Jo denna dag gick fort. Och faktiskt har den varit riktigt bra. Adam har inte fått några ”attacker” och det känns bara underbart. Hoppas dom försvinner nu och aldrig mer kommer tillbaka.
Tog ett varv med dammsugaren under eftermiddagen, hm, gick inget vidare så Micke fick avsluta det jag påbörjat. Så fort jag anstränger mig så kommer värkarna, SUCK! Ska man inte kunna dammsuga för sjutton?
Men jag tog mig en liten promenad upp till mamma som var inlagd på sjukhuset för en mindre operation. Det hade gått bra. Men ajabaja det räckte tydligen det med för att få igång det i magen, ännu mera värkar. Väl hemma igen, då jag fått varva ner så kändes det bättre. Och tur var väl det. För nu kom fotografen Jeppe, tror hans namn var så. Herreguud vet inte riktigt hur det står till där uppe i knoppen, känner mig bara disorienterad. Minnet sviker, och jag är bara jäkligt snurrig. Kan det vara något som kommer med graviditeten? Hur som helst, efter ca 40minuter så var han klar, hoppas han blev nöjd.
Nu skulle vi träffa reporten Nina som blivit lite vilsen, men med hjälp av gpsen så kom hon till slut hit. Vi pratade i sådär 2 timmar, och min underbara make fick underhålla barnen samtidigt som han lagade mat. Så det kändes mycket lyxigt att kunna sätta sig vid dukat bord när intervjun var avklarad.
Tog faktiskt kort på magen idag. Javisst. Tänkte jag måste ju få se om jag verkligen är sådär stor som jag känner mig. Frågar Micke men han säger bara ”älskling du är alltid vacker”. Ja men det var ju inte det jag fågade för tusan juh. Bävar för hur S T O R jag verkligen kommer bli.
Jag växer så det knakar. Men fortfarande så har vi inte några namn till grabbarna. Namnen vi hitills skrapat fram är Troy och Tristan, Melker och Måns eller kanske Gösta och Gustav. Ja vi har ingen aning. Svårt det där, men så säger folk att det ser ni när de kommer vad dom ska heta. Jaså? William fick heta bebban i nästan 1 år, sen fick jag ett brev hem från skattemyndigheten att jag var tvungen att välja ett namn annars skulle jag få böta 2000kr minsann. Vi fortsätter fundera…
Nu blir det kvällsmys med minstingen som numera ligger hos mamma varenda natt 
