Igår tog vi bilen till stranden för ett kvällsdop. Barnen var rastlösa, Micke var nog lite rastlös också, han vill alltid ha något att göra Livia hade inte sovit middag på dagen och då måste man hålla sig aktiv så inte somnar alldeles för tidigt på kvällen, så ett kvällsdopp passade utmärkt för att hålla i gång familjen.
Allsång i bilen är sedan gammalt, man sjunger väl alltid i bilen?
Vi brukar bada i Varamon, men vi håller oss lite längre bort på stranden. Mest för att vi vill hålla oss för oss själva. Förr handlade det mest om bekvämlighet, att vi inte orkade höra tjatet om glass Ligger man på stranden nära kiosk och resturang så kommer nämligen frågan, och den kommer ofta. Och eftersom vi är så många så håller vi oss gärna lite avskilt där det inte är så mycket folk för att vi lättare ska kunna hålla koll på alla barnen.
Många frågar hur kan ni åka till stranden med så många barn? Och ja det är klart att det kan vara en utmaning, men vi har tränat länge. Man har fullt fokus på alla barn, och man räknar ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta osv osv. Nu har många av barnen också lärt sig simma och det är så skönt. Ändå så håller man koll. Men jag tror helt ärligt att man tränar upp sin förmåga att ha ”många bollar i luften samtidigt”. Jag hade också blivit väldigt stressad över att helt plötsligen ha ögonen på kanske åtta barn när jag bara var van vid två. Man växer in i den rollen, och man ska aldrig jämföra.
Väl framme vid stranden så skuttade alla barnen ut ur bilen med en väldans glädje. Jag hörde Charlie ropa i farten sisten i är en badkruka! Sen sprang de ner för stigen som leder till stranden. Barnen vet mycket väl att de inte får springa i förväg, och precis när jag skulle säga till dom så hade både Charlie och Colin kommit så långt så de hade ändå inte hört mina förmaningar.
Ja de är ju ändå glada, jag kanske ska strunta i den regeln just idag tänkte jag medans jag kånkade på bagen med handdukar.
När vi fram till pojkarna så var det bara Charlie som stod i vattnet. Colin klagade på att det var alldeles för kallt. Man kan ju inte ens vara i vattnet! Och han hade rätt, Charlie hade bara vatten upp till knäna och då måste det vara ruskigt kallt för han badar alltid annars. Han satte sig vid vattenbrynet och tjatade lite. Han ville ju så gärna simma.
Mathilde ropade till sin storebror att det inte alls var kallt i vattnet. Charlie du är en badkruka! Till sist hoppade han i, och han försökte nog bita ihop trots att kylan nästan bedövade hans ben.
Trots att det var kallt i Vättern igår så fick vi en härlig kväll på stranden. Vi lekte, grävde i sanden och njöt av varandras sällskap.
När det var dags att bege sig hem så hade Livia hunnit bli så trött så hon ville somna på min axeln när vi gick upp mot bilen.
Jag tänkte bara på att hon blivit väldigt tung, eller är det kanske så att jag är helt otränad och inte alls har någon kondition? Ja så är det nog Jösses alltså, det blir något att ta tag i till hösten. Just nu är jag helt omotiverad. Orkar inte lägga energi på det. Säkert dumt, men har man inte motivationen så går det inte. Åtminstone så fungerar jag så.
När vi kom hem igen så spelade vi kubb på trädgården och sen gjorde vi varma mackor. Tuvis älskar varma mackor och ville ha hur många som helst.
Livia och Mathilde somnade och då passade vi andra på att spela en runda Vildkatten. Det är ett observationsspel för hela familjen. Alla får 3 bildkort var som ligger uppochner, sedan räknar man ner och vänder sina kort samtidigt. På bordet ligger en cirkel som har väldigt många små figurer och bilder på sig, och nu gäller det att man hittar just sina tre figurer/bilder som man har på sina kort. Det krävs både bra överblick och koncentration. Barnen tycker det är så roligt, jag blir mest stressad.
Engla-Freja har fotografiskt minne, hon är helt otrolig alltså! Inte ens kul att spela med henne. Det slutade med att hon fick 5-6 bildkort vid varje runda för att vi ens skulle ha chans att hitta våra bilder och figurer på spelplanen. Men hon hann före ändå, så imponerande och lite irriterande
Idag är det Formel 1 på teven, det efter fotbollen har blivit ett oskrivet måste att titta på. Allt efter barnens intressen. Jag ska kanske passa på att städa lite på övervåningen, om jag orkar. Känns mera rimligt att bra strunta i att gå upp där, då behöver jag inte se eländet.
Ta hand om er
Kram / Madeleine
