Har precis varit på apoteket. Jo Micke fick åka med Victor till jouren idag IGEN. Det visade sig att Victor hade öroninflammation. På ena örat hade det värkt hål och på det andra var det på gång. Inte lustigt att han haft ont. Imorse väckte han mig klockan 04 och grät efter panodil. Men det är ju bra att han äntligen fått medicin. Men jag sitter lite undrande här. Pojken ska äta 60 kåvepenin 800 mg tabletter på 10 dagar. Låter inte det lite mycket?
Och varför måste man alltid bli hemskickad för att sen ändå gå tillbaka till vårdcentralen efter några dagar. Jag är inte korkad självklart förstår jag att läkaren måste gå på att tex halsprovet visat negativt. Men för sjutton man äter inte medicin för att det är kul. Och kanske borde läkaren ibland läsa av hela situationen. Här har vi en sjubarnsfamilj som i princip varit sjuka hela sommarlovet. Suck. Och nu finns det säkert någon vårdpersonal som vill yttra sig, men gööör det vetja.
Jo en sak till. Du som inte fattade någonting, varför jag fick vara hemma från jobbet häromdagen. Prova att själv vara sjuk och samtidigt ta hand om tre sjuka barn och fyra friska. Den ekvationen var enkel va? För mig är det självklart att inte lämna en sjuk Micke hemma med alla barnen då. Men det är ju jag.
Känns jag irriterad? Jag ber om ursäkt, dessa sjukdomar börjar trötta ut mig en aning…
