Så har den lilla prinsessan äntligen fyllt 4 år ♥ Min älskade Mathilde-Isabelle. Roligaste tjejen som finns med det största hjärtat man kan tänka sig.
Hon önskade sig bara att familjen skulle kunna samlas och umgås, fika med tårta och bullar. Vilken fyraåring svarar det när man frågar vad hen önskar sig? För henne är det viktigast att vara tillsammans, ja i och för sig så önskade hon sig en regnbåge också men det är ju typ omöjligt att köpa. Men vi hittade ett regnbågepapper att slå in hennes presenter med och det blev succé minsann 🙂
Vi gick upp tidigt och sjöng, det är tradition hemma hos oss. Vi går alltid upp tidigt och sjunger på morgonen för födelsedagsbarnet. Skönsång med tårta, vad kan väl inte vara bättre än det 🙂
Livia var väldigt intresserad av presenterna, Mathilde var generös och ville gärna dela med sig. EmmyLou ville också hemskt gärna hjälpa till, hon var så nyfiken på vad lillasyster fick.
Det blev lite barbiedockor, sofia den första kudde och en filt (Mathilde älskar sofia den första) och av mormor så fick hon kläder, sandaler, en docka och barnsmink. Mer än vad hon någonsin tänka att hon skulle få. Hon är verkligen så tacksam när hon får något. Gullungen.
Tyvärr så kunde inte Victor och Oliver komma, Tuva-Li har hög feber och hosta igår. Så jag fick åka till jouren med henne för undersökning. Det var inte alls roligt och det kom många tårar. Alla undersökningar var jättejobbiga tyckte Tuva-Li. Jag tyckte så synd om henne. När de skulle ta blodprov på henne så vägrade hon, det slutade med att jag fick ta proverna efter mycket om och men. Efteråt så skrattade hon och sa ”mamma du borde verkligen jobba på sjukhus igen!” Provsvaren var okej och efter en hutt med betapred (kortison) så fick vi åka hem.
Likaså har Adam ont i halsen och är genomförkyld, och i hans klass så har en elev varit hemma för det konstaterats covid-19. Jag nämnde detta för läkaren och frågade om han inte ville testa barnen med symtom för just Corona? Men till svar fick jag nej. När jag frågade om hur vi ska tänka som familj och medmänniskor för andras skull med tanke på restriktioner så svarade han bara att vi skulle försöka isolera barnen med symtom men att vi andra kan leva på som vanligt. Dvs att de andra syskonen kan gå till skola som vanligt.
Alltså jag fattar att man kanske inte kan testa verkligen alla barn som har symtom, men med tanke på att vi är så många i familjen och att det faktiskt finns en person som vår son träffat vars familj blivit smittad så kan ju jag tycka att man kanske borde testat i alla fall. Det är ju i situationer som dessa som smittspridningen är omöjlig att stoppa. Om man hypotetiskt sett skulle tänka att det faktiskt är Corona så skulle vi ju kunna smitta andra människor. Våra övriga friska barn som ej har symtom är ju idag i skolan och träffar andra elever och lärare. För så är det bestämt, friska barn ska vara i skolan om det ej finns konstaterat fall av covid-19 i familjen. Finns det däremot bekräftat fall av viruset så ska alla i familjen sitta i karantän. Men om man ej får testa barnen så är det ju i princip omöjligt att veta vad det är för sjukdom. Så visst sjutton borde man i Östergötland vara lite mera angelägna om att testa även barn, det är min åsikt. Man måste vara minst tretton år för att kunna boka tid för provtagning av covid-19 och jag tycker man borde sänka den åldern.
EmmyLou som var hemma förra veckan med hosta har fortfarande lite hosta så även hon fick vara hemma idag. Såå trist!
Trots allt detta så var Mathilde väldigt glad och tyckte att hennes födelsedag blev fin. Vi ringde FaceTime med mormor och morfar så de fick vara med när hon öppnade sina presenter från dom 🙂
Det är så vi får umgås just nu, FaceTime träffas. Tur det finns, annars skulle det vara hemskt ensamt. Vi är ju många och har varandra, men det finns de som är helt ensamma och genom videosamtal och nätet så kan man ha kontakt. Och det är perfekt att kunna höras av med far och morföräldrar som vi ska vara extra rädda om nu.
Mathildes farmor och farfar ringde också och grattade. Det är så synd om farmor just nu, hon har ramlat och brutit lårbenet. Alltså, så fruktansvärt! Jag kan inte ens förställa mig den smärtan 🙁 Det blev en väldigt lång operation, tror det tog närmare 7-8 timmar. Mathilde har tänkt mycket på henne och målat teckningar som hon ska skicka på posten.
Det var härliga att avsluta förra veckan med kalas. Kalas muntrar alltid upp. Jag hade annars lite tunga dagar förra veckan pga ätovilja, samtal och ännu mera samtal. Men så får det vara ibland, man måste få en dipp och tillåta sig själv att få det. Det blir ju bättre, det måste det bli. När jag känner mig lite tuffare igen så ska jag skriva om det, just nu vill jag bara förtränga de känslorna ett tag.
Vi hörs senare! Var rädda om er ♥
Kram / Madeleine