Hemma igen. Victor får dras med lite smärta i mjukdelarna men annars var allt bara bra. Så skönt! Men man vet ju aldrig med den där gossen. Precis som Charlie så är han en liten olycksfågel. Och det kan jag tala om att vissa saker som drabbar ens barn kan man inte rå över. Fick en kommentar härom veckan från någon som tyckte jag tagit mig vatten över huvudet när jag skaffat så många barn. Och att jag uppenbart inte håller koll på dom. Hon hade ett barn, en dotter på fyra år som aldrig slagit sig så mycket som Charlie minsann. Ja vad säger man? Det spelar ingen roll hur många barn man har. När olyckan är framme så är den… Har precis påbörjat middagen. Det blir potatis i ugnen med en god ytterfile. Mums!

Dagen började inte som väntat. Vi hade laddat för att heja på Victor när han skulle spela fotboll men det fick vi tråkigt nog ställa in. Victor vaknade med smärta i vänster höft som gjorde att han inte kunde stödja på benet. Vi tjatade lite på honom att han skulle röra på sig och få upp lite värme i musklerna, men det blev bara värre. Sen såg jag att vänster fot var utåtroterad så jag ringde till sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka med honom till akuten. Och med tanke på att hans armar gärna och ofta går ur led så känns det tryggt om någon får kika på höften så det inte är något sådant som spökar i höften. Bättre att kolla en gång för mycket… Nu är jag och de små barnen på väg till akuten för att hämta bilen. Vi ska åka handla lite medans Micke och Victor sitter och väntar på att få komma in till ortopeden. Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt! Ibland blir det inte som man tänkt…