Ha! Snopet jag som uppdaterade bloggen imorse så ser jag nu att inlägget inte blivit publicerat. Nåja. Dagen började med gemensam frukost i omgångar. Det låter kanske konstigt men det går faktiskt. Victor gick upp tidigt, han skulle in till Linköping imorse för idag började hans mopedkurs. Äntligen ska få ta sitt mopedkörkort. Sen kommer jag väl vara forever orolig i resten av mitt liv. Haha ja jag är en mesmorsa. Micke som skulle skjutsa honom in käkade frukost med honom ihop med Adam som alltid är uppe med tuppen här hemma. När Micke kom hem igen så var resten av ligan vaken och då samlades vi i köket för ”ännu” en frukost. Jag får alltid samma fråga ang hur vi får plats i köket vid ett vanligt köksbord eftersom vi är sååå många. På vardagarna sitter skolbarnen och äter frukost i lugn och ro i köket. När dom sen sedan kommit iväg till skolan så äter vi andra frukost. På så sätt blir det aldrig några problem att få plats vid köksbordet. På helgerna och när vi är lediga så äter vi frukost inne i vardagsrummet vid det stora matbordet, då får alla plats samtidigt. Inga konstigheter.
Vi stormtrivs verkligen i vårat nya kök. Så fort allt är klart så ska jag fotografera och visa er. Igår påbörjade jag ett nytt projekt till köket. Ni som följer mig på instagram vet redan. Jag målar gamla fönster som är tänkt att bli ramar till mina nya tavlor.
Divan och Åke käkar såklart frukost ihop med oss också. Man kan ju tappa något smarrigt på golvet. Devil skulle aldrig tigga vid bordet, han vet vad som gäller. Jag måste vara mera konsikvent med småhundarna. Åke är fortfarande liten och det är nu han ska lära sig. Med Divan är det hopplöst.
Nu ska jag försöka ringa lite telefonsamtal. Först till mina favoriter, försäkringskassan. Jag förstår inte varför vi alltid ska ha sådan otur med våra ärenden hos dom. Fick förra veckan ett brev från dom att jag begärt föräldrarpenning trots att mina dagar var slut. Trots att kvinnan på försäkringskassan sagt att allt var i sin ordning och att min föräldrapenning räckte si och så länge. Jag ringer alltid och dubbelkollar eftersom det alltid blir fel. Micke gick då in på kontoret och skrev över lite dagar till mig. Fint tänkte vi då är det som det ska då. Men sådan jävla tur hade vi inte! (Ursäkta språket) Idag säger en annan kvinnan som ringer till mig från försäkringskassan att Micke inte kan skriva över mer är 6 dagar till mig. VA? Bläääää jag orkar inte! Alltså det här är viktiga grejer, försäkringskassans personal måste ju kunna sin sak. Fortsättning följer…
Sen måste jag få tag på någon sköterska som kan hjälpa mig plocka bort Charlies stygn i pannan.
Vad har ni för er när det är påsklov? Är ni hemma eller jobbar ni?
Kram ♥