Adam har nu äntligen fått ro och sover. När han väl somnat in tungt så satte de på honom alla elektroner som ska övervaka honom inatt. Pappa Micke ligger i en säng brevid och håller mig uppdaterad via mobil. Känner mig otroligt trött i hela kroppen, men så fort jag slappnar av så känns det som hela jag krampar. Nu är det bara att vänta och se. Skulle vilja vara hos dig mitt lilla hjärta…
Känner mig endå lugn över att han befinner sig på rätt ställe. Även om frånvaron är olidlig.
Tack alla som tänker på oss, det värmer.
Och till dig fröken Silvia, som tycker så synd om mina barn pga ett antagande du gjort till följd av mitt ordval. Du verkar inte blivit drabbad av panik, och du verkar inte heller fått uppleva den extremt underbara känslan av att älska ett barn. Stackars dig, kan bara beklaga. Men mina barn gör jag allt för så om jag i stundens situation väljer att använda två st svordomar, så får du ursäkta. Men jag kommer antagligen fortsätta att använda dessa ord för att förmedla min känsla genom skrift. Och tycker du det är så hemskt så kanske du ska välja att INTE läsa min blogg då FÖRHELVETE!!!