Idag (igår) firade vi kristallbröllop 15 år som gifta

Det firade vi hemma tillsammans med barnen, åt god mat och sen fick vi sällskap av Victor och hans tjej Wilma. Vi avslutade kvällen med kubb i trädgården. Tjejerna mot killarna och jag får erkänna att våra motståndare besegrade oss hela två gånger. Jag skyller på det dåliga vädret och lilla Livia som inte riktigt nådde fram med sina kast. Men vi kämpade på bra och gjorde vårt bästa efter våra förutsättningar.

Åskovädret kom precis när vi började spela, det hördes först på avstånd, men kom snabbt närmare. Himlen lyste upp med sina blixtrar och molnen blev rosa. Som fyrverkeriet tyckte Livia. Adam däremot gick in ganska direkt när han hörde att det började mullra. Han gillar inte åska och har stor respekt för vädergudarna. Och det ska man ha, blixten är inte alls att leka med. Hans rädsla för åskoväder sitter i sedan han var liten och vi bodde i lägenheten. Sommaren 2014 var det närmare bestämt. Åskan var precis över oss och slog ned i en grusgrop precis utanför vårt hus. En stund efter det slog den ned på gatan nedanför oss. Adam blev så rädd, han fick panik och vi försökte göra allt för att lugna honom. Vi satte på honom hörlurar med musik och gjorde en koja i soffan, och där låg vi tills det värsta vädret dragit förbi. Sedan dess åker hörlurarna alltid fram vid åskoväder, han får inte riktigt samma panik som närhan var mindre men han tycker absolut inte om oväder.

Priset efter kubben var kladdkaka med grädde som Engla-Freja hade bakat. Så gott! Och jag som inte ens gillar kladdkaka egentligen Tänk vad en graviditet kan påverka, på gott och på ont kanske? Mest på gott om du frågar mig.

Hittad några bilderna från förr, precis när vi hade kommit ut ur kyrkan, nygift och alldeles pirrig i kroppen. Jag minns så väl vad prästen sa till mig innan vi gick in. Vackra Madeleine det här är din dag. Känner du dig svimfärdig så vinkar du med tårna så kommer allt gå bra ska du se. Gissa om jag vinkade med tårna under hela vigseln?! Jag var så nervös! Hahaha.

Titta så små barnen var Victor, Oliver, William och Engla-Freja. Vi passade på att döpa barnen under vigseln, faktum är att vi egentligen skulle överraska alla med att gifta oss under dopet och inte tala om det för någon innan. Men jag kunde inte hålla mig så det blev en traditionell vigsel fast med dop efter.

Och till er som kommer undra – Micke har ingen tvillingbor. Mannen bredvid Micke på bilderna är Mickes lillebror Johan ☺️

Kärlek

Är ni också gifta? Eller vill ni gifta er?

Kram / Madeleine

Nu är vi så redo som man kan vara – babyskyddet har kommit Lättad och glad! Beställde lite andra babysaker också, en varm gosig åkpåse till hösten och vinter och en gosig honeycomb som är perfekt att ha innan det blir jätte kallt. Den passar dessutom både i babyskyddet och att ha i vagnen eller i sängen.

Så smidigt att ha till babyskyddet! Materialet är mjukt och behagligt. Perfekt om man inte vill ta på så mycket kläder på bebisen, och väldigt bra när det är ”mellanväder”.

Och visst ser den ut som en liten honungskaka? Gillade honeycomben jättemycket. Så tips till er från mig! (Den kommer ifrån JOOLZ)

EmmyLou och de andra barnen har hjälpt till att bära ut det vi ska ha med oss till förlossningen till bilen. De vill gärna vara med och förbereda allt tills lillebror ska komma. Omtänksamma syskon, hoppas det håller i sig sen när han är högt och lågt Jag ska påminna dem om hur mycket de längtade efter honom då.

Vi har haft väskan ståendes ett tag i hallen, men Micke sa igår att han hemskt gärna ville bära ut allt i bilen ifall vi snabbt måste åka. Sist hann vi ju knappt in till förlossningen. Kommer aldrig glömma den där sista biten i bilen, förlossningspersonalen hörde i telefonen att jag ville krysta och tyckte vi skulle stanna så de kunde skicka ambulans istället. Men jag stod på mig och sa att vi snart var framme. Sen hann vi bara upp på rummet så kom Livia. Helt otroligt att personalen var så snabba som de var, de hann tom sätta en infart i armen på mig.

Vi vill absolut inte föda barn hemma eller i bilen, eftersom jag behöver mediciner efteråt. Risken för blödningar är nämligen stor när man har fått många barn. Och så vill jag gärna ha den där underbara lustgasen

Jag känner mig ändå ganska lugn, det ordnar sig tänker jag. Så fort jag känner att det är på gång så åker vi mot förlossningen. Och förresten så vet man ju aldrig hur det ska bli. Bara för att det gick så snabbt sist så behöver det absolut inte göra det den här gången. Lika unikt och speciellt varje gång. Längtar sååå mycket! Har packat med mig så söta saker till honom, världens gosigaste snuttefilt kolla >>HÄR!<< Hur fin!?  Jag är i vecka 39 nu, så snart är vi i mål!

Just nu väntar vi på att Charlie ska spela klart sin fotbollsmatch, sen ska vi åka till stranden och ta ett kvällsdopp. Jag har lovat att jag ska följa med, orkar ju inte göra så mycket just nu men lite miljöombyte skadar nog inte.

När vi ändå väntar så tänkte jag passa på att länka till min favoritklänning som många ofta frågar om. Älskar den och använder den året om. På hösten och vinter så är det snyggt att ha den tillsammans med kängor och en stickad tröja. Och på sommaren är det härligt att bara dra på sig den när man vaknar. Gillar man inte beigerutig så finns den glädjande nog i en massa andra olika färger, och gillar man hellre enfärgat så finns det också. Klänningarna är prisvärda och supersnygga!

Kan också rekommendera er att kika lite extra på den här sidan för de har så mycket roliga och fina kläder. En sida som stickar ut från mängden

Klicka >>HÄR!<< för att shoppa eller för all del fönstershoppa lite Ett plus är att de har många storlekar, inkluderande. Kläder ska finnas för alla tycker jag!

Mathilde min Mathilde Söta underbara älskade barn. 

Kram / Madeleine

I torsdags gick vi in i vecka 40, och i fredags hade vi tid hos barnmorskan. Tredje fredagen i rad. Jag är så glad i våran barnmorska Annika, känns tryggt att få träffa henne och dessutom så har vi väldigt trevligt när vi ses. Micke känner likadant, han sa senast häromdagen att han såg framemot vårt besök på mödravården.

Helst av allt så hade jag ju velat slippa fredagens besök, Annika skrattade lite när jag kom in på rummet. Nämen hej, visst var det du som inte skulle komma idag om jag inte minns fel?! Med glimten i ögat så log hon sen brett. Nej man ska visst inte vara så säker på sin sak. Jag sa nämligen fredagen innan att jag minsann inte skulle komma nästa gång Rackarns så fel jag hade! Nästa inbokade besök är nästa vecka, dagen efter bf datum och jag hoppas så in i sjutton att den lilla gossen har velat komma ut innan det. Men vi får se… 

Efter besöket på mödravården så bestämde vi i alla fall att vi skulle föreviga magen en sista gång, eller ja för säkerhets skull för vi vet ju inte när han kommer. Så jag kanske hinner med att fotografera magen några gånger till.

Jag skrattade så mycket när vi skulle fota att jag nästan kissade på mig. Det är inte alltid lätt att vara sin egen fotograf, speciellt inte när man samtidigt ska försöka instruera sin älskade älskade make i ens påhitt. Han bjuder ofta på sig själv och jag tror faktiskt han tycker det är roligt också, även om det inte är hans största intresse i livet.

Allt är ju inte vad man ser på nätet, det finns även en baksida på det vackra. Men för den sakens skull så behöver det inte vara fult. Upp till betraktarens ögon som man brukar säga, eller som i vårt fall knasigt och väldigt väldigt roligt Tänk när vi kan visa våran pojke dessa fina bilder på när han låg i mammas mage. Pappan var så sugen på att ta vackra bilder från den sista tiden hahaha.

Jag ska visa er flera bilder någon dag när jag fått tid att att sätta mig och titta igenom alla En sak som är säkert i alla fall är att jag ska ta  många promenader med barnvagnen här i höst. Längst med gärdsgården på grusvägen. Älskar det! Och när jag skriver det så måste jag tipsa er om hösten och vinterns MÅSTE! Kolla >>HÄR<< Visst är den fin? Såg exakt en sådan på second hand i höstas och ångrade så in i sjutton att jag inte köpte den. Har letat sedan dess efter en på pricken likadan och så fick jag se den via reklam på Instagram.

Mina dahlior är som allra finast nu. Tänkte jag skulle uppdatera er med utvecklingen i trädgården. Det har ju inte varit mitt bästa ”trädgårdsår” men ursäkten är väl godtagbar antar jag. Har ju inte riktigt orkat som jag önskat. Men ändå har vi fått en del gjort i alla fall. Ska visa er imorgon.

Det här är en nytagen bild från idag Finaste Cafe au lait! 

Kram / Madeleine

 

Taaadaaaa! Vecka 40+0 är här och idag är det alltså BF! – Beräknad födsel för den lille gossen Men än så länge så har han inte behagat att komma.

Men så glad att han velat stanna så länge där inne i magen. Smått fantastiskt egentligen eftersom det är barn 12! Jag som var så säker på att han skulle komma tidigare, så fel jag hade. Imorgon ska jag till barnmorskan igen och då får vi se vad hon säger. Förra veckan när jag  var där så var jag öppen 2,5 cm och jag tror det hänt ännu mera nu faktiskt. Men vad jag tror behöver ju uppenbart inte stämma

Vi kan väl hålla tummarna för att han kommer inatt så jag slipper barnmorskebesöket imorgon. Förlåt Annika men jag vill hellre träffa dig och visa upp bebisen nu

Jag hade lite förvärkar förut och bad min kära make ta en bild. Visst blev det fint Och visst ser jag glad ut hahaha.

Men Mathilde ställde gärna upp och såg glad ut. Jag kan vara glad mamma, så slipper du det! 

Underbara unge! Så omtänksam fast att hon är sjuk. Huvudvärk och feber som envist hänger kvar. Engla-Freja är också febrig nu så det är väl bara att förbereda sig på att flera barn här hemma kommer att få det.

Ännu en förvärk. Och då står jag alltid och hänger så här, mot en stol eller mot ett bord. Är så laddad för att föda barn nu. Men samtidigt vet jag att när det verkligen drar igång så får jag alltid lite panik. Men sen kommer man in i det och då får man djuriska krafter, som en lejonmamma.

Planen jag har nu är att bara ta det lugnt, vila och vila ännu mera. Dessa hokuspokus-kurer som finns tror jag inte alls på, det är ju bara myter. Finns inget vetenskapligt som säger att färdknäppen funkar. Är man inte mogen för att föda så spelar det ingen roll. Likaså hallonbladste, dadlar och ananas. Det hjälper inte till att få igång någon förlossning, och om den skulle hoppa igång efter att man vräkt i sig detta så är det bara av ren tillfällighet. Sorry alla ni som verkligen tror på dessa husmorsknep, det är bara en myt! Det hjälper inte heller att städa ihjäl sig, eller att gå i trappor. (Ja jag har provat allt!)

Så vila skulle jag säga är det absolut bästa

Livia har hittat lillebros nappar. Och hon gillade dom Älskade lilla barn, jag misstänker att hon kommer bli lite liten igen när bebis kommer. Men jag tänker inte göra någon stor grej utav det. Av erfarenhet så vet jag att det brukar lägga sig och helt plötsligt så blir syskonen jättestora istället.

Den här lilla tjejen är dock väldigt beroende av närhet, hon har alltid varit det men nu kanske mer än någonsin. Livia vill ha både sin mamma och pappa omkring sig, och när vi måste dela på oss så kan hon bli väldigt förtvivlad. Hennes trygghet när hon ska sova är hud mot hud, och gärna hålla handen. Snart kan hon hålla i lillebrors hand

Tack snälla för att parfymtips föresten Har skrivit upp flera i min mobil nu som jag ska kika efter. Blir en bra pushpresent till mig själv. Men ett utav tipsen blev jag glatt överraskad av cerutti 1881 – alltså wow den är såååå god! Hade den för flera flera år sedan och älskade den, trodde inte att den fanns att köpa längre. Så såg jag kommentaren och var tvungen att googla på en gång

När jag ändå skriver om tips – flera av er har ju efterfrågat lite inspo på barnkläder. Och jag får ofta frågan vart jag köper barnens kläder. Likaså inredningstips. Jag tänker att jag kan dela ett separat inlägg med några av hösten måsten för er som tycker det är roligt

Kram / Madeleine

Har haft några dagar som varit lite uppochner. Lite förvärkar, ont i kroppen och trött. De här sista veckorna kan kännas såååå långa.

Men just idag känner jag mig pigg, eller åtminstone piggare. Kors i taket Man blir ju överraskad av dessa bra dagar när de flesta andra dagarna känns lite tunga. Nej allt är inte alltid vad social media visar, glammigt gravidglow hela tiden. Men visst kanske det känns bättre att visa upp det fina snarare än det tuffa. Jag tror absolut vi behöver påminna alla om att det finns en baksida, och att alla har dåliga dagarna. Men samtidigt så tror jag också de flesta av oss vet det! Och förstår det! Nog om det.

Igår skulle min pappa fyllt år Min älskade rara lilla pappa. Som jag hade velat att han skulle få träffat alla sina barnbarn. Han som älskade barn och mest av allt önskade sig en stor familj. Han fick en stor familj, med fem egna barn. Fyra söner och så jag en sladdis som blev ensam tjej i familjen. Det skiljer nästan tjugo år på mig och min äldsta bror. Mina bröder har också barn, och en av de har också i sin tur fått barn. Så farsgubben hade minsann haft många barnbarn och till och med barnbarns barn.

Jag tror han ser ner på oss och ler. Och jag tror han är stolt över varenda en utav oss.

Livia och jag plockade en trädgårdsbukett och åkt upp till kyrkogården. Hon frågade flera gånger vart vi skulle åka. Tidigare har hon varit så liten så frågorna har inte kommit på samma sätt. Men bubblade hon av frågor.

Vart ska vi åka? Varför? Vad är kyrkogård? Är dom döda? Varför? 

Livia är alldeles för liten för att förstå, kunna ta in vad döden är. Man får tänka sig för vad man säger och varför. De äldre syskonen pratar också och småsyskon som ni kanske vet är specialister på att vässa öronen.

Jag berättade att min pappa låg begraven på kyrkogården och försökte på ett så okomplicerat sätt som möjligt berätta att alla människor som går bort blir begravda. Precis som våran hund Devil som Livia ibland pratar om. Han har också gått bort. Och det vet hon, dör man så kan man inte komma tillbaka för det gjorde inte Devil. Svårt att veta vad som exakt är rätt kring dessa stora frågor. Sen beror det väl på hur ens barn är, hur gamla och varför frågorna kommer.

Men något som jag fick lära mig av diakonen på sjukhuset när min pappa gått bort var att man inte skulle vara rädd för att prata om livet och döden. Att man ska avdramatisera det hela.

Hon blev lite fundersam först och tyckte inte alls att det var så bra om  man dog. Sen tyckte hon att det kändes lite läskigt tror jag. Men väl på plats så tyckte hon kyrkogården var fin och bäst av allt kan ni gissa vad det var? Att de döda hade vattenkrig

Din pappa är busig som skvätter vatten på oss! Ja det är han, en riktig busig gubbe Det kom så spontant och det blev så gulligt.

Vattenspridarna vattnade för fullt när vi kom upp, typiskt eller lägligt? Jag vet inte? Men frågar man Livia så var hon väldigt nöjd med besöket på kyrkogården.

Somrigt och fint på graven

Kram / Madeleine

Nu är det nära Men inte tillräckligt nära om du frågar mig. Jag vill inget annat än att han ska komma nu. Lilla ”Gösta” kom nu! Det får vara arbetsnamnet idag. Han ska heta det i mellannamn så vi kallar honom det ibland, men fortfarande har vi inte bestämt vad han ska heta. Jag tycker Philip är fint men det får jag a b s o l u t inte ta, det är Williams namn

De senaste dagarna har varit tunga, tycker jag upprepar mig när jag skriver det. Men det är så känslan är just nu. Jag är tung och trött och orkar inte göra så mycket just nu.

Men idag faller i alla fall den sista lilla pusselbiten på plats som jag varit lite stressad över ett tag. Jag får en efterlängtad leverans – babyskyddet! Äntligen fick jag ”tummen ur” och bestämde mig för något som kändes bra. Jag vet inte varför jag inte kommit till skott tidigare, men som jag nämt innan så kanske det har varit någon slags mental spärr inom mig som inte vågat göra det där sista. Det är ju rätt fånigt egentligen om man tänker efter, för jag menar även om vi inte haft något babyskydd så hade ju bebis kunnat komma ändå. Och då hade vi fått lösa det. Så ja, dumt att mig att inte planerat just den saken i tid. Men nu så, nu är vi beredda och det känns lite läskigt. Känner mig som ni vet lite mera orolig den här gången, och svårt att förstå att det faktiskt är på riktigt. Samtidigt så känner jag ju honom väldigt tydligt hela tiden och det känns tryggt och minst sagt på riktigt.

Det är på dagen snart ett år sedan jag fick mitt missfall, kommer aldrig glömma det! Bland det värsta jag någonsin upplevt. Och det är så mycket med just den här tiden som påminner om det som var då. Jag är väldigt mottaglig för känslor och intryck. Vet att det kanske låter flummigt för en del, men jag liksom känner igen luften, doften och allt runtomkring. Rosenskäran blommade som mest och var som finast, precis som nu. Guldet i skogen växer och skörden blir som bäst. Men jag vill inte alls åka till skogen och plocka svamp. Det ligger  där som ett litet minne inom mig.

Jag har bestämt mig för att inte låta det som hände då dra ner mig nu. För vi väntar ju på det finaste i livet och för det är jag tacksam och lycklig. Och jag är lycklig, fast mina ord kanske låter lite deppiga. Men det kommer över mig ibland, jag är inte mer än människa. Och jag är nog inte ensam om de känslorna. Det finns ju även en pappa som känner väldigt mycket just nu. Och kände även då. Även om det är jag som genomgår det tuffa så är det såklart inte helt lätt att stå bredvid i sådana här stunder.

Jag försöker njuta så mycket jag bara kan av nuet, sådär klyschigt ni vet. Fånga dagen och allt ☺️ Så här ser våra morgnar ut. Våra barn tar gärna sovmorgon, jag och Micke dricker kaffe i lugn och ro och pratar om hur skönt det är att faktiskt få sitta en stund i fred på morgonen. Sen går det en kvart och vi saknar barnens skratt och bus. Hahaha. Minsta lilla ljud från sovrummen så rusar vi in i hopp om att de slagit upp ögonen. Om inte så kan man ju inte låta bli att pussa lite på dom.

Jag vill sova mamma

Så kommer pappa in och direkt så vaknar den lilla busungen Alla våra barn är så kramiga. Vill gärna sitta nära, hålla handen och gosa. Även de stora barnen kryper gärna upp i famnen.

Och snart har vi ännu en liten att pussa på. Och som ska få plats här bredvid oss i sängen.

Kom ut nu lillebror så jag kan bråka lite med dig

Roligt att föreviga dessa stunder, för även om man känner sig tung och otymplig så kommer man ju sakna magen lite sen. Livia klappar alltid på magen och och pratar med bebisen, jag undrar så hur hon ska reagera när hon får ett litet syskon.

Vi låg kvar extra länge i sängen imorse, precis som igår och alla andra sommardagar.

Ikväll är det dags för fotbollsträning igen, men jag ska inte följa med. Tänker mig isglass och kanske en Disneyfilm med tjejerna. Orimligt sugen på pizza, men jag vet att jag bara kan äta en tugga så ar det stopp

Första måltiden efter att Gösta kommit däremot tänker jag mig en buffe, mjarå inte så tokigt va? Det ska vara pizza, potatismos, sallad, vegoschnitzel, wokade nudlar, kyckling och två kalla burkar cola zero. Jag begär inte mycket men det vill jag ha.

Så nu vet du det Micke, om du läser det här

Kram / Madeleine

En liten uppdatering från ett av våra gör-det-själv-projekt i trädgården. Det var ett tag sedan vi gjorde det här men jag har helt glömt bort att visa er. Ett jätteroligt projekt och relativt enkelt (om du frågar mig) att göra.

Vi har alltid svurit över att gräset försvinner på sidan av huset och har länge pratat om att vi borde göra något som kanske kan förhindra det. Inte alls konstigt att gräset försvinner eftersom vi alltid går den vägen runt. Och både barnen och hundarna springer dessutom runt huset när de leker.

Vi tittade på att köpa färdiga markstenar/plattor att lägga men blev lite snåla när vi såg priset på vad det skulle kosta. Så därför ville vi testa att göra egna stenar av betong. Man kan säkert göra på en massa olika sätt och med olika mönster och former. Vi valde att köpa en färdig form på jem & fix och i den hällde vi betong som sen fick brinna (visst heter det så?).

Vi lade ut formen lite på känn, jag ville helst att det skulle se lite osymmetriskt ut. Vill man snabba på proceduren så är mitt tips att köpa flera formar, det gjorde inte vi så det tog ju lite längre tid. Men resultatet blev sååå bra

Micke är så himla duktig på allt han tar för sig. Gräset har redan tagit sig mycket bättre, men vi ska stödså lite till så det blir jämt och fint.

Barnen tyckte de nya stenarna var roliga och är numera perfekta ”hoppstenar” Och visst blev det fint? Hoppas nu bara att vi kan slippa kala fläckar på den här sidan av huset. Vi försöker verkligen ta hand om gräset och jag är glad att vi lyckats hålla gräset är grönt, har sett att många har torra gula gräsmattor.

Nu har vi några små jobb kvar i trädgården som vi gärna skulle vilja hinna med att göra innan vintern kommer. Jag skulle hemskt gärna vilja bygga in våran luftvärmepump. Den är väldigt bra och jag är glad att vi har en, men rent estetiskt så är det inte så snyggt om du frågar mig.

Sen har jag en liten dröm om att bygga en trädbänk runt vårt äppleträd. Vi planterade trädet strax efter att vi flyttade in i huset, samtidigt som vi planterade körsbärsträdet vid entrén. Jag har väntat så länge på att det ska ta fart och växa på sig men det har varit väldigt litet och ynkligt, det går inte ens att jämföra med körsbärsträdet för det är fullvuxet och stort. Det är snart 8 år sedan så jag tycker äppleträdet borde blivit större? Jag tänkt faktiskt ta bort det och plantera ett nytt men så ville William att vi skulle ge det en chans till så han grävde ur lite runtom trädet och har gödslat ordentligt hela sommaren. Det har till min förvåning gett resultat, stammen har blivit kraftigare och trädet har blivit lite större. Så nu ska vi låta det vara kvar och kanske kanske får den ny kraft nu så jag kan få min träbänk

Vi har ingen jättestor trädgård och även om drömmen alltid varit en större så måste jag säga att jag älskar våran trädgård. Vi har lagt så mycket tid på att skapa något vi gillar och jag har så många flera idéer  som jag skulle vilja förverkliga här hemma. Så lagom stor är kanske ändå är det bästa

Ikväll är jag helt slut, hela den här helgen har varit påfrestade för mig. I lördags hade tvillingarna fotbollscup hela dagen lång och Micke var på plats för att heja på grabbarna. Storebror Victor åkte också dit en stund på eftermiddagen, även William var på plats. Det var stort för Charlie och Colin att möta AIK på hemmaplan. Colin gjorde mål och är så himla stolt över sin prestation. De är så duktiga allihopa.

Jag önskar att jag hade orkat åka dit men jag måste tänka på mig själv just nu, hade inte klarat det. Jag hade fullt upp att rodda med alla de andra barnen här hemma, eller ja mest med Livia som är både högt och lågt just nu. Så när Micke väl kom hem på kvällen så hade jag redan lagt mig. Försöker att inte få dåligt samvete för det behöver jag ju verkligen inte ha. Jag skällde lite på Micke för tyckte inte han behövde vara borta i sådär 8 timmar när det eventuellt är sista helgen med magen. Speciellt inte eftersom det har varit fotboll även idag. Dock inte 8 timmar men de var borta i 4 timmar Ni kan ju nästan höra mitt missnöje eller hur? Nej jag har inte varit jätteglad över detta denna helgen. Men nu är det som det är.

Inte alls upplagd för att åka till förlossningen varken ikväll eller inatt för att helgen varit så jobbig. Sällan jag är ”gnällig” men nu är jag faktiskt det. Har han väntat så här länge så kan han väntar lite till…

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

Godförmiddag kära du Hoppas du sovit gott och vaknade med en härlig energi. Här vaknade vi mitt i natten med sjukt barn, som ett brev på posten påkommer nu alla baciller. Typiskt när skolan börjat, det tog inte många dagar innan första insjuknade. Är det inte typiskt? Det kan ju inte komma mera olägligt för våran del just nu med en bebis som är på väg när som helst. Pricken över i:et skulle ju också vara om jag med blir sjuk nu precis innan jag ska föda barn.

Känner mig lite uppgiven och ledsen över situationen. Hoppas inte flera av barnen blir sjuka nu, skulle inte kännas bra att behöva lämna dem dåliga om vi måste åka till förlossningen. Jag är inte så orolig för logistiken, den löser sig. Vi har ju stora barn som bor hemma så måste vi åka på natten så väcker vi dem och sen får Micke helt enkelt åka hem igen så fort han kan, eller på morgonen lagom tills skolan börjar så de som ska komma iväg kan göra det. Det som känns tråkigt är att kanske behöva ta hem en bebisen till sjuka syskon som längtar efter att få krama sin efterlängtade lillebror.

Jag ska försöka vara postiv och hoppas att det inte blir värre nu. Det räcker med en sjukling här hemma, de andra kan ju klara sig eller hur? Vi håller tummarna för det i alla fall

Igår lade jag ut ett litet videoklipp som ni bara måste titta på! Titta >> HÄR! << Filmen säger så mycket om vårt minsta lilla yrväder här hemma. Busigaste ungen i världen Tråkigt att jag inte kan lägga ut klippen här på bloggen direkt, ska se över om det går att ordna på något sätt. Skulle vara roligt att dela även rörligt material här så man slipper klicka sig vidare.

Delar lite bilder här istället. Livia och Mathilde lekte med lillebrors grejer igår, både med kläderna filtarna sängen och sängmobilen. De är otåliga nu, vill inget annat än att han ska komma. Livia har döpt honom till Googoo Gaagaa det är tydligen någon figur som kallas för det på YouTube. När jag googlade så kom det dock upp någon världsberömd travhäst från USA Tror inte lillebror kommer få detta namnet. Oliver har bestämt vad pojken ska heta, han säger det hela tiden. Jag ska inte avslöja riktigt ännu vad det är men ja, jag börjar gilla det mer och mer.

Syns det att jag gillar Newbie? Tycker de har så gulliga kläder

Sängmobilen måste jag hitta någon slags upphängnings anordning till. Jag har ett bedside crib från Troll och tänker att det skulle vara fint med en sänghimmel, och då skulle jag ju även kunna sätta sängmobilen i den. Jag får titta på det…

Tycker så mycket om den mörkbruna ringen, samma bruna som hyllorna jag satte upp i sovrummet. Har helt fastnat för de bruna detaljerna, har som ni vet även det i vardagsrummet. Likaså stolarna som är secondhand från Dakabom är i samma bruna.

Fint att bryta den kalla mörka till allt beiget man har. Och fint att blanda gammalt med nytt tycker jag. Det blir mera personligt på något sätt, och fint med återbruk också.

Till dig/er som undrat över färgkoden i sovrummet så har jag nu letat upp just det inlägget här på bloggen. Jag brukar ju vara duktig på att dokumentera sådant eftersom jag vet att jag oftast kommer att få frågan senare Och jag älskar att inspireras och att inspirera andra så ni som specifikt undrar över färgen kan klicka >>HÄR!<< så kommer ni till det blogginlägget. Ett annat tips är att om ni undrar över något som jag skrivit om eller så, så kan man söka på bloggen. Längst till höger under min bild på förstasidan så finns det ett litet förstoringsglas, där kan man klicka och söka på olika ord. Annars om man googlar mitt namn och som tex färkod i detta fallet så kommer det upp direkt på google Jag borde dock kommit ihåg färgkoden i huvudet för vi har ju i princip målat med den överallt i hela huset Kolla flera inlägg så ser ni också att färgen skiftar i olika vinklar och på olika ställen i huset, det är bra tips eftersom färgen ändrar sig lite i nyans beroende på ljuset och färger runtomkring. Jag tycker färgen är behaglig och passar till allt.

Nu till en annan sak. Jag skulle vilja fråga er om vilken parfym som är eran favorit. Sedan jag blev gravid så har jag blivit så känslig för dofter. Alltså jättekänslig. Värsta som finns är att gå in i en butik och så kommer någon med världens starkaste parfymdoft, jag mår illa så jobbigt tycker jag det är. Jag tom vara känslig för när barnen tar på sig deodorant på morgonen innan de går till skolan. Hoppas verkligen  det här är övergående. Micke säger att jag alltid varit känslig för dofter men inte alls på det här sättet, och parfymer som jag älskar annars

Jag hittade en ny parfym, den heter Vive la Liberté och så här står det om den. En förtrollande doftupplevelse med noter av mandarin, solmogna röda frukter, krispig gardenia och jasmin som elegant framhävs över en mjuk, varm bas av sandelträ och vanilj. Låter ju så gott! Klicka >> HÄR! << för att se den. Har du testat den? Eller har du några andra tips på en varm doft som inte är för frän i doften men som håller länge? Ge mig alla era favoritdofter!

Vi hörs snart igen!

Kram / Madeleine

Idag har vi haft lite kylare väder. Jag klagar inte just nu, känner mig ganska uppsvälld och trött. Så för min skull får det gärna vara lite sämre väder just nu (förlåt alla soldyrkare ). Men jag hoppas på att värmen kommer tillbaka när jag känner mig lite piggare igen. En varm höst skulle väl vara trevligt. Om inte annat så kan väl sensommaren vara behaglig.

Vi har varit ute i trädgården mellan skurarna och jag har vilat så mycket jag bara kan. Tjejerna hjälpte mig plocka blommor, Mathilde och Livia skrattade högt när jag kröp omkring i rabatterna. Jag var tvungen att ta en bild på busungarna. Jag frågade Livia om hon kunde härma mig, hur ser mamma ut Livia?

Hon satt ett tag och funderade. Sen sa hon, hmmm Ja det kan jag! 

Jag vet! Så här ser du ut mamma! 

Mathilde fnissade och jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Barn är minsann ärliga Som sagt, jag känner mig inte bara uppsvälld – jag ser uppsvälld ut! Hahahaha.

När alla vaser är fulla med buketter så fyller vi zinkbaljan med dahlior. Tycker det är så himla vackert och på något sätt fridfullt att sitta och titta på. Cafe au lait kommer nog alltid vara en av mina favoriter. Visst är den väl magnifik?

Sommarfötter

Måste tipsa er om de här fina kläderna som tjejerna har på sig. De är på rea just nu och kostar inte alls mycket. Dessutom finns de i många storlekar fortfarande så passa på att fynda!

Ni hittar dom >> HÄR! << Älskar bäckebölja, både fint och otroligt behagligt mot kroppen.

Klänningen är ju såklart väldigt somrig men visst kan man ha den året om tillsammans med en tröja under och strumpbyxor. Tjejernas favoritkläder

Lillebror kommer absolut få ärva de här hängselbyxorna av sin storasyster. Jag är proffs på att spara på kläder säger Micke Men man älskar ju återbruk eller hur?

Våran framsida blommar slarvigt, det står krukor lite här och där. Och det är precis att man kan gå upp i trappan. Det fick bli så det här året, och vet ni det är ganska skönt att ha det lite slarvigt. Det blir fint det med.

Någon gång i framtiden så skulle jag vilja ha en större trädgård som jag kunde forma. Med olika teman, olika former med växter som blommade om vartannat. En köksträdgård och flera fruktträd. Jag är ju bara en glad amatör men man lär sig väldigt mycket med tiden när man väl fått det här intresset. Mitt ”tantintresse” som Oliver säger

Nu sprang klockan iväg, att vända tillbaka på dygnet när man är höggravid är visst inte det enklaste har jag märkt. Men imorgon ska jag gå upp tidigt och baka äpplepaj till familjen.

Kram / Madeleine

 

Förlåt för glesa uppdateringar. Jag skyller på värmen, trötthet och det faktum att jag fortfarande är jättegravid! Tro mig, jag hade hellre velat uppdatera er med urgulliga bebisbilder Men nej, jag gräddar tydligen min lilla bulle en stund till.

Jag ska inte klaga, efter att ha haft en jobbig vecka så känner jag mig faktiskt lite piggare. Kan det kanske vara att jag vet om att vi är på sluttampen nu? Det är inte långt kvar, hur som helst så måste han ju komma snart. Det blir en vräkning helt enkelt om han inte behagar att komma själv. Men det tror jag han gör, men han kanske föredrar att vara punktlig.

Jag har inte varit så mycket på social media överhuvudtaget, inte ens orkat skrolla igenom flödet på instagram som vanligt. Men efter sex dagars frånvaro så vällde min inkorg över. Så många fina människor både på instagram och här på bloggen som såklart undrar hur vi mår. Ni är så fina Så glad att ni finns! Ni är omtänksamma och jag blir tårögd av att veta att det finns så många snälla människor som bryr sig. Jag försöka svara så många jag kan, men helt omöjligt att hinna med allt. Jag hoppas trots allt att ni känner att jag kan ge något tillbaka till er. Delade med mig av ett livstecken igår alla fall, och det delar med mig här också.

Aldrig fått så många fina kommentarer om min mage. Kvinnokroppen är fantastisk! Oavsett hur man ser ut. Alltid haft lite komplex för hur jag ser ut, mycket former ett ”fulben” och skavanker både här och där. Men vet ni det är det bästa med att bli äldre för jag bryr mig inte alls lika mycket längre. För varje år som går så blir jag mera trygg i mig själv. Jag är stolt över att min mage burit 12 barn, ser varje bristning som ett bevis på att jag skapat det vackraste som finns. Det är klart som sjutton kroppen förändras konstigt vore det annars. Nästan så jag blir lite provocerad av mig själv när jag tänker på hur hård jag har varit mot min kropp och mitt utseende. Tränar fortfarande på att acceptera vad jag är, men jag har blivit så mycket snällare mot mig själv.

Många frågade vad jag hade på mig, inte lätt att se under allt härligt som väller över Men det är det skönaste setet! som finns Har alltså levt i detta hela sommaren och kommer fortsatt att göra det. Det är tillverkat i 100% Ekologisk GOTS-bomull, mjukaste gosigaste jag vet. Barnen har matchade. Vill ni se bättre bilder så hittar ni kläderna >>HÄR!<<

Idag började barnen i skolan igen. Tillbaka till verkligheten och vardag. Lite vemodigt ändå, kommer sakna våra lata dagar och hela familjens sällskap. Samtidigt är det nyttigt med lite miljöombyte och framförallt träffa lite andra människor också kanske Barnen var glada om inte lite nervösa till och med. Mycket fjärilar i magen så här första dagen.

Lite trötta också skulle jag tro. Flera av barnen hade svårt att komma till ro igår när de skulle sova. Sötnosar Tuvis var så lycklig över att äntligen få ta på sig sina nya skor som hon fick av mormor när hon fyllde år.

Tror min kära make hade fjärilar i magen igår också. Han hade verkligen svårt att komma till ro. Micke är så stressad över att gå och vänta på bebis, och för att stilla det så hittar han på saker hela tiden. Städar, röjer, tvättar, städar igen. Kommer på nya saker han kan göra, projekt hit och dit. Samtidigt gnäller han på sin omgivning för att vi andra inte gör någonting hahahaha. Men pappa det är ju du som har hittat på det här nu? Det var ju inte våran ide liksom! Jag skrattar så mycket åt kaoset som blir ibland.

Men som Micke säger, han får ju saker gjort i alla fall

Nu har det redan blivit dags att hämta hem skolbarnen, ska bli roligt att höra hur de har haft det.

Kram / Madeleine

Update: pga mindre roliga kommentarer så har jag valt att ta bort en del rader i kommentarsfältet. Kommentera gärna men välj era ord.