Gaaah vilken dag det blev, och än är den inte slut ännu! Fasen. Jag skulle ha allt under kontroll idag, allt skulle vara klart inför morgondagen, men INTE! Jag misstänker att jag kommer dricka hinkvis med kaffe imorgon och somna på frukostbordet. Nåja, i sammanhanget så känns det kontrollerbart.
Efter en helg med extremt mycket känslor så känner jag mig tom. Det har varit mycket på olika plan helt enkelt. Och just nu brister mammahjärtat en aning. Den första kärleken är alltid jobbig att tackla när man inte riktigt vet hur man ska vara eller förhålla sig. Och som mamma är det precis lika jobbigt att stå bredvid. Jag vet hur det känns, och det finns ju inget värre. Man gräver ner sig och tänker inte rationellt. Men det finns ett liv även efter det. Och kärleken blommor igen även fast man inte riktigt kan se det just då. Jag tror alla har en själsvän, men jag tror att det kan ta tid att hitta den.
”Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig” En låttext som många säkert känner igen sig i.
Under dagen så har vi grejat både invändigt och utvändigt. Fick hjälp av en liten marodör som tyckte hon var jätteduktig. Vi delade inte den känslan direkt.
Till Trasans stora förtjusning så gjorde EmmyLou oordning i hela köket och hallen. Den här lilla killen älskar oordning, tvätthögar och kartonger. Han har dessutom lagt beslag på Devils utslitna fotboll.
Nåja han tillför också väldigt mycket kärlek och gos. Jag har verkligen aldrig varit med om en mera social katt. Han pratar med oss hela tiden, följer efter och vill vara med i flocken. Devil blir väl inte jätteglad när han Trasan tar hans hundkorg men han accepterar läget och lägger sig bredvid.
Fick en liten pratstund med My idag. Om ni skulle höra våra samtal så skulle ni skratta! Jag fattar inte men vi har väl en ganska naturlig estetisk förmåga att spela upp olika situationer i små sketcher (med tillhörande pratbubblor) hahaha! Vi kanske skulle börja köra videopoddar (Med risk för att bli idiotförklarade)? Jag älskar verkligen människor med självdistans, som kan bjuda på sig själva. Tänk vad livet skulle trist annars. Så jag tänker om vi skulle joina våran ”länskollega” Jockiboi My? Och börja pranka varandra med sjukt ful dialekt?
Många av er vet redan vem My är tror jag? Om inte så hittar ni henne HÄR. Världens gulligaste ”tant” ja jag får kalla henne tant, för hon är en asrolig föråldrad tjej som är precis som jag – aningens ”tantig”. Vi började leva tidigt. Hur många i Mys ålder har lyckats åstadkommit det hon har lyckats med? Grymt framåt tjej. Entreprenör och ensamstående mamma till gulllungen Ludvig. Det jag gillar hos My och som kommer ta henne långt i livet är att hon är ärlig. Där är vi väldigt lika och vid minsta lilla missförstånd eller oklarhet så backar hon inte att reda ut det.
Nu ska denna tant begrava huvudet på kudden och förhoppningsvis få sova hela natten. Imorgon ringer klockan tidigt, undrar om jag reder ut det!?
Kram / Madeleine