Det kliar i fingrarna på mig. Vi har bestämt oss för att göra om lite i köket, och jag vill helst på börja på en gång. Jag har tänkt på det här länge men funderat över hur vi ska göra.
Vi har i alla fall kommit överens om att köpa ett nytt köksbord. Jag älskar mitt slagbord men tyvärr så är det lite för stort för köket, det blir för trångt. Jag måste väl krypa till korset och erkänna att Micke hade rätt! Han sa det från första början men jag envisades ju med att jag prompt skulle ha slagbordet i köket. Det är så himla vackert och över hundra år gammalt så tanken på att sälja det finns inte. Jag kommer ha kvar det, vem vet om jag i framtiden hittar en annan plats för det i huset.
Den här gången så tror jag att det kommer bli ett runt bord, vi vill ha samma bruna nyans som på slagbordet så vi tänker att det får bli ett bord i valnöt. Vi har numera också en Samsung Frame (tv) med brun ram som ska sitta i köket så jag tror det kommer bli fint med brunt bord. Ska bara hitta det rätta
Skåpet i köket ska bytas ut mot ett annat så teven får plats på väggen. Och sen har jag fått för mig att göra en tavelvägg med massa olika härliga motiv, kanske blandat med mina egna fotografier.
Det lutar åt ett skåp från ikea som heter Havsta och den har en sockel nertill vilket jag tycker är väldigt fint. Dock så finns skåpet bara i vitt eller grått så jag kommer måla om det så det passar våra färger i köket.
Så pepp på att ta tag i detta Lovar att visa er sen hur det blir.
Titta den här kalasfina killen, jeans och grejer. Första gången han har på sig det. Gullegrisen
Amadeus växer så det knakar, han är en stor kille. Han är den som är störst av alla barn, hoppade över storlek 62. Läkaren skrattade när han såg hans viktkurva, en ganska rak kurva och sen helt plötsligt pekade den rakt upp
Vi har varit hos läkaren och undersökt hans hudton, eller ja att han blir blå om händer och fötter. Han syresätter sig bra och ekg var helt normalt. Och med tanke på att han går upp bra i vikt så var läkaren inte orolig över att något var fel. Men de släpper oss inte och vi kommer att få komma tillbaka om ett par månader för en ny undersökning och det känns tryggt.
Koliken har blivit lite bättre, men är inte bra. Han har sina perioder på dygnet när magen gör ont och det är såklart jobbigt för honom. Jag hade hoppats på att det vuxit bort vid det här laget. Har läst att 6 månader är någon slags magisk tidpunkt för när koliken försvinner. Vi kan ju hoppas på det så han slipper ha ont och så han få sova ordentligt på nätterna. Då kanske jag med kan få sova en hel natt Känns som en evighet sedan jag sov ordentligt, alla dessa nätter jag suttit med Amadeus i famnen och tröstat. Man känner sig konstant trött. En tuff period i livet, men värt det alla gånger om.
Älskar att möta hans leende på morgonen, han är alltid så glad när han vaknar. Och då är alla tuffa timmar på dygnet som bortblåsta.
Syskonen rår gärna om sin lillebror också. De är så kära i honom Och nu hittar handen lilla foten också.
Den här veckan har tjejerna börjat vara på förskolan igen efter ett långt uppehåll. När Amadeus blev sjuk innan jul så sa läkaren att hon tyckte vi skulle hålla syskonen hemma från förskolan under de första 6 månaderna.
Lillebror har ju inte hunnit bli halvåret ännu men Livia och Mathilde längtade så mycket efter sina kompisar så vi kände att det var dags.
Ni kan ju tänka er lyckan! Nu hoppas jag verkligen att vi slipper mera sjukdomar. Det har härjat runt tillräckligt hos oss nu.
Och helt plötsligt så fick även jag lite tid ”över” så nu har jag börjat planera vårens alla sådder
Längtar ni med till våren?
Ta hand om er!
Kram / Madeleine
