Första bilden på mig och bebis här hemma
Tänk att han är här nu, i mina armar nära i min famn. Känns fortfarande lite overkligt men ändå så självklart. Man glömmer både tid och rum.
Han har fortfarande inte fått något namn ännu, men vi har skalat ner alternativen och står och velar mellan två namn nu i alla fall. Innan hade vi fyra namn, men det kommer bli något av de två namnen vi har. Säkert båda två namnen men ett utav dem som tilltalsnamn. Det ena är ganska vanligt och det andra mera ovanligt. När vi kollade på namnstatistiken på scb så var det 900 personer i Sverige som hade detta namn som tilltalsnamn.
Alla här hemma kallar bebis för lilla ”krabban”, Livia hade till och med sagt på förskolan att hon skulle hem och pussa på sin lilla krabba så vi måste nog ta och bestämma oss för ett namn snart.
Jag har haft så ont i min kropp nu efter förlossningen och det har tagit tid för mig att återhämta mig. Jag har inte läkt ännu, och det kan ta tid såklart. Jag vet ju det också. Men när man känt sig lite piggare de tidigare gångerna så är det lite frustrerande när man inte känner igen sin kropp.
Jag försöker att inte vara så ivrig, låta det ta tid. Men jäklar så svårt det är. Härom natten så skulle jag lyfta över bebis från bedside cribet när han vaknade på natten, jag vred överkroppen och i lyftet så brände det till på sidan av magen så jag nästan började gråta. Bara en sådan liten sak kan vara jobbig. Likaså när jag lekte med Mathilde och Livia på golvet, jag skulle bara krypa och helt plötsligt så gjorde det fruktansvärt ont i magen.
Det är knappt fyra veckor sedan jag fick barn, och det är inte konstigt. Men jag har ju inte känt av detta innan någon gång så det är helt nytt för mig. Jag har senaste veckan använt extra höga trosor med lite mera stöd för magen och det känns bra. Så nu ska jag försöka hitta några på nätet som ger ännu mera stöd för jag tror det kan vara bra för mig. Ska kanske köpa en maggördel också kanske? Jag har använt innan och gillat det.
Amningen funkar bra för oss, Krabban äter och växer så det knakar. Näts vecka ska vi till bvc igen och jag tror faktiskt att vi kan passerat fyra kilos strecket
Jag ska sätta mig och jobba lite nu, första jobbet på evigheter känns det som. Är så tacksam för att jag arbetar med de absolut bästa, som förstår och ger mig utrymme att vara lite ledig För jag har verkligen varit helt ledig i några veckor nu och jag kan minnas när jag var det sist. Känns också lite läskigt och ovant. Annars är jag ständigt ”online” alltid anträffbar. Och svarar alltid på mejl och sms ganska direkt.
Jag har verkligen behövt den här ledigheten. Allt fokus har legat på bebis, må bra och alla syskon. Krabban har dessutom lite problem med magen också och det kan minst sagt vara jobbigt. Inte minst för bebis skull som får ont, men även för mig som inte får sova sammanhängde. Jag försöker undvika gasbildande mat och tänka på vad jag stoppar in mig för att underlätta för oss båda. Jag har erfarenhet av både kolik och mjölkproteinallergi hos bebis. Victor hade kolik och Charlie hade allergi. Jag upplever att det visar sig ganska likt faktiskt. Just nu håller jag tummarna för att bebis bara är lite känslig magen nu första tiden som bebisar kan vara, magmunnen är då inte färdigutvecklad. Ibland kan det ta tid, men oftast blir det bättre efter några veckor.
Nu ska jag packa in alla barn i bilen och åka på fotbollsmatch, både Colin och Adam spelar idag. Oliver har också match men i Södertälje så den får jag titta lite på via mobilen.
Ta hand om er så hörs vi snart igen
Kram / Madeleine
