Jovars, träningsvärken är där! Hela kroppen känns lite mörbultad faktiskt hahaha. Gör mer ont i kroppen än när man fött barn, har ju några gånger att jämföra med. Ser inte framemot morgondagen för den lär väl bli värre.
Idag har vi varit i Linköping och hälsat på farmor och farfar. Farmor jobbade så det var farfar som bjöd på mat och fika. Vi gick till lekparken en sväng men det blev kortis, ja vi känner oss besegrade av extreme run. Jag har inte fått några bilder från loppet ännu men jag lovar att visa er så fort jag får dom.
Jag bjuder på en bild på mig och mitt stora hjärta från i somras, njuter av att värmen fortfarande är kvar. Men snart är en kylig höst här, är det sista veckan nu med värme? Hörde att någon sa det.
Victor ska skaffa sig ett jobb. Han har pratat om det ett tag, jag tycker kanske att han har varit lite lat när det har handlat om att söka jobb. Hans ursäkt är mamma jag är student, har ett år kvar och snart är denna tid över och då måste jag jobba. Dumt att bli vuxen i förtid. Även fast han säger det med glimten i ögat så skäller jag på honom lite. Idag måste man vara på och aktivt vilja för att nå dit man vill. Victor pluggar på ljud och bild skolan, han är superduktig på att redigera filmer, klippa och klistra med sådant. Och även fast jag vet att kommer att flytta till en storstad för att jobba där inom förhoppningsvis media osv så är det bra att börja någonstans och innan det få en arbetserfarenhet.
Jag kanske låter lite hård men livet är hårt, inget i livet är gratis! Man kommer nog aldrig sluta att fostra sina barn, inte ens när de är vuxna. De måste få testa sina egna vingar, men kanske är man lite mera ”nojig” med sin förstfödda? Den första som ska ut i vuxenlivet och möta den stora världen. Även om jag har haft en helt fantastisk uppväxt, närvarande föräldrar som alltid ställt upp i alla lägen så vet jag att det kan vara tufft. Jag började som sagt tidigt och jag var helt själv! Jag hör mig själv låta som min egna mamma hahaha men med omtanke såklart.
Tufft när de små växer upp och blir stora, samtidigt som det är helt underbart att se dom formas till egna individer. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer.
Nu ska jag lägga mig i soffan och försöka hålla mig vaken en stund till.
Kram / Madeleine
