William är en riktig funderare. En liten filosof. Igår hade jag gjort chokladpudding och vispgrädde. Oh yeah jag hade gjort, och faktiskt jag smakade lite. Hela 2 msk, man måste ju få unna sig något ibland…
Men eftersom jag nu tränar och vi äter lite nyttigare så har det ju speglat även barnen. William älskar chokladpudding, men han satt länge och tittade på sin skål.
– Men Wille ska du inte äta upp din chokladpudding?
– Mmm…
– Mår du inte bra?
– Jo, men mamma blir blodet smutsigt av chokladpudding?
– Va? Varför säger du så? Och varför tror du det?
– Amen man har ju blod i magen?
– Ja…
– Ja och chokladpuddingen går ju ner till magen om jag äter den och då blir ju blodet smutsigt. Och sen ut i hela kroppen! Och du äter ju inte chokladpudding nu?
Så vad svarar man på detta? Och om jag säger såhär, dessa frågor kommer sådär en 500 gånger per dag 🙂 Hade man så mycket frågor när man var barn?
– Ja men Wille mamma har ju ätit en massa chokladpudding, alldeles föööör mycket! Så därför måste jag stå över lite gott nu. Men blodet blir inte smutsigt så det är inte farligt att äta chokladpudding.
– aha…
Han tittade skeptiskt på mig, så jag fick lov att sleva i mig två skedar.
– Ser du inget farligt! Och du har ju ätit chokladpudding förut och det var ju ingen fara 🙂
Samtidigt skriker Engla-Freja…
– Jag vill bli smutsig i blodet så jag kan bli stooooor!!! Jag vill inte vara liten längre, jag vill vara en stor tjej NU!!!
Haha…
”Mamma titta!!! Jag har blivit jätte lång juh, snart är jag en stor tjej”
