Jag skulle för ovanlighetens skulle kunna skriva att jag haft en fantastiskt produktiv dag. Men sanningen är precis som densamma som de tidigare dagarna. Jag hänger i och tar en dag i taget. Min trötthet har självklart orsaker på ett eller annat sätt, jag lyssnar på kroppen. Uppskattar allas tips och upplevelser som ni delar med er av. Gulligt. Det vore ju inte konstigt om jag var hysteriskt trött efter så många känslomässiga bergochdalbanor. MEN med något ont kommer något gott sägs det. Och jag har de senaste månaderna lärt känna mig själv och min omgivning bättre än någonsin och för det är jag glad. Livet är är komplicerat, alla i ens liv har en mening på ett eller annat sätt. Åtminstone tror jag det. En del människor finns där i vått och torrt, andra inte. Det sistnämnda gör ont speciellt när man aldrig kunnat tro så. Nåja allt av en anledning eller hur var det?
Ibland känner jag mig lite gammal, som om jag levt mitt liv länge. Jag började tidigt, jag hade inget val egentligen. Och valet jag hade var otänkbart. Det har ändå varit det bästa som hänt mig, precis som alla de andra barnen. Vad hade jag varit, vad hade jag blivit om inte Victor börjat växa inom mig. Jag identifierar mig inte enbart som en mamma, en människa som fått många barn och inte kunnat uppleva livet med resor och andra äventyr. Det här är mitt liv och jag har precis som alla andra också ett liv ”utan” barn. Det handlar inte heller om att jag valt detta liv pga av alla bidragen man får. Inte klokt att jag ens skriver det men jodå även 2016 så har folk förutfattade meningar om storfamiljer och varför man väljer att skaffa så många barn. Men jag ger mina barn precis samma förutsättningar, trygghet och kärlek precis som vilken annan familj som helst.
Packade upp mina nya böcker som kommit på posten häromdagen. Fantastiskt vackra bilder och inspirerande texter. Dessutom så är böcker fina inredningsdetaljer. Jag som ser allt i bilder, var givetvis tvungen att fota.
Pratade med Mirka på dagen, hon hade varit hos ett medium. Så himla spännande. Jag skulle själv vilja besöka ett om jag vågade? Just sådana där saker ”skjuter” jag bort lite grann. Jag har nämligen själv alltid känt av saker, ni vet lite abstrakta, konstiga och oförklarliga saker. När jag var yngre speciellt, då kunde jag känna av saker. Pappa sa alltid att jag skulle sluta fjanta mig och inte lyssna så mycket på farmor, men min farmor hade aldrig pratat om något sådant. Det som inte var vetenskapligt bevisat var i min pappas ögon, som uttryckte det lite hokus pokus hahaha.
Sen pratade jag en snabbis med Therese, min fina vän som sliter som bara den med sin barnmässa Älskade Ungar. Jag är så stolt över vad hon åstadkommit. Det märks verkligen att hon tycker det är roligt 🙂 I år så kommer jag och hela familjen att finnas på barnmässan hela helgen, hoppas ni också kommer att komma dit. Jag och Mirka kommer att ha lite mammasnack och dessutom så kommer jag att prata med Linn från TV4 unga föräldrar, det ska bli jätteroligt! Jag var 15 år när jag blev mamma precis som hon var, idag är hon 18 år och mamma till lilla Amy. Och idag är min son lika gammal som Linn. Det har såklart hänt lite sedan jag var 15 och fick barn, men fortfarande så har vi gått igenom precis samma sak. Jag kommer inom kort att tävla ut fribiljetter till mässan, så håll utkik!
Jag har aldrig skrivit om det men jag skulle kunnat vara farmor idag. Efter ett gemensamt beslut så valde de att göra abort. Oavsett så hade jag stöttat dom, men jag tycker ändå att deras beslut var bra. Jag fanns där hela tiden, var med på sjukhuset och tog hand om dom båda två så mycket jag bara kunde. Trots att man är försiktig och äter preventivmedel så kan man bli gravid. Under den här tiden så tänkte jag tillbaka mycket på när jag fick reda på att jag väntade Victor, och hur min mamma och pappa kände och reagerade.
Nu vet jag hur min mamma kände och jag förstår också varför. Man får ett annat perspektiv på situationen. Blandade känslor ♥
Ta hand om varandra!
Kram / Madeleine