Favoriter i repsris!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Städade ur min garderob idag, välbehövligt. Mitt garderobsprojekt har alltså inte blivit löst ännu. Den enklaste lösingen på är är nog att flytta till större. Idag har det bara varit plock och städ-Usch! Och ändå tycker jag allt är en ända röra just nu.

Hittade mina höstklänningar…

                              De är helt klart mina favoritklänningar !

                                                                Hade först en tanke på om jag skulle plocka undan alla mina vinter och höstkläder, bara för att ge lite plats i garderoben. Men jag var  alldeles för lat 🙂

Nu ikväll har jag surfat omkring på paddan. Jag leter semester. Har planer på att besöka legoland och lalandia. Någon som har erfarenhet av lalandia? Jag har aldrig varit där. Har ni andra tips på bra resemål för stora familjer så får ni jätte gärna dela med er av det 🙂

Sweet dreams…

Victor ♥

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Helgen har susat förbi utan att jag blinkat, dagarna går så fort.

Egentligen skulle jag ha varit här och hängt med några härliga bloggkollegor. Bitter över att inte fått förgylla min tillvaro med deras sällskap så hoppas jag verkligen att det kommer att komma flera tillfällen. Jag hade verkligen behövt komma iväg och ladda batterierna. Just nu har jag mycket som cirkulerar omkring mig.

Men så skulle ju min lilla Victor konfirmera sig och det skulle jag inte vilja missa för något annat i världen.

Det var väldigt fint, och jag vet inte varför men jag blev tårögd. Jag som aldrig annars brukar vara så känslig fick helt plötsligt tårar i ögonen.

Micke var hemma med tvillingarna och Tuva-Li. Men de andra syskonen var med och tyckte det var väldigt spännande. Min ena bror Rickard var också där med sin familj. Victor var så nervös inför den här dagen, han skulle nämligen berätta lite om uppståndelsepärlan. Nåväl det gick jätte bra.

Där här är Victors kusiner Linn och Olle. Jätte roligt att de ville komma och fira victors konfirmation.

Efteråt gick vi och fikade. Jag blev besviken på att chokladbollen smakade papper, jag som hade sett framemot mitt lördagsgodis. Annars hade vi väldigt trevlig 🙂

Victor ♥

Nu ska jag tvinga mig i säng och hoppas på att jag får sova riktigt länge.

Kram!

Min konfirmander…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 1 minut

Åren går, tyckte inte det var länge sedan jag stod där framme i kyrkan och skulle konfirmera mig. Jag var fjorton år och hade Victor i magen utan att veta om det. Tänka sig, idag var det Victor som stod där framme i kyrkan. Femton år har gått, vart tog dom åren vägen undrar jag?

 

När själen dansar…

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Idag blev en sån där dag som bara gick i ett. Jag var lagom trött när jag vaknade igår morse (klockan har visst hunnit slå om till ännu en ny dag). Låg kvar länge i sängen och gosade med Tuva-Li, det är så härligt när de kryper intill och borrar in huvudet. Att jag var trött är väl inte så konstigt eftersom jag var uppe halva natten.

Blev inspirerad att måla en kvinna som dansade. Jag såg en tavla som en konstnär målat som var så vacker ”när själen lämnar kroppen”. Den var dramatiskt och väldigt stark. Jag målar från hjärtat och just nu känns det som min själ kommit tillbaka till kroppen. Jag glad och vill dansa.

Den är långt från färdig men i huvudet är den klar. Jag vet hur jag vill att den ska se ut…

Efter  lite morgonbestyr så fick jag också besök av en reporter. Vi pratade om allt möjligt allt från att jag ska ställa ut mina tavlor till barnuppfostran.

 Fick för mig att det var fredag igår, men så var det ju inte. Attans också! Jag brukar ju unna mig blommer på fredagar, men nu fick de komma en dag för tidigt 🙂

Apropå barnuppfostran. Är det okej om någon annan säger till ens barn? Jag kommer ihåg en gång när jag var på bill och bulls (ett lekland). Mina tvillingar sitter i ett mindre bollhav och rockar galet, de hade så roligt. Tillsammans med tvillingarna sitter Wilson och leker med dom. Själv drack jag en kopp kaffe och njöt av livet, kan hända att jag mutat Wilson med en glass bara för att han faktiskt skulle leka med dom en stund. Fram till bollhavet kommer det då en farmor eller mormor ”hallå där är inte du lite för stor för att sitta här och larva dig? Och sluta kasta bollarna sådär! Du får gå härifrån”. Åh minsann, jag tände till lite grann. Tittade upp över kaffekoppen och ropade till Wilson att sitta kvar. Då får jag världens bläng av kvinnan. Jag svara med ”Wilson kasta bollarna hårt”.

Jag vet det kanske är fånigt gjort av mig, men man säger inte sådär!

Däremot om tycker jag absolut att man kan säga till andras barn om de gör något väldigt fel.

Har ni varit med om att någon annan sagt till era barn så?

 Nu väntar sängen och imorgon ska jag åka på ett efterlängtat äventyr!

Kramar till er ♥

Nya tider!

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Majmånad och nu händer det grejer. Känner mig full av energi, skulle kunna springa ut i skogen och bara skrika.

Imorgon kommer det en journalist hit som ska göra ett repotage med mig. I många fall får jag ofta samma frågor ”har du alltid velat ha en stor familj” eller ”hur ser en vardag ut i ditt liv”. På något sätt så känns det som den här intervjun kommer att gå mer på djupet, vem är Madeleine egentligen?

Man får en bild av någon som man sett på tv, man bildar sig en uppfattning och mer än så är det inte. Antingen gillar man det man ser eller inte. Oftast så kanske man inte går så djupt i familjeprogram som Familjen Annorlunda men jag måste faktiskt säga att vi gjorde i senaste säsongen. Med handen på hjärtat så var jag lite orolig för just det. Jag hade många samtal med producenten hurvida det skulle bli och framställas på tv.

Många har lätt till tårarna och kan prata om livet öppet. Jag är inte sådan. Visst att jag kan ha väldigt starka åsikter och självklart stå för dom, men när det kommer till känslor så har jag väldigt svårt att släppa människor in på livet.

Helt plötsligen så öppnade jag upp en helt annan sida och valde att dela med mig till hela svenska folket. Och vet ni, jag lärde mig att det finaste som finns är känslor.

Det här är jag, och jag har en historia precis som alla andra. Inte så konstigt egentligen, eller?

Alla fina kommentarer och mejl som har strömmat in de senaste månaderna har nog öppnat mina ögon och inspirerat mig att fånga dagen. Det finns nog en mening med allt trots allt.

Jag svamlar visst men jag tror ni förstår vad jag menar. Jag är en människa bakom mammarollen.

Apropå mammarollen, snart så börjar jag jobba lite mera. Micke ska vara pappaledig halva veckor och tvärtom, vi kommer att jobba om varandra. Så nu kommer vi inte ses så mycket på ett antal veckor framöver. Jag ska någonstans också försöka boka in en fotografering och planera in en massa andra roliga möten.

Till helgen så bär det av till skåne då ska jag träffa den HÄR härliga människan. Då blir det spa onyttigheter och skratt 🙂

Kram ♥

Början på boken del 1

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 2 minuter

Det var en kall natt i mitten av april  och Stockholm skulle göras osäkert. Jag var 20 år full glad och skitskraj. Jag hade ju varit ute lite men när man blir 20 så öppnas ju fler dörrar. Vi skulle försöka komma in på ett ställe som hette Med mera. Vi kom in! 🙂 alla polare gick till baren, jag gick till dansgolvet. Dom hämtade mig när vi skulle gå hem.:) jag var trött svettig och helt överlycklig! Jag hade fått dansa med en tjej 🙂 (Det är svårt att inte få det här att inte låta stöddigt men) men det blev en vana att dansa med helt främmande tjejer. En del följde jag hem en del sa hej då. Så såg mitt uteliv ut i stort i fem år. Inte en enda tjej berörde mig. Jag mins inte namnet på nån. Tiden går och jag får barn och det blir mindre dans. En lag fest och utgång på harrys. En kall kväll i april jag är 31 år  och vi ska göra harrys osäkert. Jag vet att jag är grymm på att dansa och jag är sugen som fan. Jag är glad och helt avslappnad. Då kommer du in i mitt liv! Vi dansar och jag gillar din stil:) du är vacker . Allt är precis som det brukar. Då känner jag din otroliga dragningskrafft som gör att jag liksom inte kan släppa dig! Dina ögon gör mig svag och jag märker att jag blir skitskraj.Jag tappar kontrollen. Det är dags att gå hem. Äta måste man ju göra sedan går vi hemåt. Jag  blir bara mer och mer nyfiken på dig och skulle egentligen vilja kyssa dig men jag biter mig i läppen och börjar prata oavbrutet istället. Vi säger hejdå. Jag fortsätter skoja med Lovisa sista biten hem men det enda jag har i huvudet är du! Jag har saknat dig sedan dess. Mitt liv är upp och ner.  Nu är jag tom och tårar rinner, men det räcker med ett svar eller fråga från dig så blir jag full av energi. Allt jag skriver är sant och tvekar fortfarande om jag ska trycka på skicka knappen. Men va fan jag lever bara en gång. Hoppas du vill fortsätta prata med mig nu. Jag har bara försökt att sätta ord .