Får barnen sina föräldrars intressen?

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 3 minuter

Underbara solen, har varit så glad att den varit framme mycket i veckan. Jag behöver ljuset. För visst känner man sig piggare på en gång!

Här var jag på väg till ett möte på Engla-Frejas gymnasium och tog den här bilden, så vackert när solen precis gått upp. Mötet gick bra och vårterminen känns positiv. Engla-Freja har både dyslexi och dyskalkyli, det sistnämnda är riktigt kämpigt. Inte alls så lätt heller när man inte får rätt hjälp. Det gäller att hitta rätt avkodning och ett sätt som fungerar, allt är som oftast väldigt individuellt när man har svårigheter med bokstäver och i detta fall dessutom siffror. Är så grymt imponerad över de styrkor som Engla-Freja besitter, hon har genom sina svårigheter stärkt andra sätt att jobba på. Hon kommer ihåg i bilder, fotografiskt minne. Jag förstår inte hur hon gör? Kan memorera på ett sätt som jag aldrig skulle klara av att göra.

Och när hon pluggar så använder hon sig av de traditionella sätten genom att skriva. Powerpoints är bra och kan kompletteras med bilder men det bästa sättet är ändå att skriva.

Jag är helt övertygad om att Engla-Freja kommer nå sina mål, hon måste rent teoretiskt kämpa lite mera än andra. I övrigt så har jag aldrig träffat någon som vid så ung ålder haft ett så klokt och moget tänkande.

Det har varit lite mycket den sista veckan som varit. Det ena har avlöst det andra och jag har behövt lägga mitt fokus på barnen och familjen. Livias trombocyter har nog sjunkit, vi har inte varit och tagit nya prover ännu men jag är helt säker på det. Alla de typiska symtomen som Livia får har börjat visa sig igen. Främst blåmärken såklart, men vi brukar alltid märka av hennes trötthet. Hon sover mycket och orkar inte med dagarna som vanligt. Men vi kämpar på…

Jag har också i veckan bokat in två nya kampanjer som jag ska jobba med under våren, det gjorde mig glad. Ivrig att börja jobba med en av Sveriges bästa plattformar. Att vara digital kreatör kan vara det roligaste som finns. Numera finns det ganska många sådana och det glädjer mig. Jag ser dem inte som konkurrenter utan som lagspelare. Lite som i fotboll, man har olika positioner och olika styrkor. Och jag blir inspirerad av att se hur andra skapar.

I helgen som var lagade jag och barnen tacos och sen gick vi till lekparken. Pappa Micke och William åkte till skogen, älgjakten är snart över och då börjar min tid i trädgården. Ska börja min vintersådd strax.

Amadeus har börjat prata väldigt mycket de senaste dagarna. Han förstår det mesta och har många som kan prata åt honom, då behöver man inte prata så tidigt 😂 Men just det där med talet och hur snabba barnen är i sin utveckling är inget som stressar mig. Det kommer, en del saker tidigt och del saker senare. Men det är roligt när det händer!

Något som mina barn alltid lärt sig snabbt, alldeles för snabbt om du frågar mig är att lära sig gå. Förstår inte varför de har så bråttom med det. Och apropå lagspelare, alla mina barn älskar bollar är inte det konstigt!? Visst att de tar efter varandra, och ser upp till sina syskon och vad dem gillar. Men kan det bara ha med det att göra? Det finnas ju säkert forskning på det.

Amadeus är nog den som varit allra mest intresserad av bollar ändå. Och då är de andra galna i fotboll så då förstår ni 😂 Det första han gör när han vaknar är att springa till sitt lilla fotbollsmål och sen hämtar han fotbollen och skjuter allt vad han har. Han älskar när vi spelar med honom och då säger han om”passa passa”!

Idag har jag och min lille kille tvättat och vikt kläder. Roligare kan man ha det, men det är väldigt skönt när det är gjort 😀

Kram / Madeleine