsmorsa snart gör mig lite illa till mods. Jag tonårsmorsa? Men fattar ni, det går ju inte! Jag är ju inte vuxen själv liksom, eller är det som de säger, man är inte äldre än vad man gör sig? Kanske är jag vuxen, börjar närma mig gammal? Shit! Alltid har jag skrattat åt dom som har komplex inför att åldras. Man pratar om trettioårs kris HAHAHA! Men ja jag kan nog börja förstå dessa stackars krakar. Siffrorna spelar mig ingen roll, men att bli tonårsmorsa låter lite old! Majgadd! Tanken på att jag kan bli farmor om några år känns låååångt borta. Victor ska INTE bli ung pappa – inte för att jag inte vill (inget fel på det!) men gossen min har andra planer. Och han är fast besluten om att inga barn skaffa förens han är vuxen. Tack min son – för morsan vill inte bli gammal.
Måste nog ta mig en funderare – vad är gammalt?
Stänger in mig i garderoben igen och hoppas på att snart komma ut, för då kommer lilla C som numera är stora C att ropa på mig…
