Ett litet hej från mig innan jag säger godnatt.
Så roligt att flera hittat hit, blir så oerhört glad när ni gör ett litet avtryck hos mig
Någon av mina nya läsare undrade över varför jag haft (har) dåliga värden. Och för att göra en lång historia kort – jag gick med dåliga värden under en väldigt lång tid, antagligen sedan jag fick min yngsta dotter sommaren 2019. Kroppen kom i obalans och sen fick jag inte ordning på det. Man tuffar ju på och tänker att det mesta kommer ifrån att man är småbarnsförälder. Och jag är inte den som söker vård i första taget. Dumt av mig nu när jag har facit i hand.
Men till slut blev jag så sjuk så det blev ohållbart. Jag tappade ord, hade hjärtklappning, fick synrubbningar och orkade inte göra vardagliga saker som att ta en promenad eller ens gå upp på barnens rum på övergången. Ja jag fick en massa konstiga symtom, men jag bet ihop och envisades med att det berodde på för lite sömn och mycket att göra. Ett tag började jag tänka att jag kanske var på väg in i den där berömda väggen. Jag blev faktiskt lite rädd över hur jag hade blivit. För det var ju inte jag, kände mig inte alls som mig själv.
Kroppen sa stopp och då sökte jag vård till slut, på inrådan av min kära mor som mer eller mindre tog mig i örat och tvingade mig.
Ni kan läsa ett gammalt inlägg om det genom att klicka HÄR!
Var tvungen att läsa inlägget själv nu, usch jag mådde verkligen inte bra där. Jag minns det så väl, så svag och trött.
Jag blev till slut ordinerad en massa bra tabletter, för mitt hb låg på runt 70 vid första provet och mina reserver låg på ynka 7! Inte konstigt att jag mådde dåligt, sen trodde jag aldrig att man kunde bli så sjuk på grund av brister i kroppen. Skönt att det ”bara” var det.
Efter några månader med den här ordinationen så började jag känna en förändring, finns inga snabba lösningar på det här problemet för det tar tid att bygga upp kroppen igen.
Men sen blev jag blev gravid och det kan ni läsa om HÄR!
Jag tog dagar som de kom, och jag försökte dela med mig av så mycket jag orkade. Läs HÄR!
En del ville dela med sig av sina åsikter här på bloggen och jag blev väldigt ledsen. Jag förstår inte hur man kan vräka ur sig saker till någon som inte mår så bra. Jag valde att berätta om min upplevelse efter missfallet, det kan man läsa om HÄR!
Ja där har ni en lång historia kanske något kortare. Jag mådde dåligt, blev bättre, blev gravid fick missfall och förlorade mycket blod, och mådde ännu sämre. Tillbaka på ruta ett och nu går jag regelbundet på kontroller för att inte riskera att krascha igen.
Nu mår jag bättre, mycket mycket mycket bättre.
Det blev en liten uppdatering kring hur allt började och hur det är nu.
Kram / Madeleine
