Familjen repade sig från feber, snoriga näsor och hosta. Jag upplevde också att Amadeus blev lite bättre. Vi tog några fina julkort.
Tänk att det är våran lilla pojkes första jul
Livia ville bestämma själv vad hon skulle ha på sig på julafton. Rosett och favoritkjolen. Jag kan säga att den viljan svänger en del, helt beroende på dag och lust
Vi passade på att ta promenader när orken fanns. Vinterlandskap är kan ju vara bland det vackraste jag vet. Älskar.
Som en vacker tavla klädd i frost. Och sötaste bebisen i världen.
Ganska glad bebis också. Om det inte vore för att han blev sämre igen. Så trött på sjukdomar. Älskade lilla vän så tuff start i livet. Vi har ju som ni vet kämpat på med kolik, och bara den biten är oerhört tuff. Och så ska han bli sjuk också med feber.
18 dagar senare. Med feber till och från. Och med flera prover som påvisat bakterier i urinen så fick vi till slut antibiotika. Under den här tiden så blev vi också skickade både hit och dit. På barnakuten i Linköping så undersöktes inte ens dessa bakterier, det vi blev ditskickad för. Utan istället så konstaterade de en övre luftvägsinfektion. Men det var ju något helt annat. Lång historia kort, det kändes under all kritik men till slut fick vi medicin. Flera som jag pratat med tycker jag ska anmäla detta, för det ska inte ta 18 dagar innan man får behandling. Och man ska inte behöva lämna så många prover innan en läkare beslutar att behandla.
Just nu är jag bara glad över att det går åt rätt håll. Våran Amadeus mår ni bättre igen efter behandlingen. Nu ska vi lämna nya prover i början på nästa år så får vi se vad det visar. Jag kommer absolut ligga på vården så de kollar upp detta noggrant.
Varför är det så, att när man är som svagast måste man alltid vara som starkast?
När jag delade detta på instagram så fick så galet många meddelanden där människor delade med sig av deras upplevelser.
Jag förstår att personal kämpar i vården. Jag vet själv hur det kan vara eftersom jag själv jobbat inom vården. Men det ursäktar inte alla ”missförstånd” eller oviljan att hjälpa när man verkligen behöver hjälp.
Det här är saker som kan äta upp mig inifrån och ut. Jag kan fundera ihjäl mig på det här. Hur kan man göra skillnad? När jag läste om det så är det alltid uppåt man måste nå, politiker. Och jag kan förstå det givetvis men samtidigt hjälper det inte mig i stunden när jag står där med mitt barn och behöver hjälp.
Efter den här pärsen så såg vi framemot att till slut få fira jul…
