Ny vecka igen, redan onsdag. Dagarna går så himla fort och innan vi vet ordet av så kommer vintern. Och apropå det så har jag inventerat alla vinterkläder här hemma. Och uppdaterat garderoben med lite nytt. Jag tänkte att Livia skulle få ärva Mathildes overall den här kommande vintern men jag hittar den inte. Ändå vet jag att jag lagt undan den just för att den skulle bli perfekt att ärva. Den ligger säkert på något jättebra ställe så jag får fortsätta att leta. Så typiskt mig att gömma undan något så bra att jag inte hittar det Blir galen på mig själv.
Hur snygg är inte den här gröna färgen? Blev så kär i den. Det var flera här hemma som gillade den.
Charlie lånade Mathildes mössa och råkade lägga den på storebror Williams rum. Och i lördags när älgjakten drog igång så tog William på sig mössan han hittade på sitt rum och tyckte den var både varm och snygg. Numera hans turmössa när det är jakt Så jag antar att jag får köpa en ny mössa till Mathilde.
Roligt att det blev en lyckad jakt för jägarna. Det blev inte någon älg men det blev en gris Viltvård och samtidigt fylla upp frysen.
Våran frysbox har gått sönder och vi har väntat i månader på att få den lagad. Den är ju inte gammal, vi köpte den när pandemin bröt ut för att jag ville fylla upp frysen med mat och slippa åka och handla så ofta. När man köper något så dyrt så kan man ju tycka att det ska hålla lite längre än två år. Killen som ska laga frysen skulle kommit i måndags men han ringde och meddelade att han inte kunde komma för att han fått hem fel delar. Jag vet inte hur många gånger vi har fått flytta på den här reparationen? Jag som hade sett framemot att äntligen få igång frysen igen. Nu vet vi inte hur lång tid det tar innan de nya delarna kommer, en månad till kanske?
Jag kämpar på här hemma med krabbans mage. Tycker så synd om honom. Stackars lilla hjärtat. Det måste vara fruktansvärt jobbigt för honom att ha en mage som gör ont. Det är jobbigt för mig med. Jag har inte sovit sammanhängde sedan han föddes och det är påfrestande. Jag är konstant trött, känner mig helt slut vissa stunder på dagen. Inte bara psykiskt jobbigt utan även fysiskt. Jag vet att det är övergående och att det blir bättre, men jag blir lite ledsen över att inte kunna njuta av den här stunden. Just nu känns det som det står stilla, men det går ju så fort. Och visst har vi våra mysiga stunder också men ja, det är tufft.
Jag är nästan helt säker på att det är mjölkprotein allergi. Och med det så hjälper det bara om jag lägger om min kost. Och då hjälper det inte bara att ta bort alla mjölkprodukter, för mjölkprotein finns i så mycket. Det är inte detsamma som att ha laktos. Det här finns i vissa kryddor, det finns i massa livsmedel. Våran ena tvilling hade den här allergin, lilla Charlie. Som vi kämpade med allt han reagerade på. Det visade sig även att han inte tålde soja och nötter också, och det gav lite utslag på annat med. Jag fick en tjock pärm med information och innehållsförteckning på en massa livsmedel. Minns att jag bläddrade i den länge och till slut frågade vad kan jag ens äta? Hade varit enklare att vara skriva det istället
Det är ju inte konstigt om man ger upp amningen och helt går över på ersättning istället. Det hade varit enkelt, men samtidigt så vill jag inte sluta amma. Bara tanken gör mig gråtfärdig. Så jag gör verkligen mitt bästa för att undvika det, och jag försöker kämpa istället. Ska man vara lite positiv så brukar detta växa bort, och Charlies mage blev snabbt bättre ju äldre han blev. Däremot fick han ha kvar sin soja och nötallergi.
Min lilla A eller L, eller båda. Vi har inte bestämt tilltalsnamn ännu. Men jag kan nog säga att det kommer bli något av dessa namn som börjar på dessa bokstäver.
En liten blomsterpojke Som han ska få hjälpa mamma i trädgården.
Det blir en del bakverk här hemma. Engla-Freja älskar att baka, och jag säger inte nej till lite extra socker just nu Ibland måste jag fuska lite, för jag behöver det. Blir ändå havremjölk till latten.
Så här ser min kopp ut varje morgon. Som ett fluffigt moln.
Förra veckan så fick vi hem sjuka barn från skolan, så vi har mitt upp i allt också kört en runda med sjukdomar. Jag har klarat mig *peppar peppar*. Jag hoppas verkligen inte jag får nått nu, det skulle kunna vara droppen som får bägaren att rinna över. Sömnbrist, sjuka barn och så bli sjuk själv det är i n t e en bra kombo
Nu till något annat, är det några av er som läser här som kommer ifrån Västerås? Någon som kanske bor där? Jag har aldrig varit där, men är supernyfiken på allt. Jag har nämligen en son som ska flytta dit. Så berätta allt ni vet om Västerås. Bästa restaurangen, saker man måste uppleva, och saker man ska undvika. Tell me!
Kram / Madeleine
