Vet ni, jag är så otroligt glad över de senaste årens dahliahysteri. Jag har alltid gillat att vara i trädgården och pyssla med blommor, och jag älskar ju som bekant rosor. Det är min favoritblomma och jag vet inte hur många olika rosor jag har i min trägård nu, har tappat räkningen men de har blivit ett gäng. Men så har jag inspirerats av andra människor som visat upp sina trädgårdar och vackra dahlior och ju mera jag fått se av dessa skönheter desto mera har det väckt min nyfikenhet. Förra året bestämde jag mig i alla fall för att köpa på mig några knölar, och efter lite tips från proffs så förstod jag att det gällde att minsann vara ute i god tid om man över huvudtaget skulle få tag på sin favoritsort. Sagt och gjort så blev det en beställning redan i september förra året och sen var planerna igång.
Min första dahliasommar, och nu är jag helt fast Älskar de här blommorna. Men att de skulle bli så enormt stora hade jag ingen aning om.
Jag känner mig lite som Alice i underlandet bland alla stora jättar. Ja trädgården är magisk, och jag kan sitta här i evigheter och bara titta.
Trädgården är min tillflykt, min oas och mitt intresse. Det är fint att se hur den växter och hur den lyckas skapa så fina blommor. Det man ger sin trädgård får man tillbaka fast hundra gånger om!
Men jag är inget proffs, bara en glad amatör. Jag drömmer om att lära mig mera och kunna inreda förtrollande vackert i olika rabatter. Väldigt roligt med säsongsblommor, ettåriga. Men det skulle vara härligt med rabatter som har sina perenner som återkommer varje år utan vidare ansträngningar. Jag har en del sådana med såklart, men jag har en rabatt som jag skulle vilja göra om helt och hållet. Det skulle vara roligt att anlita någon som verkligen kan sådant.
Hur som, ni kanske inte alls tycker det är roligt när jag skriver om blommor Men jag hoppas att jag kanske kan inspirera någon.
Det är så mycket som händer just nu. Barnen har börjar skolan igen. Med stor förtjusning så hoppar dom upp ur sängen på morgonen, förväntansfulla och glada. Jag hoppas verkligen det ska bli bra nu, jag har ju tidigare skrivit om hur rörigt det har varit för vissa av barnen i skolan. Det är fruktansvärt tufft att behöva skicka iväg barnen till skolan när man vet att de inte mår bra av att vara där. När man också har kämpat och kämpat för att få en förändring utan framgång så ger man till slut upp. Det är inte meningen att behöva byta skola pga andra, men ibland är det faktiskt det enda rätta.
Nu när jag skriver om det här så vill jag också nämna för DIG som kände/känner för att ha åsikter om vad jag delar med mig av och inte via min blogg och social media i en anmälan till socialen för några månader sedan – Hur orkar du!? Och hur har du mage att göra så ens? Det finns sååå många barn som mår dåligt och behöver stöd och hjälp på riktigt och så väljer du att ta den tiden från de som verkligen behöver den hjälpen för att du stör dig på mig. Det är sjukt! Men nej, det blev såklart inget av det. Nedlagt på en gång, däremot kontaktade jag min advokat. För även om man är ”anonym” så kan det finns anledning att undersöka lite närmare vem det är som kommer med så grova förtal. Helt sjukt verkligen. Oförskämt.
Men nästa gång du ens kommer på den tanken att göra en sådan här sak, tänk då på vem du tar tiden ifrån. För jag tar inte åt mig, jag vet bättre, och jag har tyvärr erfarenhet av stalkers som hållit på i flera år. Jag har lärt mig stänga av sådant. Tänk istället på barnen och familjerna som verkligen behöver hjälp. Mina barn mår bra, och har det oförskämt bra jämfört med många andra.
Ber om ursäkt till er andra som läser här, inte meningen att behöva förpesta er tid med sådant här onödigt och tråkigt. Men det här är verkligheten för oss ibland. Jag har varit väldigt förskonad om jag ska jämföra med många andra som får utså anmälningar, förtal och annat sjukt varenda dag. Det är sjukt! Riktigt sjukt!
Nu släpper vi det. En annan sak, om jag får hoppa lite mellan alla ämnen. Det här med gluten. Jag fick många kommentarer från er där ni berättat att jag absolut inte ska sluta äta gluten innan jag tagit det där testet för glutenintolerans. Jag var dum och gjorde det Ivrigt att få må bra igen. Fanns där en anledning till mina dåliga värden och mitt magont så ville jag göra allt för att få ordning på det.
Det var säkert så dumt gjort av mig, det förstår jag nu efteråt men halleluja så bra jag mår efter att jag lagt om min kost. Det är helt otroligt, som natt och dag! Magen svullnar inte upp så fort jag ätit och jag får inte ont och kramp längre. Befriande. Lite som att få livet tillbaka. Hur som helst så funderade jag på det ni skrev och tänkte att jag skulle prova att äta gluten igen eftersom jag hemskt gärna vill få rätt provsvar. Så jag åt en middag med gluten, tänkte att det kunde väl inte vara så farligt. Men som jag ångrade mig Magen svullnade upp som en ballong, och sen fick jag ont. Jag lade mig i fosterställningen i sängen och grät och lovade mig själv att aldrig mera äta gluten.
Jag måste ringa min läkare i veckan och fråga hur vi ska gå till väga nu? Någon skrev att man kunde göra en gastroskopi för att få det bekräftat, eftersom det inte alltid syns på proverna heller. Men usch det känns inte alls roligt. Får mest panik av den tanken.
Jag kanske helt enkelt får gå på vad jag känner.
Sen till den andra saken angående glutenfritt – hjälp vilken omställning för mig när det kommer till maten. Och bröd, vilket bröd är godast? Har ni några tips? Har provat lite olika men antingen är de lite sega, eller så smular dom sönder Hjälp mig gärna.
Hörs snart igen!
Kram / Madeleine
