Vilken dag det blev igår! Phuuuu, jag var sååå trött när jag kom hem, skulle bara natta EmmyLou och tvärslocknade. Vaknade dock upp mitt i natten och kunde inte somna om. Hatar när det händer. Låg och läste lite på nätet, fick några gulliga godnatt sms från mina två stora pojkar. Försökte somna om men låg bara och vände och vred. Slog på teven och fastnade vid den gamla klassikern Gudfadern. Älskar den filmen! Sista gången jag tittade till på klockan så var den 05.30 sen somnade jag väl någon gång där. Nu känner jag mig liten sliten men det stoppar inte en envis åsna som mig från att följa planen. Idag blir det golvbyte och ett snabbt ikea besök.
Vardagsrummet ska få sig ett lyft! Äntligen ett nytt golv 🙂
Igår dejtade jag Emelie som jag skrev om i tidigare inlägg. Fixade mina naglar. Jag hade bestämt mig för vinröda naglar men ångrade mig, det är alltid snyggt med vinrött men känns mera som höstfärg och nu när sensommaren bjuder på så fint väder så kände jag för en mera naturlig look.
FORMEX! Sååå mycket fint att man döör lite. Jonathan Adler en av mina favoriter, ni ser zebrafaten på bilden nedan samma som jag har hemma i vardagsrummet. Och skultuna levererar alltid tidlösa skönheter.
Titta här vilka snyggingar som fastnade på bild, MonasUniversum och Angelica. Fastnade för Monas koftor som hon hade i sin monter. Kan hända att en sådan fick följa med hem 🙂
Jag hade tänkt att jag inte skulle skriva om det men eftersom det har blivit ett sådant herrans liv om det! Det här är min blogg(!) jag skriver vad jag känner, mina uppfattningar om saker och ting, vad jag gått igenom, mina livserfarenheter, min sorg, min lycka, vilka känslor jag än må ha. Det här är min blogg. Det jag skriver behöver nödvändigtvis inte stämma för dig eller för någon annan men för mig gör det de. Min blogg är inget uppslagsverk, det är en skildring av MITT liv.
Och det kommer aldrig spela någon roll hur många gånger jag förklarar det, det kommer alltid finnas de människor som vinklar mina berättelser eller min texter till något annat. Kanske något som de uppfattar, något som står de nära eller något som de associerar min texter till. Om jag skriver om min morgon, att jag får dåligt samvete för min sjukdom som ibland däckar mig, och i samband med det uttrycker min åsikt om mammor som väljer att ligga kvar i sängen istället för att stötta och umgås med sina barn på morgonen. Om jag skriver det, en känsla jag har så blir jag helt plötsligt hängd av jämställdhets ligan. Snart får jag väl nån ilsken PK maffia efter mig och hur var det egentligen med yttrandefriheten? Jag om någon är för debatt och att varje människa har rätt till sin åsikt. Om jag inte svarar på någons kommentar, ja då är jag nonchalant och om jag svarar på någons kommentar som inte är av min åsikt så betyder det att jag inte kan ta kritik eller att jag är dryg. Ni fattar, en bloggares vardag ungefär lite som moment 22! Men hur fan vill ni ha det?
Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle ändra mitt sätt att skriva på, alltid vara mig själv (vara öppen) och alltid uttrycka mig från hjärtat oavsett. Det sprack så in i helvete. (kom igen nu mina ordpoliser, mitt ordförråd är inte utav denna värld! Herregud vad ovårdat!) Men jag delar inte med mig av hela mig på samma sätt längre. Lättare att skriva en bok kanske? Där kan man inte kommentera på slutet.
Jag älskar att skriva, älskar att uttrycka mig! Det är inte bara skönhet, utseende, inredning och familjeliv som formar mitt liv. Det är andra saker också faktiskt. Jag brinner för så mycket. Jag är inget unikum men det är idag sällsynt med ett forum eller blogg där ömsesidig respekt visas i ett kommentarsfält. Det är lätt att utge sig för att vara någon annan idag, lätt att gömma sig bakom en skärm. Men mitt råd är, skriv inte något som du inte skulle kunna säga face to face till en människa.
Istället blev det en blogg som skulle handla om guldkanter i vardagen. Sprida härlig energi och ge er ett andrum. Se att andra kan ha lika dant eller helt tvärtom. Livskriser och kärlek. Tänk vilket äventyr min blogg skulle bli och vad det lett till, och allt jag och vi varit med om. Och alla jag lärt känna mer eller mindre, alla jag fått träffa. Och det ju bara början, mer blev det. Senaste veckan hade jag otroliga 758 559 visningar på instagram. Helt OTROLIGT! Jag är tacksam, rörd och glad.
Hoppas ni får en fin dag!
Kram / Madeleine