Mammamagen, har tänkt mycket på hur min mage kommer att må efter den här graviditeten. Ja inte så mycket på utseendet direkt, för det struntar jag i just nu. Sen ska jag väl villigt erkänna att det inte alls är roligt att ha en bulle på magen fast man inte är gravid. Den är ju dessutom i vägen och det kan vara svårt att hitta byxor som sitter bra och är bekväma. Jag pratar om mina delade magmuskler, hur mycket jag än tränar så är det svårt att få bukt med den där delningen. Jag har trots 11 barn kunnat träna upp magen ganska bra men efter Livia så var det tuffare. Då krånglade även magen av andra anledningar som gjorde att magen blev uppsvälld. Gluten, endometrios och mensvärk, magen blev som en ballong. Men det är något helt annat, och jag har blivit duktig på att lära mig vad som funkar för min mage och inte. Musklerna däremot är det svårare med, och min ländrygg blir påverkad av det också. Det som har hjälpt mig mycket innan är att vara noga med knipövningar, och försiktigt träna de inre musklerna.

Jag hoppas så mycket att kroppen är stark och att bålen kan återhämta sig igen. När jag fick mitt första barn för nästan 25 år sedan så köpte min mamma ett par höga trosor till mig med som hade ett extra stöd för magen. Lite som en korsett, ja fast ändå inte. Hon sa att det var bra för magen och hade hjälpt henne efter att hon fått barn. Och vet ni, det funkar! Efter det så har jag alltid varit noga med att ha stöd för magen de första 6-8 veckorna efter förlossning. Men efter de senaste förlossningarna har det varit besvärligt för att magen gjort så ont efteråt. Det beror på att livmodern har det tufft att dra ihop sig efter så många graviditeter. Eftervärkarna är brutala! Ska jag vara helt ärlig så känns det som att man ska föda ett barn till. För varje barn så blir eftervärkarna värre och värre. Gör ondare och ondare. Jag får mediciner direkt när bebisen är ute för att livmodern ska dra ihop sig och för att jag inte ska blöda så mycket då risken för blödning är väldigt stor efter så många barn. Den medicinen gör också att eftervärkarna blir värre.

I slutändan så är det värt det. Jag tar smärtan och har hög smärttröskel. Jag får starka värktabletter de första dygnen och det gör att jag klarar det

Men till saken nu, jag tänker att jag kanske kan köpa ett par höga tights/träningsbyxor med hög midja som kan ge lite stöd för magen. För jag vill verkligen ha bålstöd i början, det hjälper min mage att dra ihop sig bättre. Och det är tips till er andra gravida också, har hjälpt mig mycket.

Jag har tittat på olika alternativ, klicka >> HÄR! << Vad tror ni om dem? Någon av er som har erfarenhet av ifall de ”håller in” magen lite? Ger stöd för bålen?

Har ni annars några tips så får ni gärna skriva till mig genom att lämna en kommentar. Eller skicka DM till mig på instagram. Vill verkligen köpa med något som jag kan ta på mig efter förlossningen. Så dumt av mig att inte kollat upp det här tidigare, orutinerad som jag är

Jag har i alla fall skaffat ett babyskydd nu hahaha! För det hade den här morsan inte gjort heller. Jag har hela tiden sagt att det är lugnt vi hinner. Men nu kan ju bebisen komma vilken dag som helst så det var  väl på tiden. Hoppas babyskyddet kommer nu i veckan. Jag känner ingen panik, men min kära make blir lite stressad på mig.

Idag har vi haft lite sämre väder under eftermiddagen och kvällen. Det blev lite lek i stadsparken. Engla-Freja tog lite bilder på sin lillasyster in action. Och alla de finaste minerna kom fram.

Busiga barn!

Lilla hjärta

Vi har en fin stadspark i Motala, men den saknar sin fontän tycker jag. Så synd att man inte ville lägga pengar på att ha den kvar. Min stad är obeskrivligt vacker, med så många fina ställen. En sommarstad. Man skulle absolut bejaka det vackra i kommunen mera. Nu lägger man ofta allt krut på att göra fint till Vätternrundan sen känns det som man glömmer invånarna som bor i staden. Vi vill ju ha det fint längre än just den cykelveckan. Även om man givetsvis ska polera diamanten lite extra under sådana arrangemang. Men ni förstår säkert hur jag menar. Ge oss som bor här lite mera glädje.

Blommorna är tjusiga, men Motalacykeln börjar se lite vissen ut Finns så många roliga kampanjer man skulle kunna dra igång, både för oss lokalt men även för turister.

Har ni någon favoritstad? Sommarstad?

Kram / Madeleine

 

Förlåt för glesa uppdateringar. Jag skyller på värmen, trötthet och det faktum att jag fortfarande är jättegravid! Tro mig, jag hade hellre velat uppdatera er med urgulliga bebisbilder Men nej, jag gräddar tydligen min lilla bulle en stund till.

Jag ska inte klaga, efter att ha haft en jobbig vecka så känner jag mig faktiskt lite piggare. Kan det kanske vara att jag vet om att vi är på sluttampen nu? Det är inte långt kvar, hur som helst så måste han ju komma snart. Det blir en vräkning helt enkelt om han inte behagar att komma själv. Men det tror jag han gör, men han kanske föredrar att vara punktlig.

Jag har inte varit så mycket på social media överhuvudtaget, inte ens orkat skrolla igenom flödet på instagram som vanligt. Men efter sex dagars frånvaro så vällde min inkorg över. Så många fina människor både på instagram och här på bloggen som såklart undrar hur vi mår. Ni är så fina Så glad att ni finns! Ni är omtänksamma och jag blir tårögd av att veta att det finns så många snälla människor som bryr sig. Jag försöka svara så många jag kan, men helt omöjligt att hinna med allt. Jag hoppas trots allt att ni känner att jag kan ge något tillbaka till er. Delade med mig av ett livstecken igår alla fall, och det delar med mig här också.

Aldrig fått så många fina kommentarer om min mage. Kvinnokroppen är fantastisk! Oavsett hur man ser ut. Alltid haft lite komplex för hur jag ser ut, mycket former ett ”fulben” och skavanker både här och där. Men vet ni det är det bästa med att bli äldre för jag bryr mig inte alls lika mycket längre. För varje år som går så blir jag mera trygg i mig själv. Jag är stolt över att min mage burit 12 barn, ser varje bristning som ett bevis på att jag skapat det vackraste som finns. Det är klart som sjutton kroppen förändras konstigt vore det annars. Nästan så jag blir lite provocerad av mig själv när jag tänker på hur hård jag har varit mot min kropp och mitt utseende. Tränar fortfarande på att acceptera vad jag är, men jag har blivit så mycket snällare mot mig själv.

Många frågade vad jag hade på mig, inte lätt att se under allt härligt som väller över Men det är det skönaste setet! som finns Har alltså levt i detta hela sommaren och kommer fortsatt att göra det. Det är tillverkat i 100% Ekologisk GOTS-bomull, mjukaste gosigaste jag vet. Barnen har matchade. Vill ni se bättre bilder så hittar ni kläderna >>HÄR!<<

Idag började barnen i skolan igen. Tillbaka till verkligheten och vardag. Lite vemodigt ändå, kommer sakna våra lata dagar och hela familjens sällskap. Samtidigt är det nyttigt med lite miljöombyte och framförallt träffa lite andra människor också kanske Barnen var glada om inte lite nervösa till och med. Mycket fjärilar i magen så här första dagen.

Lite trötta också skulle jag tro. Flera av barnen hade svårt att komma till ro igår när de skulle sova. Sötnosar Tuvis var så lycklig över att äntligen få ta på sig sina nya skor som hon fick av mormor när hon fyllde år.

Tror min kära make hade fjärilar i magen igår också. Han hade verkligen svårt att komma till ro. Micke är så stressad över att gå och vänta på bebis, och för att stilla det så hittar han på saker hela tiden. Städar, röjer, tvättar, städar igen. Kommer på nya saker han kan göra, projekt hit och dit. Samtidigt gnäller han på sin omgivning för att vi andra inte gör någonting hahahaha. Men pappa det är ju du som har hittat på det här nu? Det var ju inte våran ide liksom! Jag skrattar så mycket åt kaoset som blir ibland.

Men som Micke säger, han får ju saker gjort i alla fall

Nu har det redan blivit dags att hämta hem skolbarnen, ska bli roligt att höra hur de har haft det.

Kram / Madeleine

Update: pga mindre roliga kommentarer så har jag valt att ta bort en del rader i kommentarsfältet. Kommentera gärna men välj era ord.

Idag har vi haft lite kylare väder. Jag klagar inte just nu, känner mig ganska uppsvälld och trött. Så för min skull får det gärna vara lite sämre väder just nu (förlåt alla soldyrkare ). Men jag hoppas på att värmen kommer tillbaka när jag känner mig lite piggare igen. En varm höst skulle väl vara trevligt. Om inte annat så kan väl sensommaren vara behaglig.

Vi har varit ute i trädgården mellan skurarna och jag har vilat så mycket jag bara kan. Tjejerna hjälpte mig plocka blommor, Mathilde och Livia skrattade högt när jag kröp omkring i rabatterna. Jag var tvungen att ta en bild på busungarna. Jag frågade Livia om hon kunde härma mig, hur ser mamma ut Livia?

Hon satt ett tag och funderade. Sen sa hon, hmmm Ja det kan jag! 

Jag vet! Så här ser du ut mamma! 

Mathilde fnissade och jag kunde inte heller hålla mig för skratt. Barn är minsann ärliga Som sagt, jag känner mig inte bara uppsvälld – jag ser uppsvälld ut! Hahahaha.

När alla vaser är fulla med buketter så fyller vi zinkbaljan med dahlior. Tycker det är så himla vackert och på något sätt fridfullt att sitta och titta på. Cafe au lait kommer nog alltid vara en av mina favoriter. Visst är den väl magnifik?

Sommarfötter

Måste tipsa er om de här fina kläderna som tjejerna har på sig. De är på rea just nu och kostar inte alls mycket. Dessutom finns de i många storlekar fortfarande så passa på att fynda!

Ni hittar dom >> HÄR! << Älskar bäckebölja, både fint och otroligt behagligt mot kroppen.

Klänningen är ju såklart väldigt somrig men visst kan man ha den året om tillsammans med en tröja under och strumpbyxor. Tjejernas favoritkläder

Lillebror kommer absolut få ärva de här hängselbyxorna av sin storasyster. Jag är proffs på att spara på kläder säger Micke Men man älskar ju återbruk eller hur?

Våran framsida blommar slarvigt, det står krukor lite här och där. Och det är precis att man kan gå upp i trappan. Det fick bli så det här året, och vet ni det är ganska skönt att ha det lite slarvigt. Det blir fint det med.

Någon gång i framtiden så skulle jag vilja ha en större trädgård som jag kunde forma. Med olika teman, olika former med växter som blommade om vartannat. En köksträdgård och flera fruktträd. Jag är ju bara en glad amatör men man lär sig väldigt mycket med tiden när man väl fått det här intresset. Mitt ”tantintresse” som Oliver säger

Nu sprang klockan iväg, att vända tillbaka på dygnet när man är höggravid är visst inte det enklaste har jag märkt. Men imorgon ska jag gå upp tidigt och baka äpplepaj till familjen.

Kram / Madeleine

 

Taaadaaaa! Vecka 40+0 är här och idag är det alltså BF! – Beräknad födsel för den lille gossen Men än så länge så har han inte behagat att komma.

Men så glad att han velat stanna så länge där inne i magen. Smått fantastiskt egentligen eftersom det är barn 12! Jag som var så säker på att han skulle komma tidigare, så fel jag hade. Imorgon ska jag till barnmorskan igen och då får vi se vad hon säger. Förra veckan när jag  var där så var jag öppen 2,5 cm och jag tror det hänt ännu mera nu faktiskt. Men vad jag tror behöver ju uppenbart inte stämma

Vi kan väl hålla tummarna för att han kommer inatt så jag slipper barnmorskebesöket imorgon. Förlåt Annika men jag vill hellre träffa dig och visa upp bebisen nu

Jag hade lite förvärkar förut och bad min kära make ta en bild. Visst blev det fint Och visst ser jag glad ut hahaha.

Men Mathilde ställde gärna upp och såg glad ut. Jag kan vara glad mamma, så slipper du det! 

Underbara unge! Så omtänksam fast att hon är sjuk. Huvudvärk och feber som envist hänger kvar. Engla-Freja är också febrig nu så det är väl bara att förbereda sig på att flera barn här hemma kommer att få det.

Ännu en förvärk. Och då står jag alltid och hänger så här, mot en stol eller mot ett bord. Är så laddad för att föda barn nu. Men samtidigt vet jag att när det verkligen drar igång så får jag alltid lite panik. Men sen kommer man in i det och då får man djuriska krafter, som en lejonmamma.

Planen jag har nu är att bara ta det lugnt, vila och vila ännu mera. Dessa hokuspokus-kurer som finns tror jag inte alls på, det är ju bara myter. Finns inget vetenskapligt som säger att färdknäppen funkar. Är man inte mogen för att föda så spelar det ingen roll. Likaså hallonbladste, dadlar och ananas. Det hjälper inte till att få igång någon förlossning, och om den skulle hoppa igång efter att man vräkt i sig detta så är det bara av ren tillfällighet. Sorry alla ni som verkligen tror på dessa husmorsknep, det är bara en myt! Det hjälper inte heller att städa ihjäl sig, eller att gå i trappor. (Ja jag har provat allt!)

Så vila skulle jag säga är det absolut bästa

Livia har hittat lillebros nappar. Och hon gillade dom Älskade lilla barn, jag misstänker att hon kommer bli lite liten igen när bebis kommer. Men jag tänker inte göra någon stor grej utav det. Av erfarenhet så vet jag att det brukar lägga sig och helt plötsligt så blir syskonen jättestora istället.

Den här lilla tjejen är dock väldigt beroende av närhet, hon har alltid varit det men nu kanske mer än någonsin. Livia vill ha både sin mamma och pappa omkring sig, och när vi måste dela på oss så kan hon bli väldigt förtvivlad. Hennes trygghet när hon ska sova är hud mot hud, och gärna hålla handen. Snart kan hon hålla i lillebrors hand

Tack snälla för att parfymtips föresten Har skrivit upp flera i min mobil nu som jag ska kika efter. Blir en bra pushpresent till mig själv. Men ett utav tipsen blev jag glatt överraskad av cerutti 1881 – alltså wow den är såååå god! Hade den för flera flera år sedan och älskade den, trodde inte att den fanns att köpa längre. Så såg jag kommentaren och var tvungen att googla på en gång

När jag ändå skriver om tips – flera av er har ju efterfrågat lite inspo på barnkläder. Och jag får ofta frågan vart jag köper barnens kläder. Likaså inredningstips. Jag tänker att jag kan dela ett separat inlägg med några av hösten måsten för er som tycker det är roligt

Kram / Madeleine

Nu är det nära Men inte tillräckligt nära om du frågar mig. Jag vill inget annat än att han ska komma nu. Lilla ”Gösta” kom nu! Det får vara arbetsnamnet idag. Han ska heta det i mellannamn så vi kallar honom det ibland, men fortfarande har vi inte bestämt vad han ska heta. Jag tycker Philip är fint men det får jag a b s o l u t inte ta, det är Williams namn

De senaste dagarna har varit tunga, tycker jag upprepar mig när jag skriver det. Men det är så känslan är just nu. Jag är tung och trött och orkar inte göra så mycket just nu.

Men idag faller i alla fall den sista lilla pusselbiten på plats som jag varit lite stressad över ett tag. Jag får en efterlängtad leverans – babyskyddet! Äntligen fick jag ”tummen ur” och bestämde mig för något som kändes bra. Jag vet inte varför jag inte kommit till skott tidigare, men som jag nämt innan så kanske det har varit någon slags mental spärr inom mig som inte vågat göra det där sista. Det är ju rätt fånigt egentligen om man tänker efter, för jag menar även om vi inte haft något babyskydd så hade ju bebis kunnat komma ändå. Och då hade vi fått lösa det. Så ja, dumt att mig att inte planerat just den saken i tid. Men nu så, nu är vi beredda och det känns lite läskigt. Känner mig som ni vet lite mera orolig den här gången, och svårt att förstå att det faktiskt är på riktigt. Samtidigt så känner jag ju honom väldigt tydligt hela tiden och det känns tryggt och minst sagt på riktigt.

Det är på dagen snart ett år sedan jag fick mitt missfall, kommer aldrig glömma det! Bland det värsta jag någonsin upplevt. Och det är så mycket med just den här tiden som påminner om det som var då. Jag är väldigt mottaglig för känslor och intryck. Vet att det kanske låter flummigt för en del, men jag liksom känner igen luften, doften och allt runtomkring. Rosenskäran blommade som mest och var som finast, precis som nu. Guldet i skogen växer och skörden blir som bäst. Men jag vill inte alls åka till skogen och plocka svamp. Det ligger  där som ett litet minne inom mig.

Jag har bestämt mig för att inte låta det som hände då dra ner mig nu. För vi väntar ju på det finaste i livet och för det är jag tacksam och lycklig. Och jag är lycklig, fast mina ord kanske låter lite deppiga. Men det kommer över mig ibland, jag är inte mer än människa. Och jag är nog inte ensam om de känslorna. Det finns ju även en pappa som känner väldigt mycket just nu. Och kände även då. Även om det är jag som genomgår det tuffa så är det såklart inte helt lätt att stå bredvid i sådana här stunder.

Jag försöker njuta så mycket jag bara kan av nuet, sådär klyschigt ni vet. Fånga dagen och allt ☺️ Så här ser våra morgnar ut. Våra barn tar gärna sovmorgon, jag och Micke dricker kaffe i lugn och ro och pratar om hur skönt det är att faktiskt få sitta en stund i fred på morgonen. Sen går det en kvart och vi saknar barnens skratt och bus. Hahaha. Minsta lilla ljud från sovrummen så rusar vi in i hopp om att de slagit upp ögonen. Om inte så kan man ju inte låta bli att pussa lite på dom.

Jag vill sova mamma

Så kommer pappa in och direkt så vaknar den lilla busungen Alla våra barn är så kramiga. Vill gärna sitta nära, hålla handen och gosa. Även de stora barnen kryper gärna upp i famnen.

Och snart har vi ännu en liten att pussa på. Och som ska få plats här bredvid oss i sängen.

Kom ut nu lillebror så jag kan bråka lite med dig

Roligt att föreviga dessa stunder, för även om man känner sig tung och otymplig så kommer man ju sakna magen lite sen. Livia klappar alltid på magen och och pratar med bebisen, jag undrar så hur hon ska reagera när hon får ett litet syskon.

Vi låg kvar extra länge i sängen imorse, precis som igår och alla andra sommardagar.

Ikväll är det dags för fotbollsträning igen, men jag ska inte följa med. Tänker mig isglass och kanske en Disneyfilm med tjejerna. Orimligt sugen på pizza, men jag vet att jag bara kan äta en tugga så ar det stopp

Första måltiden efter att Gösta kommit däremot tänker jag mig en buffe, mjarå inte så tokigt va? Det ska vara pizza, potatismos, sallad, vegoschnitzel, wokade nudlar, kyckling och två kalla burkar cola zero. Jag begär inte mycket men det vill jag ha.

Så nu vet du det Micke, om du läser det här

Kram / Madeleine

Min favoritfärg är blå, den har alltid varit blå. Dras alltid till kalla färger konstigt nog, fast jag gillar att ha det ombonat och varmt.

Jag brukar alltid ha blåa kläder på våren, och ta fram alla mina blårutiga dukar när tulpanerna kommer. Och såklart jordnära färger, beiget och brunt. Och nu har jag bestämt mig för att hålla i den trenden även till hösten. Blått, brunt, beiget 0ch kanske lite senapsgult. Det är höstens måsten om du frågar mig Har ju börjat smyga in mer och mer brunt, både textilier och möbler som jag målat.

Tänker att jag ska köpa ett blått överkast till sängen. Det på bilden nedan är det 30% rabatt på just nu. Önskar mig en brun och blå stol till mitt skrivbord. Den nedan är sååå fin! Jag som älskar att fota tycker också det är väldigt roligt att framkalla bilder och jag har hittat det perfekta fotoalbumet i blått. Kommer passa perfekt på den bruna hyllan vi har i sovrummet.

Klicka >> HÄR << för att komma till allt ni kan se på bilden nedan.

Och så de finaste höstkläderna till barnen. Älskar allt! Och har satt ihop alla mina finaste favoriter till er som man kan matcha och mixa som man vill

Klicka >> HÄR << för att komma till alla kläder! Och just nu 20% rabatt på barnkläder om ni klickar på erbjudande på hemsidan

Och här kommer ännu flera favoriter! Den blå Carl Larsson klänningen är bedårande. Den kostar 149:50 kr just nu på rean.

Klicka >> HÄR! << för att komma till kläderna

Blåa jeans och blå tisha blev en favorit hos de minsta tjejerna här hemma. Ska visa mera av dessa kläderna senare.

En riktig tjejliga! Tänk vad roligt de kommer kunna ha ihop hela livet.  Så lika men ändå olika. Den ena busigare än den andra

Hoppas ni blir inspirerade, och att ni gillar den här sortens inlägg för jag tycker det är väldigt roligt att sätta ihop kollage med alla fina favoriter. Det tar lite tid men är superkul! Och gillar ni inte det här så är det ju bara att scrolla förbi.

Ta hand om er

Kram / Madeleine

Vilket väder vi har fått hörni! Regn och åskoväder, känns nästan som om hösten gör entre med besked. I Motala så började regnet vräka ner på kvällen igår, och runtomkring oss så slog blixten ner på flertalet ställen. Mest i Linköping som jag förstår. Tur vi hann hem innan det började. Precis när vi rullade in i Motala så började det duggregna, men det tog inte lång tid innan himlen öppnade sig.

Apropå höst – måste bara tipsa er! För jag vet att ni kommer fråga sen. Kolla in de här gosiga byxorna, kommer absolut leva i sådana här dygnet runt! Vilket också är det trendigaste nu har jag hört. Man älskar ju verkligen när det bekväma modet trendar Heja heja säger jag! Klicka >> HÄR! << för att se. Ska köpa till hela familjen!

Jag följde med till Linköping och tittade på Colins fotbollsmatch. Jag tvekade lite först om jag verkligen skulle orka, men jag är så glad att Micke tjatade på mig för det var trevligt med ett miljöombyte. Och roligt att se Colin spela. Det blev tyvärr förlust, men Colin gjorde ett mål och han var så glad att jag var på plats och kunde se det Har ju inte varit på så många matcher på senaste tiden och jag har saknat det. Det var väldigt kvavt för grabbarna att spela, till och med Mathilde sa att hon tyckte det såg väldigt varmt ut att jaga den där bollen

En slagen hjälte i bilen på väg hem

Innan vi åkte hem så svängde vi förbi farmor och farfar som bor i Linköping. Det var länge sedan vi var där, hela sommaren har gått. Barnen tyckte det var roligt, och så fick vi äntligen krama på Buster igen. Lilla (stora) nallebjörnen Jag skulle såklart tagit några bilder, men jag glömde bort att jag hade kameran i bilen. Sååå typiskt! När jag kom på det i bilen på vägen hem så tyckte Livia att vi skulle vända om, men det tyckte däremot inte pappa

Han har det så bra Buster. Rund och go kan man säga, och har sin husse och matte lindade kring lillfingret haha.

Vi fick med oss en påse med äpplen hem. Jag älskar äpplen, så idag ska vi försöka hinna med att göra en äppelpaj.

Ett stycke busunge

Igår när ovädret kom så fick mina blommor sig en rejäl dusch, flera av mina dahlior vek sig. En del gick av. Och nu ser det ut som rena rama kriget i mina rabatter.

Vågade mig ut när jag trodde att den värsta åskan var borta. Slängde på mig gummistövlar en tröja och sedan rusade jag ut med saxen i högsta hugg. Försökte rädda det jag kunde, och klippte bort så många dahliorna jag hann. En del av rosenskäran låg ner på marken också. Man blir ju så ledsen. Rätt som det var så smällde det till, och då vågade jag inte vara ute längre.

Det enda positiva med regnet är att vi nu har buketter med blommor överallt i huset. Så här se det ut på bordet i köket

Slarviga buketter är det finaste som finns! Vet att några av er frågat vad jag brukar ha i mina buketter och det är – Rosenskära, dahlia, Kaprifol, brudslöja, och rosenvial (kusin till luktärt, fast den luktar inte och är lyckligtvis en perenn som återkommer varje år), och ny för detta år är också gurkört som jag tycker blir fin i buketter. den är ettårig men man ska dock plantera den med försiktighet eftersom den lätt kan ta över och sprida sig. Dessa är bland mina absoluta favoriter och det jag plockar mest i trädgården.

Till nästa år ska jag ge mig på några nya sommarblommor. Men jag gillar ju också sådana som återkommer varje år. Perenner är så bekvämt. Har ni några tips så sådana får gärna dela med er

Idag har Charlie fotbollsmatch i Borensberg, och jag har lovat att följa med och titta på den. Det måste ju bara rättvist mellan tvillingarna Bäst jag letar fram min regnkappa nu och så får vi hoppas att den går runt magen.

Plockade en liten kvällsbukett. Bilderna är lite mörka men ville visa er, för visst är buketten vacker?

Mina blommor är på verkligen på sista refrängen nu, jag har inte tagit hand om dem som jag brukar göra. Dessutom så tog ju regnvädret sönder många av mina dahlior som ni vet. Jag får plocka buketter hela tiden, och det gör ju ingenting egentligen.

Min mamma fick en bukett idag med alla hennes favoritfärger. Rosa, lila och cerise

Till er som undrar över min klänning så är den köpt >> HÄR! <<

Såg en bild på Instagram idag som våran lokala blomsterbutik lagt upp, de hade varit och tävlat i floramästerskapen på Fredriksdal i Helsingborg. Så himla fint dekorerat! Vilken dröm att få hålla på blommor hela dagarna.

Det såg ut som de dekorerat en böjd gren med olika slags blommor. Blev inspirerad så jag tänker att jag ska försöka göra något liknande och fotografera barnen ihop med det. Tror det kan bli fint på bild Sen om jag lyckas är en annan sak. Men det vet man inte förens man har provat

Igår blev jag lite ledsen över några kommentarer jag fick. Eller, jag blev mest chockad kanske jag ska skriva.

Denna graviditet valde jag att vara öppen med när bebis ska komma, fick så många frågor om det så till slut berättade jag. Nu har vi ju gått över tiden vilket jag också har skrivit väldigt mycket om för att jag tycker att det är lite jobbigt. Inte så konstigt kanske!?

Jag är inte förstföderska, jag har gått över tiden en gång förut. Och jag tycker väl ändå att jag har lite erfarenhet efter elva barn. Men det betyder ju inte att mina känslor är mindre eller att jag på något sätt känner mig som världens mest rutinerade blivande mamma. Jag tar inget för givet och varje graviditet och förlossning är unik. En ny upplevelse varje gång. Oerhört tacksam för att jag fått så många barn och att min kropp kan vara gravid. Det är inte självklarhet för alla.

Men så får jag meddelande som… åh herregud stackars dig, jag gick över lika länge som du nu och barnet var så stort att de var tvungna att klippa upp hela mig där nere. Fick sy hela mitt underliv. Värsta jag varit med om. Eller… Du vet väl om att det är farligt för barnet och dig om du går så här länge! Barnet kan dö om det får vara för länge i magen. Hade jag varit dig så hade jag begärt att de plockade ut det nu. 

Man vill oavsett vad A L D R I G få sådana meddelanden! Hur kan man ens vara så okänslig att man skickar något sådant till en gravid kvinna? Det är för fan helt sjukt! Jag borde veta att det finns folk till allt vid det här laget eftersom jag fått utså både det ena och det andra, men inte trodde jag att folk kunde skicka så sjuka meddelanden till någon som snart ska föda barn och som dessutom uttryckt hur jobbigt hon tycker det är.

Likaså har jag fått några mindre trevliga meddelanden från kvinnor som inte kan få barn. Och jag vill skriva att jag är sååå ledsen att det finns de som inte kan få barn. Verkligen så ledsen. Min barndomsvän har gått igenom samma och jag har funnits där hela tiden och sätt på nära håll vad det gör med en människa. Jag har också efter flera flera år sett hur drömmen sedan gått i uppfyllelse.

Men att jag ska få dåligt samvete för att jag uttrycker mina känslor i min situation tycker jag är orättvist. Jag är tacksam för alla mina barn, och jag är lyckligast i världen! Men jag har också rätt att vara ledsen, orolig, uppgiven och helt slut som människa.

Jag respekterar om man inte vill följa mig, jag förstår att det gör ont att se någon annan få barn om man inte själv är där och kan uppleva det. Jag fattar. Men snälla sluta ge andra dåligt samvete! Det är inte okej och det är inte snällt!

Varför kan inte kvinnor stötta varandra istället? Vara omtänksamma, stärka varandra och lyfta vandra! Jag borde ju inte ta åt mig, men det gör jag just nu. Lite ostadig och lite känslig. Och jag är skäms inte för att säga att jag är svag.

Men jag försöker vara positiv, tänka framåt. För tänk allt fint vi har framför oss. Vi kommer att få ännu ett septemberbarn Världens bästa höstpresent!

Ta hand om er!

Kram / Madeleine

Godförmiddag kära du Hoppas du sovit gott och vaknade med en härlig energi. Här vaknade vi mitt i natten med sjukt barn, som ett brev på posten påkommer nu alla baciller. Typiskt när skolan börjat, det tog inte många dagar innan första insjuknade. Är det inte typiskt? Det kan ju inte komma mera olägligt för våran del just nu med en bebis som är på väg när som helst. Pricken över i:et skulle ju också vara om jag med blir sjuk nu precis innan jag ska föda barn.

Känner mig lite uppgiven och ledsen över situationen. Hoppas inte flera av barnen blir sjuka nu, skulle inte kännas bra att behöva lämna dem dåliga om vi måste åka till förlossningen. Jag är inte så orolig för logistiken, den löser sig. Vi har ju stora barn som bor hemma så måste vi åka på natten så väcker vi dem och sen får Micke helt enkelt åka hem igen så fort han kan, eller på morgonen lagom tills skolan börjar så de som ska komma iväg kan göra det. Det som känns tråkigt är att kanske behöva ta hem en bebisen till sjuka syskon som längtar efter att få krama sin efterlängtade lillebror.

Jag ska försöka vara postiv och hoppas att det inte blir värre nu. Det räcker med en sjukling här hemma, de andra kan ju klara sig eller hur? Vi håller tummarna för det i alla fall

Igår lade jag ut ett litet videoklipp som ni bara måste titta på! Titta >> HÄR! << Filmen säger så mycket om vårt minsta lilla yrväder här hemma. Busigaste ungen i världen Tråkigt att jag inte kan lägga ut klippen här på bloggen direkt, ska se över om det går att ordna på något sätt. Skulle vara roligt att dela även rörligt material här så man slipper klicka sig vidare.

Delar lite bilder här istället. Livia och Mathilde lekte med lillebrors grejer igår, både med kläderna filtarna sängen och sängmobilen. De är otåliga nu, vill inget annat än att han ska komma. Livia har döpt honom till Googoo Gaagaa det är tydligen någon figur som kallas för det på YouTube. När jag googlade så kom det dock upp någon världsberömd travhäst från USA Tror inte lillebror kommer få detta namnet. Oliver har bestämt vad pojken ska heta, han säger det hela tiden. Jag ska inte avslöja riktigt ännu vad det är men ja, jag börjar gilla det mer och mer.

Syns det att jag gillar Newbie? Tycker de har så gulliga kläder

Sängmobilen måste jag hitta någon slags upphängnings anordning till. Jag har ett bedside crib från Troll och tänker att det skulle vara fint med en sänghimmel, och då skulle jag ju även kunna sätta sängmobilen i den. Jag får titta på det…

Tycker så mycket om den mörkbruna ringen, samma bruna som hyllorna jag satte upp i sovrummet. Har helt fastnat för de bruna detaljerna, har som ni vet även det i vardagsrummet. Likaså stolarna som är secondhand från Dakabom är i samma bruna.

Fint att bryta den kalla mörka till allt beiget man har. Och fint att blanda gammalt med nytt tycker jag. Det blir mera personligt på något sätt, och fint med återbruk också.

Till dig/er som undrat över färgkoden i sovrummet så har jag nu letat upp just det inlägget här på bloggen. Jag brukar ju vara duktig på att dokumentera sådant eftersom jag vet att jag oftast kommer att få frågan senare Och jag älskar att inspireras och att inspirera andra så ni som specifikt undrar över färgen kan klicka >>HÄR!<< så kommer ni till det blogginlägget. Ett annat tips är att om ni undrar över något som jag skrivit om eller så, så kan man söka på bloggen. Längst till höger under min bild på förstasidan så finns det ett litet förstoringsglas, där kan man klicka och söka på olika ord. Annars om man googlar mitt namn och som tex färkod i detta fallet så kommer det upp direkt på google Jag borde dock kommit ihåg färgkoden i huvudet för vi har ju i princip målat med den överallt i hela huset Kolla flera inlägg så ser ni också att färgen skiftar i olika vinklar och på olika ställen i huset, det är bra tips eftersom färgen ändrar sig lite i nyans beroende på ljuset och färger runtomkring. Jag tycker färgen är behaglig och passar till allt.

Nu till en annan sak. Jag skulle vilja fråga er om vilken parfym som är eran favorit. Sedan jag blev gravid så har jag blivit så känslig för dofter. Alltså jättekänslig. Värsta som finns är att gå in i en butik och så kommer någon med världens starkaste parfymdoft, jag mår illa så jobbigt tycker jag det är. Jag tom vara känslig för när barnen tar på sig deodorant på morgonen innan de går till skolan. Hoppas verkligen  det här är övergående. Micke säger att jag alltid varit känslig för dofter men inte alls på det här sättet, och parfymer som jag älskar annars

Jag hittade en ny parfym, den heter Vive la Liberté och så här står det om den. En förtrollande doftupplevelse med noter av mandarin, solmogna röda frukter, krispig gardenia och jasmin som elegant framhävs över en mjuk, varm bas av sandelträ och vanilj. Låter ju så gott! Klicka >> HÄR! << för att se den. Har du testat den? Eller har du några andra tips på en varm doft som inte är för frän i doften men som håller länge? Ge mig alla era favoritdofter!

Vi hörs snart igen!

Kram / Madeleine

Lillebror har inte kommit ännu. Många frågar av omtanke och jag är så glad att ni bryr er. Samtidigt så känner jag mig lite stressad inombords om jag ska vara ärlig. Nästan lite uppgiven, den känslan har jag precis just nu. Om en stund kanske jag känner något helt annat? Jag vet inte, jag är väl lite ur balans. Brukar inte vara det men det är så mycket känslor som bubblar just nu. Ena stunden är jag stark, glad och positiv. Men plötsligt sköljer en våg av oro över mig och man tänker hundra tankar. Varför kommer han inte? Jag vet ju också att det är helt normalt att man faktiskt går över tiden och då blir jag lite arg på mig själv som överhuvudtaget känner den här stressen. När man har fått barn tidigare i vecka 37/38 så känns dessa extra dagar som en evighet. Man kan ju gå en hel månad längre om man räknar från vecka 37. 

Augusti verkar inte vara en bra födelsemånad för mina barn. EmmyLou skulle vara född 25e augusti, hon kom 5e september. Enda gången jag gått så långt över tiden. Det var det tuffaste jag varit med om. Så det kanske är detsamma med den här lilla krabaten? 

Mobilen går varm. Har han kommit? Händer det något? Känner du något? Hur mår du? Ska du bli igångsatt? Jag ångrar lite att jag skrivit ut när BF är, just av den här anledningen Micke känner sig också stressad, han mår inte alls bra av denna väntan. Ena stunden får jag värkar och sen avtar dom. Eftersom det går så snabbt när det väl sätter igång så blir ju oron lite större med. Sist hade vi 15 minuter på oss från att vi kom fram till sjukhuset tills att Livia var ute. Och då sa jag till Micke knappt 1 timma innan att jag trodde att det var dags att åka. Så från 0-100 sen var hon ute. Därför känner man ju efter lite mera kanske?

Men jag har den bästa hejarklacken här hemma Underbara älskade barn! Stora grabbarna hör också av sig både nu och då. Alla längtar efter lillebror!

Han kommer när han kommer helt enkelt! Han har det bra där inne, sparkar och hickar och lever rövare

Idag ska jag trotsa värkarna och mina otympliga kropp och tvinga mig iväg på fotbollsmatch. Jag är världens tröttaste och känner mig så himla tung och osmidig, men jag behöver nog lite miljöombyte för att inte bli helt knäpp. Med Livia så gick jag in i latensfasen (som det heter när själva förlossningen startar) när vi var på Ikea i Linköping, och Colins fotbollsmatch är i Linköping så jag tänker att det kanske är bra att jag åker dit?!

Skulle det över förmodan dra igång när vi är där inne så har vi förberett med förlossningsväskan som ligger och väntar i bilen.

Jag måste fråga er, för jag fick en kommentar i mitt senaste inlägg som lyder såhär…

Vad ska mannen med att göra hos barnmorskan?

Det är såklart olika för alla hur man vill man göra, om man vill ha med sin pojkvän, sambo, man till barnmorskan eller gyn. Men för mig så känns det helt självklart. Vi gör det här tillsammans som det så fint heter. Nej JAG är gravid, VI är inte gravida. Lite fånigt att man ens vill understryka det, struntar i hur man säger det för det är ju helt oviktigt egentligen, men VI väntar barn och VI ska bli föräldrar tillsammans och därför vill jag ha med Micke till barnmorskan och till  läkaren. Han vill dessutom följa med själv, han är ju precis lika intresserad som jag. Det är vårt barn. Och jag är hans fru och han bryr sig om hur vi mår.

Är tacksam för att han kan följa med på dessa möten. Det har han inte alltid kunnat göra med tidigare barn. Så för mig känns det fint och tryggt. Hans stöd betyder mycket

Hur känner ni? Tycker ni det är konstigt att pappan är med till barnmorskan och till läkaren? 

Ta hand om er! Och tack igen för all kärlek ni ger oss.

Kram / Madeleine