Här kan man sitta…

Usch vilka dagar jag haft, jag är så ledsen. Gråtit så mycket att ögon gjort ont. Det liksom kommer över mig på något sätt, en tanke, ett minne och alla fina texter som alla skriver om våran käraste Hannah.

Jag hoppas verkligen hon visste hur många som älskade henne, och vilken stor påverkan hon hade på andra människors liv. Vilket avtryck hon gjorde. Ibland tänker jag att jag borde sagt det oftare till henne.

Vi har delat så mycket tillsammans, och även om Hannah flyttade till Stockholm för många år sedan så hade vi alltid fin kontakt. Och som vi skrattade, herregud vad vi har skrattat. Vi hade en speciell jargong, en humor som ibland kunde vara lite vass men om allt väldigt varm. Vi var hennes favoritsekt, ja hon kallade oss för sekt hahaha. Älskade Hannah min underbara knasboll!

En tid i livet var också sambos, vi var fyra ungdomar och en liten Victor som bodde tillsammans. Hannah sjöng alltid ”klappa lilla magen magen magen” för Victor innan jag skulle natta honom. Hon älskade att skriva brev, och avslutade alltid med att skriva ”bubblor är bra” och kluddade ner hela pappret med små runda bubblor. På hennes arm tatuerade hon senare i livet faktiskt bubblor kring sina barns namn.

Jag tänker på Hannahs närmsta familj, hennes fina barn och man. Hennes pappa och bror. Sorgen är svart och bottenlös, och det får den vara ett tag. Men mellan allt det så är det viktigt att tänka på de fina stunderna, alla bra minnen. Jag vet att Hannah hade velat det, men usch vad svårt det känns just nu.

Här kan man sitta. Inne i växthuset och tanka energi, blunda och känna doften av sommar och tomat. Jag är glad att jag har busiga barn omkring mig, de får mig glad och känna kärlek. Jag saknar mina stora ungar, och längtar efter att få krama om både Victor och Oliver.

Växthuset är ett av mina bästa köp tror jag, det är inget stort stiligt växthus kanske men det är alldeles perfekt här hemma hos oss. Skåpet som jag köpte på secondhand blev pricken över i:et. För er som undrar så kommer växthuset från biltema, det var ett par år sedan jag köpte det men det finns säkert kvar i deras sortiment. Det har dessutom hållit sig helt och stabilt trots höstoväder och stormbyar.

Jag har sådan extrem tur med mina tomater, sorten heter Terenzo. Den är söt och väldigt god, har skrivit om dem många gånger tidigare. De ger också en otrolig skörd, ett år räknade vi till 1000 tomater på en tomatbuske. Ja du läste rätt! Terenzo är en tacksam tomat kan man säga och det bästa är att man inte behöver gulla med den så mycket. Vatten och lite extra näring ibland är det enda som behövs.

Jag lovade er att försöka hitta någon sida som sålde just dessa tomater menar inte hittat någon bra. Jag kanske kan skicka till er som väldigt intresserade till nästa år, för jag har således hur många plantor som helst. Det blir inga problem alls att spara extra mycket frön. Micke slängde ett gäng övermogna tomater i en av våra pallkragar i höstas, där har jag nu planterat sockerärtor men likt sjutton har det nu kommit upp hur många tomatplantor som helst.

”Bollarna” ser inbjudande ut tycker Amadeus 😁

Jag har en stor förkärlek för fina koppar, men så älskar jag ju min kaffe latte också. I växthuset hade jag tänkt inreda med lite fina färger, blå är min favortfärg. Jag kanske ska önska mig en sådan här kopp när jag fyller år. Visst är dem väl tjusiga!? Jag älskar dom!

Ni hittar kopparna HÄR!

En annan väldigt fin sak som matchar dessa koppar är den HÄR! Skulle passa perfekt att ha inne i växthuset eller vid cafébordet utanför. Fina tips till er också 🤎

Gurkorna börjar ta sig också, det går inte lika snabbt som förra året. Men det beror på att det inte varit så varmt nu på ett tag. Men å andra sidan så blir alla plantor härdade och starka när det är kallt och ostadigt väder. Det gäller ju framför allt de som står ute.

Dahlior är tuffa minsann, och de klarar mycket. Så länge man har bra stöd för dem när de blir lite högre. Jag brukar plocka pinnar i skogen och sätta ner bland mina dahlior, det blir både fint och är ett billigt alternativ.

Satte ner några jätteverbena sticklingar i kruka, vi får se om de tar sig. Men de brukar vara ganska lätta har jag hört. Vi får se, har inte så mycket erfarenhet av jätteverbena. Men det är roligt att testa något nytt.

Tack för att ni är så fina och läser mina rader. Och ger mig uppmuntrade kommenterar, er omtanke betyder väldigt mycket.

Kram / Madeleine