Godeftermiddag, hur har ni det? Jag hade en hemsk dag igår, jag menar verkligen skitdålig! Jag har fått något slags ”endometriosskov”. Det har funkat ganska bra med medicineringen och jag mår bättre men så får man ett bakslag och då känns det som man går sönder. Konstigt det där med smärta. När man ständigt har gått med den så vänjer man sig på något sätt lite grann och lär sig leva med den. Och när den kommer tillbaka så är det svårt att tackla den. Jag ska göra en ny MR om några månader. Jag är lite rädd för det, för jag misstänker att det kan ha spridit sig. Jag vet att det kunde varit värre, det kunde varit något annat. Jag är glad över att det ändå är endometrios. Men samtidigt så är det väldigt jobbigt. Läste att om att det finns någon ny medicin, visenna (tror jag den heter?) Kanske är värt att kolla upp? Medicinen jag äter nu får jag biverkningar av, men har tänkt att det är bättre än att ha det som det var innan jag började med medicinen. Pest eller kolera? Gaaah!
Lika jobbigt är det väl för mina närmsta. Ibland känns det som om de inte förstår varför jag inte är mig själv. ”Förut var du sån här, och nu är du helt annorlunda?” Det är väl svårt att förstå när det inte syns utanpå, jag kan le, jag kan bita ihop, och ena dagen kanske det går jätte bra medans dagen därpå kan vara helt annorlunda. Jag försöker också att inte prata om det hela tiden när jag mår dåligt. Att få höra att man hela tiden tjatar om att man har ont är inte heller roligt, men det blir ju en reaktion när man får ont. Man pratar om det.
Idag är det bättre, men inte bra. Det tar ett par dagar innan man liksom landar igen, om det inte blir värre igen vill säga.
Nu ska jag lägga mig en stund innan jag ska plocka fram fredagsmyset till barnen ♥
Ta hand om er / Madeleine