Mitt i natten och nu som först har jag tid att sätta mig här. Inte helt lätt att komma in i vardagen, barnen har lite svårt att komma till ro på kvällarna och vi föräldrar är tröttare än tröttast. Som tur är så är barnen pigga på morgonen så det är ju inga problem att komma iväg till dagis och skolan.
Det är en trött, sliten och tråkig mamma som skriver. Träningen var verkligen jätte jobbig idag också, jag liksom sköt den framför mig hela tiden. Jag var inte lika uthållig som tidigare dagar och fick inget flyt i det. Men jag gjorde det i alla fall. Hoppas på ett bättre tempo imorgon. Förresten vad roligt att ni är några stycken som taggar era träningsbilder med #VITRÄNARFÖRATTBLISTARKA på instagram. Jag blir jätte inspirerad av er! Och härligt med lite inspo på bra mat. Jag ska utveckla min träning och börja cykla. Ni vet ju att jag velat det länge och skrivit om det många gånger, men jäklar nu ska jag ta tag i det. Tänkte jag skulle försöka få med mig mitt tjejgäng på vätternrundan nästa år. Vilket äventyr det skulle bli. Ju mer man tänker på det så inser man hur jäkla långt 300km egentligen är, för det är långt! Men jag är ju sådan, har jag bestämt mig för något så fixar jag det. Jag har ju många att ta hjälp av när det gäller träning. Ride Of Hope tex, min bror och andra vätterrundanveteraner. Jag gillar att cykla och med en bra cykel så tror jag det blir ännu roligare. Jag tänker att jag skulle vilja cykla till förmån av något/någon behövande. För ett gott ändamål.
Imorgon ska jag presentera Roland för er, en fantastiskt tjusig liten sak. Han lyser upp tillvaron med sin närhet, ni kommer också gilla honom jag lovar!
Hörs snart igen, kram / Madeleine