Redan onsdag, men vi hade en solig underbar ledig helg. Det kan inte bli bättre eller hur? Jag var så glad för det fina vädret och för att vi var lediga, men usch vad motigt det har varit ett tag nu.
Dessutom började veckan med sjuka barn. Och sedan blev även Micke sjuk.
Och det sägs att olyckan kommer gånger tre, och det skulle väl kunna stämma? Våran frysbox gick sönder, det är ju i och för sig ganska länge sedan, men nu har det tagit över sex månader att få den den lagad. Eller lagad är ju en överdrift att skriva. De har bytt ut allt de kan byta på frysen, beställt fel delar i omgångar och ställt in reparationstider. Varit hemma hos oss ett flertal gånger och trots allt strul så har de alltså inte kunnat laga frysboxen. I september var jag så trött på frysen så jag sa till reparationskillen att jag skulle vara väldigt tacksam om frysen i alla fall skulle fungera till jul. Då skrattade han och sa att det nog inte skulle vara några problem. Mhm… nu är det snart jul och frysboxen fungerar inte. Allt detta har varit så dåligt skött, och jag är så ledsen över att inte ha en frys. Det påverkar oss också väldigt mycket eftersom vi måste åka och handla ofta, inte alls ekonomiskt. Förra veckan sa dem att vi förhoppningsvis skulle få en helt ny frysbox nu istället men det kommer väl ta sin tid innan ärendet kommit dit. Vi ringde till Whirlpool och berättade hur missnöjda vi var, och hur företaget de anställt som reparatörer skötte sina jobb, känns inte alls okej att en ny frysbox går sönder och så ska ta det ta så många månader innan man får hjälp. Jag hoppas verkligen Whirlpool skickar en ny frys snabbt.
Nästa olycka var att teven i sovrummet gick sönder. Inte hela världen kanske, och inte alls lika jobbigt som att inte ha en frysbox. Men för en som sitter uppe på nätterna och ammar så är teven ett väldigt trevligt sällskap mellan varven. Igenkänning på den?
Och så den sista olyckan av de berömda tre. Våran buss har gått sönder och behöver lagas. Det är nått fel som jag inte ens kan förklara, men det kan komma att bli en dyr historia. Och det känns ju fantastiskt såhär till jul. Inte första gången någon av våra bilar går sönder strax innan jul, det har nämligen hänt förut.
Det gäller att försöka hålla humöret uppe trots motgångar. Det löser sig så småningom. Det blir ju inte bättre för att man drar filten över huvudet och tjurar ihop.
Och allt detta är i sammanhanget ganska så litet egentligen. Jag har mått dåligt över något annat ett tag. Och jag skulle verkligen vilja skriva om det, i hopp om att någon kanske känner igen sig. Men samtidigt så är det ju också så att när man delar något så finns det en baksida med det. Människor som gärna tar sig friheten att enbart skriva negativa saker och det klarar jag mig utan just nu. Så för tillfället så kämpar jag på, och kanske är dessa ”små” olyckor precis vad jag behöver just nu, ja för att inte grubbla ihjäl mig.
Hur som. Det har varit lite mycket nu, men ser framemot en massa julpyssel och annat mysigt. Första advent nästa helg och barnen längtar så mycket
Och vet ni! Den här lilla nallebjörnen har fått ett namn (Nästan värt att fira för er som stör er på att jag benämner honom som bebis va?) Haha!
Hörs snart igen!
Kram / Madeleine
