Nu måste jag skryta lite om min älskade lilla prinsessa. Är så otroligt stolt över henne så jag både gråter och skrattar om vartannat. Dag två på förskolan utan mamma eller pappa mellan nio på morgonen och två på eftermiddagen. Fem timmar tänker ni, det är ju ingenting! Många barn är på förskolan på heltid från att det fyllt ett år. För oss har det varit en omöjlighet pga Mathilde-Isabelles selektiva ätovilja.
Vi har fått anpassa hela vårt liv efter den här problematiken. Det ligger ju så mycket mera i selektiv ätovilja som andra kanske inte ser eller förstår. En doft ger ett visst intryck och det i sin tur kan resultera i kräkningar. En väldigt liten matrepertoar kan bli ännu mindre på bara några minuter, det som funkade igår kanske inte funkar idag. Viktiga mellanmål blir livsviktiga, utan dessa skulle hon inte orka eller hålla vikten. Vi har fått pussla, varit flexibla, fått anpassa oss och bara fått det att funka. Jag behöver inte förklara hur jobbigt det har varit rent psykiskt kanske? Ni fattar ♥
Så att Mathilde-Isabelle varit på förskolan mellan nio på morgonen till två på eftermiddagen är jättestort för oss. En obeskrivlig lycka och glädje.
Vi har en fin kontakt med personalen på förskolan, och jag har pratat med rektorn ett flertal gånger. Underbara människor som tagit emot oss helhjärtat trots våra små ”omständigheter”.
När personalen ringde och berättade att vårt lilla hjärta ätit korv till lunch och i samma veva frågade om de fick behålla henne till eftermiddagen så blev jag helt chockad. Ja ja ja!!! Behåll henne. Hon äter visserligen korv hemma med, men att förskolan kunde servera henne och hon gillar det är helt jäkla fantastiskt!
Fyra och ett halvt år och äntligen får hon anpassad kost efter vad hon äter. Och tänk att hon för första gången varit på förskolan i fem timmar. Inget gör mig lyckligare, och Mathilde-Isabelle känner nog likadant. Igår berättade hon upprepade gånger att hon hade ätit på förskolan och vad hon ätit, det var stort även för henne. Vi försöker att inte göra en stor grej utav det, men hon var i eld och lågor och tyckte vi skulle klappa händerna åt hennes stora framgångar.
Jag vet att det kan gå upp och ner, och att det kan svänga oerhört fort också. Men det här känns ändå som en milstolpe i vårt liv. Och därför vill jag skryta om det här stjärnan lite extra idag ♥
(Jag taggar inlägget med selektiv ätovilja längst upp i inlägget, så att ni som vill läsa mera om det här lätt kan klicka på #selektivätovilja och få uppå alla mina inlägg om det).
Själv kämpar jag med alla tillskott. Järn, B12, folsyra, och C-vitamin. Glömde visst D-vitamin, alla viktiga tillskott.
Tar alltid c-vitamin ihop med järn, för att effekten blir bäst då. Men jag hade gärna velat att mina depåer kunde tanka upp sig lite fortare. Vill bli pigg! Men det kommer väl… Det tar bara lite tid och tålamod.
Många kvinnor går med brister i kroppen, det är inte alls ovanligt. Gå och lämna prover, gör en hälsokontroll. Det är för din egna skull, en investering för din hälsa. Går man med brister för länge så kan man bli väldigt väldigt sjuk och det tar tid att komma i balans igen.
Jag trodde verkligen inte att man kunde bli så sjuk som jag varit av lite brister. Men det kan man. Det jag upplever som värst förutom tröttheten är hjärtklappningen och den har såklart blivit värre efter mitt missed abortion. Jag har fått börja om på nytt att fylla på mina förråd, men skam den som ger sig.
Några av er efterfrågade helbilder på skåpet och bilder på stolarna från Dakabom. Tänkte jag skulle visa er lite mera bilder därifrån som ni kanske vill se? Men så länge så visar jag er lite bilder från när vi precis burit in skåpet. Bland det finaste ting jag har.
Om min lilla målningen igår. Tack. Tack för att ni är för gulliga. Ni ger mig så fina fina komplimanger så jag blir alldeles rosig om kinderna. Blir rörd faktiskt. Är alltid så självkritisk och tänker att mina målningar bara är skräp. Blir så glad att ni gillar det ♥
Tack!
Kram / Madeleine
