Lilla Amadeus, söt som socker

Har plockat undan alla hans första kläder idag. Känns alltid lite vemodigt. Kan väl inte bara vara jag som känner så? För usch vad jag tycker det är jobbigt. Det går så fort. Men jag sparar alltid några av de första kläderna som barnen haft. Har kvar kläder både från Victor och Oliver från när de var så här små.

I helgen blir det mellomys och god mat. Jag tror Oliver och hans flickvän kommer och hänger med oss, och även Engla-Frejas pojkvän Alan. Det blir fullt hus 🙂

Kram / Madeleine

Klockan 15.51 för 16 år sedan föddes en liten tjej med svart hår. En av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Älskade dotter.

Vi firade med sång och tårta på morgonen som vi alltid gör. Adam smällde av en konfettibomb i Engla-Frejas rum Det gjorde han av kärlek sa han Visst är det underbart med syskonkärlek, Adam vet mycket väl att hans syster är ordningen själv och blir stressad av att någon bara flyttar på en lite sak i hennes rum.

I födelsedagspresent fick Engla-Freja kläder och en diamantring, och så blev det favoriträtten sushi till middag.

Hon sa att det blev världens bästa födelsedag

Nu väntar övningskörning, herregud så stor tjej vi fick helt plötsligt!

 

Idag har vi köpt en gåstol till den här lilla killen, han växer ju så rackarns fort. Skulle vilja stoppa tiden nu.

Och tänk, jackan jag köpte till Deus när han låg i magen kan han nu använda

Älskar förövrigt min Joolz Geo 3 och alla trevliga tillbehör. Har ju skrivit om den tidigare men jag får ofta och fortfarande frågor om den vagnen. Mycket prisvärd! Den har en riktigt rymlig och välkonstruerad liggdel, känns ordentlig och lyxig. Vagnen är liten och smidig men har samtidigt en otroligt stor varukorg, eller gigantiskt skulle jag vilja säga. Ett stort plus är även att Joolz Geo 3 har punkteringsfria hjul, klädda med en gummerad yta som tål grus och kuperad terräng väldigt bra. Något som också är viktigt för mig är att vagnen är behaglig att köra, och det är den!

Något annat jag vill lyfta är den integrerade LED-lampan på vagnen. Först tänkte jag att det var en rolig grej och kanske lite onödigt. Men alltså nu måste jag säga att det är den bästa grejen på hela vagnen och ur säkerhetssynpunkt är det jättebra! Man syns när man ute och går på kvällen, superbra!

Lite tidigt ute kanske men jag har börjat planerat alla mina sådder. Så spänd på en riktigt trädgårdssäsong. Förra året orkade jag ju inte lika mycket eftersom jag var gravid. Men nu ser jag verkligen framemot att få en blomstrande trädgård igen. Visst blir det dahlior, men kanske inte lika många som vanligt. Jag vill sätta andra sommarblommor i min trädgård det här året. Har ni några tips på favoritblommor så får ni gärna komma med förslag

Plockade några torkade hortensior och det är också vackert på sitt sätt eller hur?

Sååå roligt att så många gillar vår podd! Helt överväldigad TACK! Lite si och så med ljudet på de första avsnitten men nu så är det bättre. Inte helt lätt att få till det tekniska när man är nybörjare, men vi blir bättre och bättre varje vecka. Man jämför sig lätt med andra och det kanske man inte ska göra. Men de sista avsnitten jämfört med rutinerade poddare låter riktigt bra ljudmässigt och då inser man att vi kanske inte ska ha så höga krav på oss ändå. b

Vi är glada att ni vill lyssna, det är otroligt roligt! En sån där podd – lyssna HÄR!

Kram / Madeleine

Bästa vännerna Deus och Toffie

Våra hundar älskar barn, och jag är helt övertygad om att det beror på att de vuxit upp med barn sedan början. Amadeus är väldigt lugn i sitt sätt att vara och det känner Toffie. Sen ska man alltid vara försiktig såklart för barn är barn, och hundar är hundar. Men dessa två sötnosar gillar varandra väldigt mycket.

Och visst är de är fruktansvärt söta ihop?

Jag var tvungen att föreviga de två ihop. Någon gång i framtiden så kanske något av dessa kort kan bli ett fint studentplakat?

Raringar

Och innan någon skriver något om Toffies outfit, hon har sedan en tid tillbaka black skin disease eller alopecia x som det också kallas. Egentligen har hon nog haft det sedan hon var ett år gammal, det var bara det att jag inte förstod det då. Hon har tappat mycket av sin päls på ryggen och magen och huden är mörkpigmenterad och tjock. Hon ser lite ut som en skabbräv bakifrån, våran stackars lilla Toffie. En del säger att hunden inte lider av detta, men vi märker tydligt på henne att hon tycker livet är lite jobbigt ibland. Men hon gillar att ha tröja på sig och hjälper det så är det helt okej för oss.

Så glad att det inte blev några valpar efter Toffie, uppfödaren försökte  ju både en och två gånger men det tog sig inte. Ja det var innan den här hudsjukdomen debuterade. Däremot så hade hon från start patella och det är ju inte heller bra. Så tack gode gud att det inte tog sig vid parning. Man vill inte avla på hundar som har diverse problem. Annars är ju Toffie världens bästa och finaste hund! Hennes psyke är helt otroligt, speciellt eftersom hon är en liten hund som kanske annars är lite mera skällig och bullrig. Men hon är så lugn, lätt att lära, alltid glad och älskar alla. Varenda veterinär som träffat henne har sagt samma sak – vilken fantastisk hund!

I sommar blir hon 6 år, men känns som det var igår vi hämtad hem våran lilla valp. Jag har verkligen kommit att älska pomeranian, otroligt mysig hundras. Fast egentligen så beror det väl inte på rasen i sig kanske utan mera på hunden som den blivit.

Våran Cosmo blir 5 år. Och Mr D skulle blivit 17 år, som vi saknar honom! Hundar är det bästa som finns, men det värsta som finns är när de blir gamla och måste lämna oss.

Har du något husdjur? Eller skulle du vilja ha? 

Ta hand om dig, så hörs vi snart igen!

Kram / Madeleine

God Jul

Till slut kom den ändå, julafton tillsamman med hela familjen. Alla barnen samlade. Den bästa tiden på hela året, jag älskar när jag har alla mina barn hos mig.

Att höra alla skratt och bus gör mig lyckligast i världen.

Ett näst intill omöjligt uppdrag är att få hela familjen att titta in i kameran samtidigt Vi lyckades nästan. Den obligatoriska julbilden är i alla fall tagen Lite kaos men mycket kärlek!

Alla de små barnen ser upp sina storasyskon

Mina två äldsta

Och till slut kom den efterlängtade tomten. Jag vet inte vem som längtat allra mest, de små barnen eller de stora? Victor skrattade så mycket. Vem är den här tomten egentligen? 

Livia hade laddat så mycket inför det här besöket. Hon fast bestämd över att hon skulle våga krama tomten, och det gjorde hon också. Så himla modig. Hela kvällen var hon mallig över den där kramen.

EmmyLou var tapper. Hon hade känt sig lite hängig med huvudvärk, hon fick panodil och piggnade till. Men senare märkte jag att någon inte stod rätt till, och visst hade jag rätt. Febern kom på besök igen! På självaste julafton. Vid var tvungna att ringa till mormor och morfar och avboka hela kvällen. Vi vågar inte träffa dem när vi är sjuka. EmmyLou var så så ledsen och kände att hon hade förstört hela julen, men det sa vi att hon naturligtvis inte alls hade gjort. Lilla gumman. Int långt efter att tomten gått så började hon kräkas, hon gör alltid det när hon får hög feber. Det brukar vara första tecknet på att hon fått feber.

Som tur var så hann hon i alla fall öppna sina paket innan hon somnade.

Amadeus första julafton och han ville inte vara sämre än syrran så han gav tomten en kram han med

Tuva-Li grät av lycka och tacksamhet över sina julklappar. Hon hade önskat sig monster high dockor, och det går knappt att få tag i längre. Man kan köpa dem väldigt dyrt på några sidor på nätet, men finns inte längre i butik. Jag letade på blocket, och la ut på Instagram att jag letade efter dockor. En tjej tipsade mig att hon sett dessa dockor på köp och sälj så då var jag snabb att skriva på den annonsen och fick köpa dockorna. Sen var det en mamma som skrev till mig och berättade att hennes dotter hade monster high, och hon skulle fråga henne om hon ville sälja dem eftersom hon blivit stor nu. Det slutade med att jag köpa dem också. Jag har världens finaste och snällaste instagramvänner. Och så bra med begagnat, återbruk när det är som bäst!

Engla-Freja blev också väldigt rörd av sin julklapp. Och chockad. Vi lurade henne att tro att det stora paketet (som ni kan se bilderna ovan) var till hennes tvillingbröder. Men det var i själva verket till henne. Ni skulle ha sett hennes ansiktsuttryck I flera år hade hon önskat sig just det här och äntligen fick hon det. En Roland Fantom -08. Jag ska visa er i ett inlägg längre fram, jag är minst lika glad över det och kommer absolut låna det ibland.

Borsett från att EmmyLou blev sjuk så blev julen jättefin. Vi saknade såklart mormor och morfar, men hälsan går först och vi vill inte riskera att smitta gammelfolket.

Hoppas ni hade en härlig julafton med nära och kära ♥️

 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)

Kontraster, samma plats men olika årstider. Båda har sin charm. Men nu längtar man efter ljuset, värmen  och energin.

Men oavsett, alltid med en kaffe latte

Vi tar dagarna som de kommer. Hittar på så mycket bus som vi bara kan. Just nu är Livia och Mathilde hemma från förskolan, men om några veckor så är det dags igen. Fram tills dess så njuter vi

Häromdagen så var vi hemma hos mormor och hjälpte henne att klippa klorna på katten. Lilla (stora) Trasan, världens finaste ragdoll. Ett äventyr för tjejerna, de älskar att hälsa på katten. Ja mormor och morfar också såklart.

Tänk att januari snart har gått, det går så otroligt fort.  Imorgon har vi en sextonåring i huset, då blir det kalas

Kram / Madeleine

 

Dagarna efter julafton har varit lugna. Barnen är alltså sjuka igen. En efter en trillar dem dit. Amadeus har snart ätit klart sin antibiotika kur, och jag hoppas verkligen inte han får det här som de större barnen har fått nu. Man kan säga att den sista månaden på året avslutades med sjukdom. Sedan slutet på november har vi varit sjuka. Jag ska vara helt ärlig och säga att det har verkligen tagit på krafterna.

Micke har jobbat i några dagar och jag har kämpat på här hemma. Torkat näsor, serverat glass och gett panodil.

Jag älskar att vi har en bäddsoffa, perfekt att bädda ut när barnen inte mår bra och vill sova på övervåningen i sina rum. Eller när det är lov och barnen vill ligga i soffan och titta på film. Det är så mysigt.

Och så har en bukett med tulpaner fått flytta in. Jag brukar vänta tills efter nyår men kunde inte hålla mig. Vi är så redo för ett nytt år, lite som att vända blad och börja om på nytt. 2022 har varit underbar på alla sätt vis, oerhört tacksam för allt livet gett mig det gångna året. Många fina minnen, och bäst av allt vi har fått Amadeus Finns så mycket jag skulle kunna skriva.

Till frukost har vi ätit äggmackor flera dagar i rad. Barnen har önskat. Det är lyx! Säger Tuvis som annars vet att vi bara brukar äta det när vi ska iväg på utflykt eller när vi serverar pytt i panna. Roligt att kunna skämma bort barnen med något så enkelt

Nu ska ett enklare nyårsfirande planeras. Vi kommer bara vara hemma och ta det lugnt. Äta något gott och vila oss friska och starka.

Vi hörs snart igen!

Familjen repade sig från feber, snoriga näsor och hosta. Jag upplevde också att Amadeus blev lite bättre. Vi tog några fina julkort.

Tänk att det är våran lilla pojkes första jul

Livia ville bestämma själv vad hon skulle ha på sig på julafton. Rosett och favoritkjolen. Jag kan säga att den viljan svänger en del, helt beroende på dag och lust

Vi passade på att ta promenader när orken fanns. Vinterlandskap är kan ju vara bland det vackraste jag vet. Älskar.

Som en vacker tavla klädd i frost. Och sötaste bebisen i världen.

Ganska glad bebis också. Om det inte vore för att han blev sämre igen. Så trött på sjukdomar. Älskade lilla vän så tuff start i livet. Vi har ju som ni vet kämpat på med kolik, och bara den biten är oerhört tuff. Och så ska han bli sjuk också med feber.

18 dagar senare. Med feber till och från. Och med flera prover som påvisat bakterier i urinen så fick vi till slut antibiotika. Under den här tiden så blev vi också skickade både hit och dit. På barnakuten i Linköping så undersöktes inte ens dessa bakterier, det vi blev ditskickad för. Utan istället så konstaterade de en övre luftvägsinfektion. Men det var ju något helt annat. Lång historia kort, det kändes under all kritik men till slut fick vi medicin. Flera som jag pratat med tycker jag ska anmäla detta, för det ska inte ta 18 dagar innan man får behandling. Och man ska inte behöva lämna så många prover innan en läkare beslutar att behandla.

Just nu är jag bara glad över att det går åt rätt håll. Våran Amadeus mår ni bättre igen efter behandlingen. Nu ska vi lämna nya prover i början på nästa år så får vi se vad det visar. Jag kommer absolut ligga på vården så de kollar upp detta noggrant.

Varför är det så, att när man är som svagast måste man alltid vara som starkast? 

När jag delade detta på instagram så fick så galet många meddelanden där människor delade med sig av deras upplevelser.

Jag förstår att personal kämpar i vården. Jag vet själv hur det kan vara eftersom jag själv jobbat inom vården. Men det ursäktar inte alla ”missförstånd” eller oviljan att hjälpa när man verkligen behöver hjälp.

Det här är saker som kan äta upp mig inifrån och ut. Jag kan fundera ihjäl mig på det här. Hur kan man göra skillnad? När jag läste om det så är det alltid uppåt man måste nå, politiker. Och jag kan förstå det givetvis men samtidigt hjälper det inte mig i stunden när jag står där med mitt barn och behöver hjälp.

Efter den här pärsen så såg vi framemot att till slut få fira jul…

 

Häromdagen konstaterade Mathilde att vi kunde få väldigt många barnbarn.

– Mamma tänk om alla dina barn får lika många barn som du. Det skulle bli många barn va?

Ja Mathilde, det skulle bli väldigt många barnbarn. Närmre bestämt 144 stycken ‍♀️

Älskade unge! Så många tankar och svåra ekvationer.

Älskar när barnen delar med sig av sina funderingar. Jag försöker alltid skriva ner när barnen säger roliga saker, eller när de tänker på något som de vill dela med sig av. Så kul att kunna gå tillbaka och läsa. Jag fick upp ett minne häromdagen faktiskt, när Adam var fem år så sa jag till honom att det var dags att gå sig lägga sig. Då svarade han nej än är det nog inte dags för jag sover inte än!

Kram / Madeleine

Jag har blivit med podd! 

Jajamän, det blev en sån där podd minsann Jag kan nog vara sist ut med detta påhitt men äsch, då får det vara så. Det är absolut ingen podd som är vinstdrivande, och det är INGEN REKLAM i podden. Det handlar bara om att det är roligt.

Jag har startat podden tillsammans med Angelica, och känslan att lyssna på oss ska vara lite som att hänga med polarna. Ni vet lättsamt, humoristiskt, och enkelt. Igenkänningarna är troligtvis många.

Ibland kanske det blir ett och annat lite mera allvarligt snack, och så hoppas vi kunna bjuda in en och annan gäst ibland.

Ni kan lyssna på en sån där podd på flera olika ställen men de flesta verkar gilla Spotify. Klicka HÄR! för att lyssna.

Vi kommer att släppa ett långt avsnitt en gång i veckan och emellan det så kommer vi ha något som heter ”veckans kluriga” som kommer vara ett kortare avsnitt där vi försöker lösa just veckans kluriga fråga. Och det kan handla om precis vad som helst. Ni frågar och vi svarar så gott bli kan (man är alltid anonym) 

Redan nu så har vi hunnit att släppa flera avsnitt så in och lyssna med er vetja

 

 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)