Att vara förälder.

Publicerat •  Tid att läsa. Ca: 6 minuter

Föräldraskap är som att kliva in i en magisk värld fylld av mysterium, där varje dag erbjuder nya överraskningar och utmaningar. Det är en resa som börjar med den första ultraljudsbilden och fortsätter med de första stapplande stegen, de första orden och alla oändliga ”varför” som kommer därefter.

Man säger att föräldraskap är livets mest betydelsefulla jobb utan betald semester, men också det enda jobbet där man måste bevisa sin kompetens genom att framgångsrikt överleva en zombieapokalyps – ja i form av nattliga vakor, blöjbyten och ibland galna matkrig. En dag känner man sig som en superhjälte när man lyckas lösa en kris medans man nästa dag ifrågasätter om man någonsin kommer att få gå på toaletten ifred igen. Man vet aldrig hur dagarna kommer att bli.

Det finns stunder av obeskrivlig glädje när ens barn för första gången säger ”jag älskar dig” eller tar en tugga av sin första hemlagade måltid utan att spotta ut den över hela bordet. Men föräldraskap handlar också om att hantera de tunga stunderna, som att trösta ett gråtande barn som är uppe hela natten med feber, eller de eviga stunderna av oro – kommer de att vara säkra, lyckliga, och framförallt, kommer de någonsin att förstå vikten av att lägga smutstvätten i tvättkorgen? Jag har tjatat på detta i över tjugo år nu.

Humor är hemligheten som håller föräldrarna vid sina sinnes fulla bruk. Skratta åt kaoset, åt de där ögonblicken när du inser att du har gått hela dagen med barnmat på kläderna eller när din sjuåring logiskt förklarar varför de tror att du inte vet något om livet. För att citera en klok förälder: ”Att ha barn är som att leva i ett hus som är konstant i brand – du bara vänjer dig vid värmen.” Ett annat citat som jag hörde häromdagen är ”Tiden är vår största valuta och det mest värdefulla bankkontot vi någonsin kommer att ha!” Och det är så otroligt sant, tiden med barnen kommer aldrig tillbaka så när det kanske känns som tuffast så borde vi uppskatta all den tid vi får med våra finaste skatter!

Mitt i all galenskap finns det också ett djup av kärlek och mening som inte går att jämföra med något annat. Föräldraskap lär oss ovärderliga livsläxor: tålamod när vi inte trodde att vi hade något kvar, ovillkorlig kärlek även när vi är på gränsen av vår förmåga, och insikten att de små ögonblicken – en kram, ett skratt, en tyst stund tillsammans – är de som verkligen betyder något.

Så oavsett om du är en blivande förälder som nervöst väntar på ditt barns ankomst eller en veteran som har överlevt tonårstiden, minns då att du inte är ensam. Vi är alla på den här vilda, underbara, och ibland vansinniga resan tillsammans. Och medan det kanske inte finns någon manual för ett perfekt föräldraskap, finns det en gemenskap av oss alla som stöttar, skrattar och lär oss av varandra längs vägen. Man lär så länge man lever.

Syskonkärleken är den mest genuina, visst är den? 😂

Att vara förälder till en tonåring och ett vuxet barn är som att navigera i ett okänt hav – en blandning av stormiga känslor, djupa samtal och stunder av tyst beundran. Det är en tid när föräldrar måste lära sig att balansera på en tunn linje mellan att vara stödjande och att ge utrymme för självständighet. Och gudarna ska veta att det är svårt ibland.

När barnen är små är jobbet att skydda dem från faror, hålla dem nära och lära dem rätt och fel. Men när de blir tonåringar och vuxna förändras dynamiken. Man inser snart att man inte längre kan skydda dem från allt. De måste få göra sina egna misstag, uppleva sina egna sorger och triumfer, och lära sig av varje erfarenhet på vägen.

Tonåringar är som små vuxna med stora känslor och ännu större drömmar. De ifrågasätter mycket, särskilt alla råd, och testar gränserna för sin nyfunna frihet. Det kan vara smärtsamt att se dem snubbla, men det är en del av deras resa mot att bli självständiga individer. Som förälder kan det vara svårt att hålla tillbaka när du ser dem göra fel val, men det är viktigt att komma ihåg att dessa misstag är deras bästa lärare. Att stå vid sidan och se på utan att ingripa kräver mod och tålamod.

Att ha ett vuxet barn innebär att möta en ny typ av föräldraskap. Man har inte längre den dagliga kontrollen över deras liv, och mina råd är inte längre lag. Istället är man en slags mentor och vän, någon som de kan vända sig till för råd när de behöver det, men som också respekterar deras beslut och deras rätt att leva sitt eget liv. Det kan vara svårt när man ser dem gå igenom svåra tider eller fatta beslut som du inte håller med om. Men det är deras liv att leva, och ibland måste du bita dig i tungan och hålla tillbaka det där ”vad var det jag sa?”.

Det är inte ovanligt att åsikterna krockar – vare sig det gäller karriärval, relationer eller livsstil. Man kanske drömde om att ens barn skulle bli läkare, men de kanske väljer att följa sin passion för konst. Att acceptera deras val och stötta dem i deras resa, även när man inte håller med, är en stor del av att vara förälder till en vuxen. Att vara stolt över deras mod att följa sina drömmar, även när det går emot ens egna förväntningar, är en av de största kärleksbevisen man kan ge.

Föräldraskapets senare faser kräver en djupare förståelse och en större respekt för ens barns självständighet. Det innebär att släppa taget utan att helt förlora kontakten, att finnas där när de behöver dig men också att veta när man ska ta ett steg tillbaka. Det är en övning i tålamod och kärlek, och även om det kan vara känslomässigt utmanande, är det också en tid av stolthet och förundran över de fantastiska människor ens barn har blivit.

Jag har ett speciellt band till alla mina barn. Vi har en tajt relation och vi pratar om allt! När de går igenom tuffa saker i livet så påverkas jag. Det är omöjligt att inte känna något. ”Små barn små problem, stora barn stora problem!” Visst har ni hört det förut?! Det stämmer verkligen.

Oavsett livets bergochdalbana och allt man tillsammans går igenom så är jag så otroligt stolt över mina barn. Över allt de lyckats med, för att de följer sin inre röst och alltid tror på sig själva.

Glada ungar!

Varför skriver jag allt det här nu då? Jo för att det är inte lätt att vara förälder alla gånger, och för att jag vet precis hur det kan vara. Under semestern kan det kännas extra jobbigt för många. Man ska räcka till, göra roliga saker och vara den bästa versionen av sig själv som mamma och pappa. Men vet ni vad, sänk alla krav och bara ta dagen som den kommer. Barnen blir inte lyckligare av man åker utomlands, de blir inte gladare av dyra sommarpresenter heller. Konflikter finns det alltid. Ingen är perfekt.

Krama era barn, eller skicka ett sms och berätta hur mycket ni älskar dem. Ta vara på varje minut ❤️

Kram / Madeleine