Efterlängtad helg. Som jag hade längtat efter sovmorgon idag, men det blev inget med det. Mathilde väckte mig klockan 06 och hade drömt något otäckt. Hon har gjort det i flera dagar i rad nu. Säkert någon utvecklingsfas som spökar, alla mina barn har drömt mera eller mindre under de perioderna.
Vi gick upp och drack lite vatten och kröp ner i sängen igen. Jag satte på Disney+ på teven och sen så somnade vi om en liten stund igen. Mysigt.
Den här helgen firar vi lite, flera saker som är värt att firas ♥ Micke fyllde år i torsdags och som alltid så väcker vi födelsedagsbarnet i huset med sång och tända ljus. Ingen tårta dock, Micke fick en skagensmörgås med extra räkor. Och nu i helgen ska vi fira honom lite extra.
Sedan så firar vi mig. Jag loggade in på 1177 för att läsa min journal i veckan. Har dragit mig lite för det men jag ville ändå se vad det stod efter mitt missfall, mitt missed abortion – fördröjt missfall. Det var tungt, men jag tror ändå att det är nyttigt att läsa och bearbeta. När man känner sig redo, det är såklart olika för alla.
När det här hände så tyckte den första läkaren vi fick träffa att jag skulle ta ett nytt cytologprov. Jag hade inte gjort det på länge och eftersom jag är opererad för svåra cellförändringar så var det extra viktigt. Och jag visste ju att hon hade rätt. Men jag sa nej först, var helt förstörd och låg där i gynstolen och hade precis fått veta att bebisen i magen inte levde. Jag kände att det räckte för stunden. Men hon var väldigt påstridig och tyckte absolut att vi skulle ta ett ordentligt prov. Jag fick en känsla av att det kanske var en anledning till att det blivit som det blivit, ja med bebisen alltså. Så jag sa ja, sen fick jag en olustig känsla i kroppen. Det tar oftast ganska många veckor innan man får svar, åtminstone här i Östergötland. Inte nog med det vi måste gå igenom med missfallet, nu skulle jag också behöva vara orolig för provresultatet. Hade mest katastroftankar, målade upp det värsta. Kopplade ihop det med alla dåliga värde jag haft den sista tiden. Man tänker inte alls rationellt, inte förnuftig överhuvudtaget. Men ja, sedan dess har jag bara förträngt det.
Sen loggade jag in på 1177 av helt andra anledningar och såg att svaren hade kommit. Jag satte hjärtat i halsgropen och var så nervös när jag öppnade upp journalanteckningen. Vad fort svaret kommit, jag var inte alls beredd.
Nu i efterhand är jag så tacksam över att läkaren tänkte åt mig när jag inte hade kraft att göra det själv. Svaret kom tillbaka helt normalt och man inte inga cellförändringar! Alltså DEN glädjen! Det känns som jag vunnit högsta vinsten. Äntligen något positivt. Är så glad och tacksam ♥ Och visst är det värt att fira!
Här ser ni en glimt av det skåpet och stolarna vi köpte på Dakabom för ett tag sedan. Vi hämtade det för en vecka sedan. Blev så himla fint här hemma. Haft en sådan stor lust att göra om hemma och det känns bra att vila tankarna på något annat.
Fick också ett infall att måla om lite hemma. Skåpet i köket har fått en helt ny kulör. Jag ska visa er hur det såg ut när jag målade om skåpet första gången.
Jag köpte skåpet på Erikshjälpen och då blev det först grönt när jag målade om det. Älskar den här gröna färgen men med de nya stolarna från Dakabom så kändes det inte helt rätt.
Så i veckan så målade jag om skåpet i en jättefin beige färg från Beckers som heter Stork NCS kod: S 3005-Y2OR
Visst blev det fint ♥ Kulören gifter sig bättre med det mörka gamla slagbordet och de bruna stolarna. Nu fattas bara andra knoppar, porslinsknoppar som jag ska beställa på nätet. Och en matta från Ellos som jag hittade när jag googlade. Ni kan se den HÄR , vad tror ni om den till?
Jag ska önska mig några andra kaffekoppar till jul, kanske några från Ditte Svanfeldt. Och såklart så kommer jag önska mig kaffe. De gör sitt kaffe av fin anledning. Ni kan läsa om deras story HÄR.
Jag skulle hemskt gärna vilja blir en ambassadör för Svanfeldts Coffee och göra ett Dyslexi – kaffe ♥ Som också har med hjärnan att göra. Vilken ära det skulle vara. Jag vet verkligen hur det är att leva med det och hur det kan påverka hela ens liv eftersom våran dotter har det. Många människor lever med dyslexi och uppskattningsvis så har 6-8% stora svårigheter att läsa och skriva i grundskolan enligt skolverket. Och det finns ca 400 000 människor i Sverige som har dyslexi (uppgifter från 2017 dyslexiförbundet)
En ny lampa har kommit också istället för den stora runda. Det blev en cobbler från Globen Lightning. Bloggade om den för evigheter sedan och till slut så blev det alltså en sådan.
Nästa stora projekt är flickornas rum på övervåningen. Men det blir nog inte idag.
Ta hand om er ♥
Kram / Madeleine
