Är uppretad. Över mycket. Kan det bero på att jag har en del som snurrar i kolat?
Jag och hjärtat tjaffsade igår, och jo såklart jag vet att ”detta” även är jobbigt för honom. Skillnaden är väl att han jobbar, och jag är gravid. Jag bär på en hel del hormoner som får mig ur balans, en hel del extra kilon, ska jag fortsätta? Nää men jag är alltså bara fruktansvärt gravid med diverse extra åkommor, givetvis :-S Och jag blir sååå trött. Det blir liksom lite mycket ibland med allt och då vill man ju såklart att ens make ska vara där och plocka upp efter en, ja, utan att man ska behöva be om det liksom. För oss kvinnor är väl vissa saker självklara!? Men puss puss hoppas det är överspelat nu…
Adam höll sig ganska ”normal” igår JIPPI inga jätte otrevliga ”attacker” SKÖNT!
Till något annat som trycker mig. Min sons ursäkta JÄVLA skola. Ja det kan låta hårt. Men om jag berättade allt som vi råkat ut för på den skolan så skulle nog många lyfta på¨ögonbrynet. Och detta är problem som INTE är nya utan som har varit i flera år. Detta handlar om Victors skolgång. Jag har inget att invända mot själva utbildningen, Victors fröken är otroligt duktig i det hon gör. Och på något sätt så verkar hon nå ut till barnen på ett alldeles lysande sätt, och alla i klassen gillar henne jätte mycket. Och för våran del så har hon verkligen varit ett stöd under vissa situationer. Jag kan däremot slänga en hel del negativ ”skit” på andra.
För att förklara utan att bli för personlig. Under flera år har det varit oroligt i klassen pga av ”bråkstakar” Victor en av dom. Och med det vill jag passa på att säga att Victor aldrig haft svårt för sig i skolan, tvärtom, han har HÖGA betyg och resultat i det mesta. Alltså han klarar sig och är en smart kille. Nu kan jag inte svara på hur det är för de andra pojkarna. Men problemen har alltså inget med att göra att det är svårt i skolan för Victors del. Nej det handlar om tuff attityd, ”regelbrott”, ja pojkbus över lag. Detta är ju givetvis inte okej. Och för att bäst förklara detta för dessa pojkar är ju att markant visa vad som är rätt och fel. Detta måste ju också göras på ett korrekt sätt. Och där har det i MÅNGA fall gått fel. Ena gången bestraffas alla kollektivt, andra gången bestraffas enbart en osv. Barnen känner sig förvirrade helt enkelt. För om regler ska finnas så ska dom oxå följas av ALLA. Har jag fel? Och om nu skolan känner att de inte klarar av vissa situationer så måste väl resurser sättas in? Men nej, pengar till detta finns inte. Och låt mig också få berätta att det är många gånger Victor fått skulden då han inte ens varit i skolan när det blivit trubbel. Detta har en elevassistent berättat för oss. Så det är inget som är påhittat. Tyvärr har han fått en ”stämpel” bland de flesta i personalen. Bråk=Victor. Det är ju befängt. Stackarn känner sig kränkt. Och när vi förklarar detta för rektorn så blir vi bemötta med att, ”det var då, nu blickar vi framåt” Men om man inte kan släppa det som varit? Om man ältar, och faktiskt tycker att det är förjäkligt rent ut sagt, hur gör man då? I ett samtal med rektorn så säger han ”det kanske är du som påminner honom om det”? Ja men absolut, visst vill jag påminna min son om det han ältar och mår dåligt över. SJUKT! Hur fan kan man ens säga så? Nej skolan vägrar erkänna att de handlat fel, och vill bara poängtera att ”allt vi gör för Victor är för hans skull, och vi vill honom bara väl” Och givetvis, lustigt vore det annars. Men det betyder INTE att allt är glömt och förlåtet. Victor måste ju dock ”kamma till sig” och sköta sig, absolut. Men skolan måste då främja till det också. Rektorn frågade mig vad kan du göra för din sons skull? Jag gör allt jag kan, jag är aktiv på hans msn, (inte populärt) jag medverkar på discon, (inte populärt) jag har en närmare kontakt med Victors kompisar, (inte heller populärt) man kan alltså säga att jag lägger mig i överallt. Vi stödjer honom i alla idrotter och skjutsar etc. Med andra ord, jag ger honom 100% kanske lite mera än andra föräldrar skulle jag vilja säga. Och victors kompisar verkar tycka att jag är helt okay. Och många gånger får jag höra att ”du måste vara världens häftigaste morsa” Och kanske tycker dom det när även jag kan sänka mig till deras nivå och rocka gärnet på vardagsrumsbordet, inte till Victors belåtenhet, INTE. Fast egentligen tror jag han tycker det är ganska roligt, men att erkänna det är ju som att typ ”feeetdö” 🙂 Och många av dessa kompisar känner sig bekväma med att vara ärliga inför mig, Victor är det ALLTID. Och nej jag är INTE naiv eller blåögd, han är verkligen ALLTID ärlig. På gott och på ont? Det kanske är därför han alltid får skulden med, han erkänner allt. Och jag vet saker om andras barn som skulle få andras föräldrar att bli blåa i ansiktet. Så jajemän jag är en väldigt aktiv morsa. Men det ska ni veta, att jag ska inte tro något…
”Du är INTE unik, du gör INTE mer för ditt barn än andra föräldrar”
Detta är vad rektorn säger till mig under mötet, och med en väldigt ogillande röst. Misstänker starkt att han faktiskt ville trycka ner mitt föräldrarskap. Mycket psykologiskt. Och om det nu är så att tonen är denna gentemot barnen också, då kan jag förstå att det brister. Alltså jag ifrågasätter kompetensen på denna skola. Jag skulle kunna dra upp hur många situationer som helst, helt absurda rent av.
Det sista som hänt i skolan var Victor faktiskt INTE inblandad i. Men jag kan säga som så med respekt för denna person och dennes familj. Att det nu har gått så långt att skolan överväger att göra en polisanmälan mot denna person pga våld mot skolpersonal. (Vi pratar om barn som är 11år). Då det upprepade gånger kommit in klagomål emot denna lärares uppträdande mot dessa barn. Har det inte blivit någon utredning. Väntade väl bara på att detta skulle inträffa till sist. Tråkigt att det ska behöva gå så långt. Men det kanske blir ett fall för skolinspektionen!?
Och kanske så slipper vi föräldrar sen att behöva komma till skolan och hämta barnen flera gånger i veckan pga att personalen och eleverna inte kan sammarbeta i skolan. Enklast kan ju tyckas vara att skicka hem barnen. Trots att skolans kurator sitter och intalar barnen att det faktiskt är skolplikt och att polisen kommer och hämtar dom om dom inte skulle vara i skolan. Fick ni ihop den ekvationen? Märkligt.
Hur som helst jag är bara uppretad. Till råga på allt så försov jag mig i morse. Var vaken ett antal gånger inatt. Låg och lyssnade på Adam. Tittade på klockan runt 05, eh jag försöker väl somna då, och jajemän det gjorde jag. Vaknade 07.50 SHIT, upp ur sängen halvägs upp i trappen ”VIIIICTOOOOR VAKNA”. Fixa till lite frukost, sen det vanliga, sköt dig nu, tänk på vad mamma har sagt bla bla bla. 08.05 var han på väg. Och jag helt yr i huvudet. Smög in i sängen igen, kröp ner brevid Adam. Åh så glad han blev. Sparkade på Micke, en gång, två gånger och tre gånger. Sen var det hans tur att stressa. Nåja tur dessa dagar inte kommer alltför ofta. Även jag kan misslyckas.
Nu ska jag ta mig i kragen och få lite gjort här, sen ska jag gå upp till sjukhuset för att hälsa på lilla mamma som opererat sig nu på morgonen.
Hoppas dagen flyter…