Engla-Freja och jag står och steker köttbullar som vi har gjort på morfars vis 🙂

Tänk vad jag kan sakna den gubben – Världens bästa pappa ♥

Vad lagar ni för mat idag?

 

Vaknade av att solstrålarna värmde genom fönstret i taket. Låg kvar ett tag och blundade, och jag kunde nästan föreställa mig att det var vår. Micke gick upp och plockade i köket medans jag började bädda sängar. Lite grusig i ögonen efter en natt med mardrömmar. Charlie har vaknat åtaliga gånger, helt otröstlig. Det sägs ju att barn runt ettårsålder drömmer mycket och att de kan komma ihåg tiden inne i mammas mage.

Frukosten var redan framtagen och stod på bordet när jag kom ner. Och Micke mötte mig med en stor puss. Jag hade nämligen bland mina runder med Charlie inatt skrivit en liten kärlekslapp och lagt in i kylskåpet, ihopp om att Micke skulle gå upp först idag. Vardagsromantik när den är som bäst.

Divan började hoppa och tyckte matte hade sovit alldels för länge, så det var bara att hoppa i uggsen och gå ut, jag har ändå väldigt svårt att äta frukost så det gjorde inte alls något att jag fick gå ut.

Efter allt morgonbestyr så satte jag mig nu vid datorn. Kikade igenom alla kommentarer här på bloggen – för jag läser alla och besöker mellan varven även också era bloggar. Jag får mycket frågor, kanske skulle vi ha en frågestund vad säger ni om det? Men jag är annars ingen bloggläsare. Det finns ingen blogg som jag slaviskt följer. Det finns några bloggar som jag uppdaterar mig på veckovis. Annars läser jag mest nyheter, artiklar och surfar lite recept då och då. Även om jag skulle vilja så finns inte riktigt tiden att följa alla bloggare. Idag besökte dock Laila Bagge Wahlgren och hon hade skrivit om oss. Läs HÄR.

Laila, nej jag är inte hög eller ska jag säga låg av valium. Stressnivån är ibland väldigt hög här hemma. Och jag kan ju bara prata för oss men troligtvis är det så att vi stöps efter förutsättningarna. Vi har blivit vana och kan stänga av på ett annat sätt. Tro mig om det hade funnits en hemlig ramsa eller snarlikt så hade jag nog ibland gjort allt för att komma över en sån. Ibland har jag känt mig misslyckad, förstörd och helt nerbruten. Precis som alla mammor någon gång känner…

Jag tror precis som du, din teori stämmer. Jag är ständigt hög på endorfiner som mina barn ger mig genom deras otroliga kärlek. Den är ofattbar. Trots jobbiga och kämpiga stunder så fixar man ett ständigt kaos och lugnet infinner sig ändå på något lustigt sätt. Oavsett.

Du har rätt Laila – din teori stämmer!

Nu ska det fixas middag här, så jag andas in extra mycket endorfiner så jag mäktar med mitt kaos! Lets go high!

Puss