Lördagsgodiset idag blev en god kaka. Barnen ville att vi skulle göra något extra gott och mormor hade tipsat oss om den godaste Silviakakan, helt annorlunda mot vad vi brukar baka. Men jösses så gott det blev och vad enkelt det var att göra den.

Förberedelser på gång. Och såklart så fick jag hjälp av min lilla hjälpreda Livia. Hon började sjunga happy birthday mitt upp i allt, förstod inte varför hon gjorde det först men sen trillade poletten ner. Vi har glömt att ta ner våra födelsedagsvimplar som vi alltid sätter upp i taket när någon fyller år. Och ihop med baket så fick hon lite födelsedagsfeeling

Kan verkligen tipsa er om att göra en Silviakaka nästa gång ni är sugna på fika. Här kommer receptet…

Silviakaka

(Jag gjorde en dubbel sats i formen ni ser ovan)

3 dl socker, 3 ägg, 3 dl vetemjöl, 0,5 msk bakpulver, 1,5 dl vatten

Klä en form, ca 20×30 cm, med bakplåtspapper. Vispa socker och ägg pösigt. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten. Tillsätt vattnet. Häll nu ner smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 25 min. Låt kakan svalna.

125 g smör, 1 dl socker, 1 msk vaniljsocker, 2 äggulor, 1 dl kokosflingor

Smält smöret i en kastrull. Tillsätt strö- och vaniljsocker och rör runt till sockret smält. Ta bort kastrullen från värmen och vispa i äggulor och hälften av kokosen. Värm smeten under omrörning tills det kommer en bubbla. Bred sedan på glasyren över kakan och strö över resten av kokosen. Låt kallna, gärna i kylen, och skär upp i rutor.

Smaklig fika! Enkel och älskvärd

Brudslöja är världens bästa rekvisita när man ska styla vid fotografering. Planterade faktiskt brudslöja i trådgården förra året, ska bli kul att se om den tar sig den här sommaren.

Gillar man inte kokosflingor så kan man ju skippa det. Då blir det som en sockerkaka med glasyr på.

Men kokos är ju så fantastiskt gott!

Hjälpredan godkände kakan direkt när den blev färdig och smaskade i sig både en och två bitar.

Men det tog inte lång tid förens hon fick sällskap av sina syskon. Ibland undrar jag om barnen har nått sjätte sinnen som talar om när maten är klar eller när fikat är klart? För när man tex ber dem om hjälp med något eller så, ja då försvinner de fortare än kvickt. Men när det vankas något ätbart så är de på plats innan man ens hinner tänka tanken på att ropa på dem Igenkänning någon?

Ha en fin kväll!

/Madeleine

Idag strålar solen och även fast det är kallt ute så känns det ändå som att våren är på gång.

Visst ger det hopp och lycka ändå  

Vi längtar lite extra till värmen och sommaren, och det beror på en liten hemlis som vi har hållit för oss själva ett tag. Och nu äntligen ska jag berätta för er…

Känner mig tacksam som får bära ännu ett hjärta. Det finaste man kan bära.

Om allt går bra så blir syskonen 12 i sommar och vi blir föräldrar till ännu ett litet mirakel

Hela familjen längtar och alla tycker det ska bli så roligt. För mig är det fortfarande lite overkligt, men jag börjar förstå det. Sparkarna börjas kännas och vem det nu är som bor där inne verkar det vara en aktiv liten bebis.

Kramar till er från oss!
/Madeleine

Idag fick barnens en av sina favoriträtter när de kom hem efter skolan. Det är ju trots allt fredag

Och kanske kan jag inspirera någon av er att bjuda på det här till middag ikväll? Har delat det här receptet förut, men det är helt klart värt att dela igen

Fläskfilé med krämig gorgonzolasås (7-8 pers)

Jag gillar egentligen inte alls ädelost men i mat så är det väldigt väldigt gott! Så alla ni som inte gillar ädelost, tro mig det här kommer ni älska! (Och till alla preggosar där ute – ni kan äta detta eftersom man kokar ädelosten )

Gorgonzolasås: 2 msk Smör, 2st 150 gram god gorgonzolaost (eller mer efter tyckte och smak. Vi använder alltid kvibille gräddädel ), 1 finhackad gul lök, 5 dl creme fraiche, 2 msk dijonsenap, 4 dl grädde, salt och peppar. En näve persilja.

Skär centimetertjocka bitar av 2 st fläskfilé och stek i smör. Lägg köttet på en tallrik åt sidan.

På stekspadet gör du nu såsen, fräs löken mjuk men den ska inte få färg och dijonsenap. Häll över vätska – creme fraiche, grädde och och smula ner osten och låt puttra i några minuter smaka av med salt och peppar och blanda ner persiljan. Lägg tillbaka fläskfilén i såsen och låt småputtra på låg värme.

Servera med potatiskroketter (eller ris) och toppa med persilja. Magiskt gott! Har delat denna rätt flera gånger och den är värd att delas igen. Enkelt men fantastiskt gott.

Vem skulle du skulle vilja bjuda detta på

Ikväll ska vi iväg på fotboll, tvillingarna ska spela match. De har matcher hela helgen faktiskt.

Jag ska följa med och titta men idag känner jag mig så himla trött. Hela dagen har gått i ett. Har också fått reda på att jag har lite dåliga värden igen. Men denna gång är det inte brist på järn på samma sätt.

Nu ska endokrin få något att bita i, hoppas verkligen det här bara är något som spökar pga graviditeten. Tittar in lite senare och skriver mera om detta. Kanske någon av er som har erfarenhet av det här.

Kram / Madeleine

 

Grattis på födelsedagen min älskade lilla Mathilde-Isabelle Så glad över att få vara din mamma.

Klockan har slagit tolv så igår fyllde hon en hel hand, fem fingrar och det ska ni veta är stort minsann.

Mina stora, snälla, starka och modiga lilla tjej. Hon har det kämpigt ibland med sin SÄ/ARFID men samtidigt så är hon så otroligt glad jämt.

 Födelsedagen var enligt Mathilde den absolut bästa dagen någonsin.

Det blev ett lugnt och stilla kalas här hemma, vi fick besök av mormor och tillsammans så åt vi en god middag och fikade med tårta.

Hurra för våran Mathilde

Fredagen började inte alls på bästa sätt. Livia skadade sig.

Det var tidigt på morgonen och Livia som alltid vaknar med ett leende på läpparna skrek såga tror hela kvarteret hörde. Direkt förstod jag att något inte var som det skulle. Man lär sig höra på sitt barns skrik när något är riktigt fel.

Jag stod i köket och plockade med disken som jag oftast gör innan Livia vaknar. Jag slängde ifrån mig diskborsten och sprang in i sovrummet. Hon stod bredvid sängen och kunde inte gå, när hon såg mig försökte hon ta ett steg framåt men det enda som kom fram var hennes skrik. Hon släpade ena benet efter sig och klagade på att det gjorde ont.

Jag lyfte upp henne och gick ut i vardagsrummet och satte mig i soffan med Livia i famnen. Försökte trösta samtidigt som jag ville se vad som kunde vara fel med benet. Jag såg inget, klämde och kände. Till slut så lugnade hon ner sig lite, och jag satte henen bredvid mig i soffan så jag kunde gå och hämta något att dricka. Det kanske bara var så att benet sov fortfarande? Man vet ju själv hur obehagligt det kan vara när foten somnar och man försöker gå på den.

Man jag hann inte mer än ut i köket så hade Livia försökt ställa sig upp igen och börjat skrika. Det ena benet släpande bredvid, hon försökte stödja på foten men skrek då ännu mera. Kunde hon haft sådan otur och stukat foten när hon klev upp ur sängen? Konstigare saker har väl hänt tänker jag…

Men ingen direkt svullnad som en typisk stukning, man har ju sett en del sådana. Så länge hon satt stilla i soffan och inte behövde använda foten så var det okej. Då skrek hon inte. Jag avvaktade en stund, tittade på foten och tyckte efter en liten stund att foten faktiskt såg lite felroterad ut. Jag ringde 1177 och rådfrågade, de kanske kunde ordna en tid på vårdcentralen åt oss? Jag berättade precis allt som hänt, och att hon dagen innan varit sig själv. Hon hoppade och studsade som vanligt då.

Sköterskan på 1177 kunde inte trolla fram någon tid till vårdcentralen utan rådde oss till att åka till akuten. Jag ringde Micke och bad honom följa med, eftersom de med största sannolikhet skulle behöva röntga Livias fot så var det ju lika bra att han följde med eftersom jag inte kan vara med på röntgen eftersom jag är gravid.

Vi bestämde att vi skulle mötas upp på akuten så skulle vi ta det därifrån. Insåg att jag fortfarande stod i pyjamasen så fick byta om snabbt som sjutton. Lyfte in Livia i badrummet och tvättade av henne  och stressade på med kläderna.

När jag tar på mig skorna så glömmer Livia än en gång bort att hon har ont i foten och ställer sig på golvet igen. Och skriker rakt ut! Samtidigt så hör jag hur foten knakar, det lät nästan som när man knäcker en pinne på mitten. Så jäkla obehagligt! Usch!

Det går på bara några sekunder, satt ju bredvid henne när jag tog på mig skorna. Jag lyfter upp henne och tröstar igen. Älskade unge du skulle ju sitta stilla tills mamma var klar! Hejsan hoppsan, säg det till en treåring med energi som en helt dagis.

Tårarna sprutar och jag tycker så synd om henne. Det finns nog inget som är så hemskt som när man inte kan hjälpa sina barn.

Vi satt en stund på sängkanten tills vi lugnat ner oss lite. Jag smsade till Micke att jag var på gång snart och skulle åka. Men då rätt som det var så rörde Livia foten och verkade inte alls så besvärad längre. Och helt plötsligt så tyckte jag inte att foten var roterad fel, allt såg ut som vanligt. Livia ville själv ställa sig upp och jag hjälpte henne, försiktigt försiktigt men det gick bra. Hon kunde stå på foten igen

Då slog det mig! Foten måste hoppat ur led på något sätt när hon gick ur sängen på morgonen. Jag ringde sjukvården igen och fick prata med en läkare som bekräftade att det antagligen var det som hade hänt. Och med tanke på mina andra barns sjukdomshistorier så blev det nästan självklart. Victors armar har varit ur led så många gånger så det inte ens går att räkna. Till slut fick vi lära oss att själv reponera armarna, och eftersom det inte verkade växa bort i första taget så diskuterade man att operera. Victor kunde inte ens öppna frysen utan att armen hoppade fel, det var jobbigt de gångerna man inte fick den i rätt läge. Hemsk smärta! Likadant har det varit med Adams armar som hoppat ur led, och likadant med EmmyLou. Tyvärr så verkar Livia fått samma problem fast i foten, och har det hänt en gång så händer med all sannolikhet flera gånger

Nu gick det bra den här gången och et rättade till sig av sig självt, men   nu väntar man ju nästan på att det ska hända igen. Försöker ”dämpa” lekarna, men ja det är ju nästan omöjligt att göra med så små barn. Livia var försiktig de första timmarna efter att detta hänt, det gjorde fortsatt lite ont när hon gick på foten. Men det släppte och med också försiktigheten.

Jag var helt slut igår efter den här jobbiga dagen. Både jag och Livia somnade tidigt. Nu håller vi tummarna för att det inte händer igen.

Ta hand om er! Kram

 

Nu vet vi till 100% om det är en pojke eller flicka i magen

Jag stressade upp till barnmorskan igår, parkeringsautomaten strulade och det var flera som försökte få en biljett. Micke stod kvar och jag gick upp. Två trappar senare så flåsade jag mig in på mödravården. Våran underbara barnmorska skrattade och sa vänligt att jag skulle lugna ner mig lite. Lagom uppstressad av flera  anledningar, inte bara parkeringsstrul. Var nervös inför själva ultraljudet också.

Vi började utan Micke. Han hittar ju hit sa Marie våran barnmorska med ett leende. Jag älskar Marie, hon är en fantastisk människa på alla sätt och vis. Hon är den som gjort många av våra barns ultraljud, och vi känner henne även privat. Hon är otroligt professionell, ser alla  sina patienter och är en av de mest genuina jag träffat.

I vanlig ordning så blundade jag lite när hon började titta, precis då kom Micke in i rummet och Marie sa nämen hej lille vän! Det var bebisen hon pratade med och jag vågade titta. Där var ju faktiskt min bebis och hjärtat slog fint

Jag visste det innerst inne, men tycker det är jobbigt för att jag fortfarande tänker tillbaka på den där jobbiga tiden ibland. Micke kramade min hand och jag fick hålla tillbaka tårarna lite.

Av alla våra barn så har nog ingen varit så aktiv i magen under ett ultraljud som den här lilla älsklingen. Bebisen sparkade, drack vatten, tuttade på tummen, ville göra kullerbyttor och snurrade hela tiden. Gjorde livet lite tufft för våran kära barnmorska som försökte få till en snygg profilbild till oss

De här kläderna köpte jag innan jag visste om det skulle bli en pojke eller flicka. Mina färger som ni vet

Ni hittar de här söta byxorna >>HÄR!<< har även en body till, ett perfekt set till både flickor och pojkar.

Tycker det är så fint med en lite regnbåge på kläderna, för mig blir det symboliskt Våran regnbåge efter vårt missfall. Jag visste inte vad betydelsen var först, men nu vet jag att en regnbåge symboliserar ljus och skönhet efter en storm och det sägs att regnbågsbarn blir en regnbåge full av hopp om någonting underbart efter en svår förlust.

På eftermiddagen efter ultraljudet så samlades barnen i soffan, även våra fyrbenta barn. Våra hundar kan nog vara de mest bortskämda hundar som finns på den planeten

Men det kan inte få för mycket kärlek, möjligtvis för mycket godis.

Det pratades hej vilt om det var en pojke eller en flicka i magen. Jag skrattade åt alla deras olika slutsatser. De ville såklart att vi skulle försäga oss men det gjorde vi inte. Vi ska göra en liten gender reveal med alla barnen som vi hoppas ska få till. Inte helt lätt när de stora barnen är utflugna.

Oliver var förbi igårkväll och han tyckte sig veta direkt om det var en pojke eller en flicka Lika bra du säger för jag vet ju redan!

Nu ska jag baka lite här hemma med barnen, Micke ska laga mat.

Barnen är på glatt humör, vi bestämde igår att vi ska hitta på något roligt under påsklovet. Det emottogs med glädje Äntligen! Vi har ju inte gjort något speciellt på flera år på grund av pandemin. EmmyLou blev så glad så hon började gråta, älskade barn. Tänk att detta påverkat så mycket ändå, även om det inte är några stora äventyr vi ska iväg på så gör det sååå mycket.

Hoppas ni får en fin dag, hörs snart igen!

Kram / Madeleine

Godmorgon ☕️

Idag ska jag unna mig lite lyx och förändring. Jag har bokat tid hos Beccas HårStyle ✂️ Sist jag var hos en frisör var för flera år sedan, och ska jag vara ärlig så kan jag nog räkna alla gånger jag någonsin varit hos en frisör Känns pirrigt och såå roligt!

Men nu behöver jag lite hjälp, vad tycker ni att jag ska göra med mitt hår? Har verkligen försökt att trivas i mitt mörka hår, men trivs bättre som blond. Kanske en kompromiss?

Jag tänker som på bilderna här nedan, vad tycker ni om det?

Jag återkommer med resultat! Önska mig lycka till

 

Tack snälla för alla grattishälsningar

Det värmer otroligt mycket att så många gläds med oss.

Jag har haft svårt att faktiskt förstå att vi ska bli en till i familjen. Det har varit mycket oro eftersom vi fick uppleva ett MA (missed abortion) i slutet på förra sommaren. Det var tufft för mig och jag blev väldigt dålig efter det. Aldrig mera sa jag till mig själv efter det.

Men livet ville något annat. Nu börjar jag våga tro att det faktiskt är någon som sparkar i magen och jag har börjat köpa små kläder till henne eller honom. Vi vet inte ännu vilket kön det är. Här hemma är gissningarna många. Micke säger flicka, han känner igen alla tecken säger han Han hade ju rätt sist så han kanske har det även den här gången. Och för att förtydliga – det spelar absolut ingen roll! Bara allt går bra och bebisen mår bra. Vi har även bestämt barnvagn, vi vill ha syskonvagn och därför blev beslutet enkelt. Vi visste båda två vilken vagn vi ville ha (visar vilken vagn längre ner i inlägget).

Bebisen kommer i augusti och vi har kommit nästan halvvägs in i graviditeten.

Rent fysiskt skulle jag säga att jag mår väldigt bra, lite foglossning och lätt illamående ibland. Dessa ”spökveckor” har därför varit lite jobbiga, rent psykiskt. Jag har nästan önskat att jag ska må dåligt för att jag ska förstå att jag är gravid. Låter kanske väldigt tokigt, men alla graviditetsymtom är ju ett tryggt tecken på något sätt. Speciellt eftersom jag tidigare graviditeter mått dåligt.

Micke påminner mig ofta om hur bra jag mådde med Livia, men det  har jag lyckats förtränga.

Jag ska försöka njuta så mycket jag bara kan och vara glad över att jag mår bra

Barnvagnen blir en Bugaboo Donkey 5 och jag har valt färgen Taupe. Inte så otippat va? Älskar färgen! Lätt att matcha med andra färger och enkel att hålla fräsch. Sen gillar vi verkligen vagnen för att den är enkel att köra och har många bra funktioner. Den uppdatera modellen har flera nya funktioner, ska  visa er sedan när vagnen kommer hem.

Vi har köpt alla våra Bugaboovagnar från BabyPlus och är så nöjda. Bra service, snabb leverans och mycket billigare än i Sverige.

Är ni på jakt efter en barnvagn så kan jag varmt rekommendera BabyPlus

Jag tittar in lite senare, och tack igen för alla hälsningar!

Kram / Madeleine

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriv här. Känns inte roligt att uppdatera när läget är som det är i världen.

Och jag skäms för jag har ju helt obrydd skrivit på här innan som ingen hänt fast det varit krig på i andra delar av Europa. Nej självklart är jag inte är obrydd, men ja kriget i Ukraina har pågått länge i det tysta. Vi har inte påverkats av det på samma sätt som nu när det är fysiskt.

Likaså har det varit inbördeskrig i andra länder i Europa. Och när media skriver att nu är det krig för försatt gången sedan 1945 så ljuger dom. Sen kan man säkert se på det på olika sätt. Men jag tycker inte vi ska göra skillnad på krig och krig, det är hemskt i alla situationer och i alla former.

Jag är så ledsen över detta hat! Hur kan en människa vara så ond? Jag förstår inte det. Putin måste vara en sjuk sjuk man utan verklighetsuppfattning. Han ljuger för sitt land och han förstör människors liv. En galen Hitlertyp som med storhetsvansinne vill skriva in sig i historieböckerna. Jag brukar inte önska människor olycka men i det här fallet så gör jag det. Jag hoppas hans hjärta krossas och att han förblir olycklig i hela hans liv. Nej jag tror inte kärlek kan förändra Putin. Och folkvett det kan han varken få eller känna.

Tänker så mycket på Ukraina ❤️ Och jag hoppas godhet vinner. Ukraina kommer alltid vara Ukraina vad än den där Ryska galningen gör.

Vi har skänkt pengar till organisationer som hjälper Ukraina. Och om vi kan hjälpa till på något mera sätt så är våran dörr öppen. Vi skulle kunna ta emot flera familjer som inte har tak över huvudet. Hjälpa barn som inte har någonstans att ta vägen. Vill man så har man plats.

Vi ska samla ihop kläder och annat som vi kan skänka, något kanske kan komma till användning.

Jag ska prata med mina kollegor om vi tillsammans skulle kunna bidra med något lokalt och som barnrättsorganisation.

Man påverkas så otroligt mycket av det här, jag tänker på det flera gånger som dagen. Försöker följa nyhetsuppdateringar. VIKTIGT att man dessutom är källkritisk, allt man ser i social media är inte sant.

Barnen här hemma har frågat lite, de större barnen. De mindre är ovetandes och jag vill inte överföra min egen oro till dem. Fint att visa sina känslor men jag tror det är viktigt att man inte orsakar rädsla.

Parallellt med allt som händer i världen så måste man ju också försöka att inte oroa ihjäl sig. Men det gör man ju ändå. När allt det här påverkar hela ens vardag så mycket att man inte kan fokusera på något annat så är det inte bra. Jag tänkte att vi gör så gott vi kan allihop eller hur ❤️ Det får inte ligga någon prestige i vem som gör mest, man gör det man kan punkt.

Ledsamt inlägg att skriva, men jag kan inte få ut några andra ord just nu. Jag hade velat dela så mycket annat med er, men det känns inte rätt nu.

Jag ska sätta mig och måla med tjejerna nu, tänka på något annat en stund. Kanske tittar in sen.

Ta hand om er! Kram

Godmorgon. Har ni sovit gott?

Jag vaknade av att hundarna började skälla Det gör de endast om någon står utanför ytterdörren. Vem kommer nu såhär tidigt en söndag? Men det var ingen, så hundarna måste ju hört något annat?

Ni vet ju att jag skrev häromdagen om att Cosmo gav sig iväg på ett eget litet äventyr. Men med hjälp av våra grannar så kom han till slut hem. Usch så oroliga vi var, och det blev nog Cosmo också. Han var så ängslig och liten hela kvällen efter detta.

Vi ville visa våran tacksamhet för hjälpen vi fick av grannarna, det betyder så mycket. Det blev en flaska freakshow från familjen freakshow. Det kändes passande

Eftersom lusten varit lika med noll så har jag inte velat uppdatera om vad vi har hittat på de senaste dagarna. Och med tanke på kritiken som andra fått på grund av att de delat sin vardag i social media så drar man sig ju också för att dela något överhuvudtaget.

Så ska det ju inte behöva vara. Bara för att man äter en god middag med familjen, eller leker utomhus med sina barn så betyder ju inte det att man inte bryr sig om vad som händer i världen. Jag vill tro att alla blir påverkade av det. Men skriver man inte om det ja då blir man häng av människor som tycker man är en iskall nonchalant jäkel. Så är det inte, sen kanske man kan välja sina ord. Men jag tror de flesta är ledsna över allt hemskt som händer.

Man ska inte döma någon om man inte vet. Det kanske är som så att man faktiskt gjort det bästa man kan, samtidigt kanske inte alla delar med sig av sin Swish eller sitt engagemang. Blir så trött på att man förväntas vara på ett speciellt sätt, agera på ett speciellt sätt.

Vi kan väl vara överens om att stötta varandra istället? Och tycker man olika så kan man väl bara välja att inte kommunicera det på ett otrevligt sätt. Mera hat är inte vad vi behöver nu.

Förra veckan så besökte vi barnens mormor och morfar en stund. De pratade om gamla tider, och Håkan visade diabilder från England när han var på rally 1986. William brukar åka dit och titta på rally och formel 1, kul att de har det intresset ihop

Det brukar ta några timmar att gå igenom alla diabilder. Eller snarare några dagar eller veckor Men nu har de kommit en bit på vägen.

Håkan berättade att förr i tiden så kunde man köpa whiskey när man var på rally i England, refreshments på ett helt annat sätt mot vad det är idag. Allt var inte bättre förr i tiden, men en del saker borde man hållit fast vid

Roligt att se hur miljön såg ut, för att inte tala om de stiliga hotellrummen. Men roligast är att höra Håkan berätta alla historier om hans äventyr som ung.

Önskar dig en fin söndag!

Kram / Madeleine