Idag gjorde vi en dagsutflykt till Medevibrunn och besökte nordens äldsta hälsobrunn. Det sägs att brunnsvattnet gör de sjuka friska och jag låter just nu som en kråka. Har nästan helt tappat rösten. Febern är borta men jag har en envis hosta som stör mig. Vi får väl hoppas på underverk efter idag.

Vi hade tur med vädret. Solen har värmt oss med sina strålar hela dagen. Underbart väder att gå omkring och strosa i . Det fick bli en glass till barnens stora förtjusning. De hade en fantastisk god päronglass, jag rekomenderar den eller rättare sagt de som åt den gör det. Jag undviker allt som har med päron att göra just nu när jag ammar. Av erfarenhet så brukar bebisar bli hårda i magen av just päron.

Min söta lilla mamma och hennes make var med oss. Trevlans.

Tufft jobb att vara plastmorfar, men jag tror han tycker det är rätt så roligt. Här åkte vi ner till ett badställe som heter Odensbacken. Jätte mysigt. Efter det så tog vi en sightseeing till övralid där författaren och poeten Verner von Heidenstam ligger begravd och sen ner till nedralid.

Tänk vad man kan turista i sina egna hemtrakter. Det borde man göra oftare!

Förra veckan så ville barnen plantera frön av olika slag. Det blev en salig blandning. Vi provade att sätta cantaloupemelon frön. En vecka senare så har gröna redan blivit små plantor. De växter som ogräs. Wilson tycker det är jätte roligt. Varje morgon går han upp tittar hur mycket som hänt över natten. Cantaloupemelon är nämligen hans favoritfrukt. Full av c-vitamin och stärker kroppen. Men det känns som jag måste plantera om plantorna? Dumt bara att jag satte dom i en glasbruk. Kommer bli svårt att få upp plantorna utan att förstöra dom. Får helt enkelt försiktigt slå sönder glasburken. Någon som vet något om hur man ska sköta dessa små söta melonplantor? Tips från någon med gröna fingrar?

Trött, känner mig febrig och hostig. Var låg hela dagen igår. Jätte tråkigt. Men det är väl hösten som kommer och påminner mig om att det finns en verklighet och att den snart kommer. För jag blir alltid dunderförkyld när hösten kommer! Augusti redan. Vart tog den här sommaren vägen egentligen? Det har gått så otroligt fort. Så mycket vi skulle hinna med. Igår skulle min pappa fyllt 72år. Han skulle varit en skämtsam, pigg gammal gubbe. Han skulle älskat att ha barnen runtomkring sig och levt i nuet. Sådan var han, och han skulle aldrig förändrat sig. Jag köpte lite nya blommor och planerade uppe vid hans grav. När vi kom upp på kyrkogården så hojtade Adam till ”Tjenare moffa”. De skulle gillat varandra dom där två. Det var allt jag lyckades att prestera igår. Jag orkade inte vara ute. Hoppas jag känner mig piggare senare idag. Ta hand om er ♥