Regn och mera regn. Tråkigt men välbehövligt väder. Barnen var så rastlösa igår och bråkade om vartannat. Jo det händer att barnen bråkar här hemma också, det händer både nu och då ska jag säga. Så för er som tror att det alltid är frid och fröjd på Holmsvägen i Motala så måste jag göra er besvikna, eller kanske mera lättade? Självklart visar sig syskonkärleken på olika sätt och vis även hos oss
Micke blir också lätt rastlös av sig, och just nu mer än någonsin. Man pratar ju oftast inte så mycket om hur pappan mår i väntans tider. Men det är nog minst lika ansträngande för pappan som för mamman att vänta barn. Missförstå mig inte nu, det är klart som sjutton att mamman får dra det ”tunga” lasset med illamående foglossning och annat mindre festligt under alla månader man är gravid. Men rent psykiskt kan det nog vara lika tufft för den blivande pappan att väntar barn som för mamman.
Jag kan bli ledsen och tjurig över att jag inte tycker Micke förstår hur tungt det kan vara för mig, rent av frustrerade att han inte känner det jag känner. Men så försöker jag sätta mig in i hans roll, hur tufft det måste vara för honom att känna sig så maktlös ibland. I en redan så rastlös själ så kan det vara tufft för min kära make att hantera väntan. Och så mitt upp i allt dåligt väder också Inte lätt att handskas med det kan jag säga, men jag gör mitt bästa.
Igår fick grabbarna för sig att fiska, och har man lovat att fiska så får man allt stå för sina ord. Tvillingarnas bedjande ögon snälla mamma följ med!? Mmm okej, jag gör väl det då! Var inte alls så pepp på att stå i ösregnet, men det gav mig ganska många skratt ändå så det var helt klart värt det.
Micke skällde på barnen när de trasslade ihop linan på fiskespöt, och Charlie ropade efter sin pappa när det blev bottennapp Hahaha det var parodi på hög nivå. Örjan lax fick utlopp för alla sina känslor. Och vi skrattade allihopa.
Hurra vad roligt!
Pappa jag har fått bottennapp igen!
Att min älskade familj ens överväga att vi ska köpa en båt är ju ganska roligt. Jag får upp bilder i huvudet på sos – en segelsällskapsresa Alla i familjen är någon av karaktärerna. Nej jag tror jag måste avstyra de drömmarna. Vi får helt enkelt stå vid sidan av kanten och fiska, och glatt vinka när alla förbipasserande turister glider förbi på kanalen.
Det blev ingen fisk som tur var. Ni som känner mig förstår. Jag lider av iktyfobi, och tycker jag var modig som ens följde med på detta äventyr. Googla så fattar ni.
Idag verkar vädret ha ordnat till sig, och vi ser framemot att se damerna spela fotboll ikväll ⚽️ Ska ni också kolla?
Tittar in lite senare, ta hand om er så länge!
Kram / Madeleine
