Den här bilden speglar våran familj så bra. Och jag blir lite full i skratt när jag ser den Lite kaos, mycket skratt och flera olika viljor.
Idag gjorde vi en liten utflykt till glasskiosken och köpte glass till alla som ville ha. Det blev mjukglass, kulglass och Mathilde väljer nästan alltid en sandwich. Det är hennes ”safecard”, det hon kan tänka sig att äta. Skönt att det funkar, för det är väldigt tråkigt när hon väljer bort allt och sitter där utan något. Nu frågade jag henne innan vi åkte om hon ville ha en glass, hade hon inte velat det så hade jag fått ta med mig något till henne som hon gillar. Allt det där har vi lärt oss nu, det går av bara farten. Syskonen har också lärt sig hur de ska förhålla sig till maten och godis i Mathildes närhet. Vi säger tex aldrig att något är äckligt, även om man skulle tycka illa om någon maträtt eller något speciellt så får man hålla det för sig själv. Selektiv ätovilja /ARFID en sjukdom som påverkar hela familjen och det kan vara väldigt jobbigt för alla.
Just nu går det ganska bra, vi har sommarlov och kan ”underhålla” matsituationen. Mathilde får det hon kan äta och vi försöker försiktigt uppmuntra till att smaka på nya saker. Bara uppmuntra, aldrig tvinga. Det är så viktigt att man introducerar nya smaker på den berördas villkor. Vill någon läsa mera om Selektiv Ätovilja /ARFID så kan ni klicka på det under mina kategorier
En annan sak, hur dyrt har det inte blivit med glass? Det är ju helt galet! Glassarna kostade 350kr och då köpte vi inte ens glass till alla. En liten sandwich 22kr, rena rånet. Vågar inte ens skriva vad mjukglassen kostade Men ibland måste man få unna sig lite, och det var det dags för idag.
Det blev en väldigt sen kväll, eller natt kanske jag ska skriva. Vi har vänt lite på dygnet tror jag minsann. Har ni också gjort det?
Kram / Madeleine
