Idag skulle jag och Mathilde åkt till förskolan, men tidigt imorse fick jag ett sms om att de hade så många personal borta pga sjukdom så de ville att vi skulle komma en annan dag istället. Vi blev hemma och jag är tacksam för att de hörde av sig och berättade. Jag är väldigt mån om att tiden på förskolan ska vara så positiv som möjligt och ifall det inte finns personal så väntar vi hellre ett par dagar.
Adam hade studiedag idag så han var också hemma, och Charlie och Colin är genomförkylda och kunde inte gå till skolan av den anledningen. Jag hoppas att resten av familjen klarar sig. Rackarns baciller och virus som cirkulerar runt. Förra veckan så hade barnens ena skola 16 personal sjuka, det är helt galet! Måtte vi kunna leva normalt snart igen. Hade det inte varit en pandemi så skulle man kanske inte hålla barnen hemma för minsta lilla på samma sätt som man gör nu. Men nu är det viktigare än någonsin att man inte utsätter andra för potentiell smitta.
Det blev en lugnare morgon än vad jag hade planerat. Men det gjorde inte så mycket, jag hann dricka en kopp kaffe innan Livia vaknade. Och dessutom så kunde jag klämma in ett telefonmöte. Och tur var väl det, för jag var inte riktigt beredd på vad som väntade. Men åhhh så glad jag är idag! Lyckligare än någonsin, överlycklig kanske är ett bättre ordval. Något som jag brinner för och drömmer om verkar kunna bli verklighet och jag är så oerhört taggad på att få berätta mera om det här för er längre fram. Jag är helt säker på att flera av er kommer glädjas ihop med mig, mer än så kan jag inte berätta. Men jag lovar er så fort jag kan så ska jag dela med mig
Resten av dagen gick hjärnan på högvarv och jag hoppade på små moln. Jag planerade inför två kampanjer och köpte rekvisita. Sen lagade jag sweetchili kyckling och tvättade 3 maskiner med tvätt.
Bjuder på några söta bilder på Livia som jag tog häromdagen när jag jobbade. Den här tjejen gillar att ta kort, precis som sina systrar och bröder. Ibland undrar jag om någon av barnen kommer att få samma intresse för fota som jag har när de blir äldre.
Adam har blivit riktigt duktig på att fota. Han kan inställningarna och vet exakt hur man ska tänka med ISO f-tal och allt annat som är bra att kunna för att få till en bra bild. Utefter det så är det ju faktiskt bara fantasin som kan begränsa det man är ute efter. Att leka med inställningarna är en mycket bra början efter att man lärt sig grunderna. Inte helt lätt att hålla reda på i början men träning ger färdighet. Och när man dessutom lärt sig att bearbeta bilderna efteråt så kan man ju i stor sätt åstadkomma vad som helst, speciellt när man fotar i raw. Vill barnen lära sig så hjälper jag mer än gärna till ☺️
Charmtroll!
Var det någon av er som såg presskonferensen med Zlatan idag förresten? Jag tittade, roligt med en presskonferens utan covid för omväxlings skull.
Jag tycker det är beundransvärt att Zlatan fortfarande är den stora fotbollsspelaren han är. Trots ålder och de skador han haft. Det tyder på att han har en kämparglöd och brinner för sitt kall. Han är ofta cool, iskall och kan nog missuppfattas för att vara lite arrogant ibland. Men idag under presskonferensen när en reporter frågade Zlatan om hans barn så visade han en sårbarhet under den där hårda målmedvetna ytan. Jag tycker det var fint och stort av honom. Alla är mänskliga t.o.m. den stora Zlatan.
Och ser jag framemot fotbollen nu? Ja kanske ännu mera nu faktiskt!
Ta hand om er! / Madeleine
