Adam gnäller. Jag sätter honom i soffan med giraffen, på vägen slår jag i knät. Och hörnet på vardagsbordet kändes ovanligt hårt. Nu har jag ett svullet vänsterknä som är vätskefyllt. Gahhhh!
Dax för mat. Stressar som en tok för att middagen ska bli klar. Adam gnäller fortfarande, Charlie Sheen kryper omkring och vill bara gegga med hundmaten som står på golvet, Colin sitter och kastar plastskedar i matstolen, Engla-Freja har vänt på innebandyklubban och sjunger ”manboy manboy” med sin högsta röst, Divan springer omkring och hoppas på att matte ska tappa en korvbit, telefonen ringer – det är skolan och PANG där kom en kökslucka rakt i pannan! Så nu har jag inte bara pigmentfläckar i pannan, jag har en bedårande blålila fläck också.
Colin är hungrig. Jag sätter mig i soffan och ammar, pustar ut efter stress och hets. De andra barnen har fått ny energi. Adam leker med sina bilar, Wille spelar på x-boxet, Charlie tränar balansen mot damsugaren som fortfarande står helt oanvänd i hallen och Engla-Freja hoppar från fotpallen gång på gång tills hon missbedömmer avståndet och hamnar med bakhuvudet i elementet, krasch bom bang. Tårarna sprutar och Engla-Freja skriker. Så nu har även hon en stor bula i huvudet.
Jaha (tänker på Micke och skrattar)
Nu ska lille Adam till jouren, Victor ska hämtas från hockeyträning och Oliver från en kompis. Och så var det väl dax för mat igen?
Vilken smärtande dag…