Fördelarna med hösten är att man kan förtrollas av de fantastiska färgerna. En annan sak som är bra är att man kan tända ljus varenda kväll och mysa. Jag gillar hösten, är mera höstmänniska än vårmänniska. Jag mår alltid lite psykiskt dåligt när våren kommer. Tänk att man kan påverkas så mycket av årstiderna. Är det någon som känner igen sig?
Idag fick jag hem mina fina ljusstakar och jag bara älskar dom! Jag tände dom nu på kvällen och det blev jättefint. Beställde likadana i guld som jag ska packa upp när vardagsrummet är färdigt ♥
Gillar ni ljusstakarna så hittar ni dom HÄR (klicka på länken!)
Hämtade hem glada barn från skolan och dagis idag. De fick sluta lite tidigare idag eftersom EmmyLou inte går heldagar ännu. Det har gått bra för Emmy på dagis idag också, lämnade direkt och sa hejdå. Efter lunchen fick jag ett sms från dagis ”Hej! EmmyLou somnade nyss i min famn efter maten. Så efter lite trix & fix med kläder så sover hon nu i vagnen ute 🙂 /Förskolan” Jag blev så otroligt glad för smset, en fjant som jag är så började jag nästan gråta. Jaaa jag säger ju det, det blir värre och värre för varje inskolning. Otroligt jobbigt. Samtidigt så är jag lättad över att Emmy kommit in så snabbt på dagis och faktiskt verkar trivas som bara den. Smset gjorde så mycket för mig.
Början på kvällen blev jobbig. Jag har inte skrivit så jättemycket om det här men Engla-Freja lider av en mycket svår huvudvärk. Det är något som har förstört i hennes liv sedan hon var sex år. Hon har sagt att det är okej att jag skriver om det. Till en början så var det huvudvärk som vem som helst kan få och vi reagerade inte så mycket över det då. Sen kom det tätare och tätare och i perioder väldigt mycket. Eftersom det har varit rörigt i skolan så blev det naturligt att vi trodde att huvudvärken kanske kunde komma därifrån. Jag ringde till vårdcentralen i februari tidigare i år, vi skulle få en tid så fort som möjligt och de skulle skicka hem den. Men det kom ingen tid. Engla-Freja blev lite bättre och då avvaktade jag med att ringa och tjata om tiden. Men innan sommarlovet så började det igen. Vi kämpade oss igenom de sista veckorna innan lovet och vi trodde att det kanske skulle bli bättre när hon fick vara ledig. Men under sommaren så har huvudvärken kommit och gått. Det börjar i ena ögat och sprider sig i tinningen upp i pannan på ett område. Det gör så ont så hon skriker och både ögonen och näsan börjar rinna. Det varierar hur länge det sitter i, men allt från en kvart till timmar ibland om hon har otur. Första 15 minuterna är värst, ögat på den sidan hon har ont i blir helt rött och pupillen blir jätte liten. För ett par veckor sedan så stod vi inte ut mera så jag ringde till vårdcentralen igen och bad om att faktiskt få den där tiden som kom bort. På läkarbesöket så undersöktes hon av både läkare och läkarstudent sen fick vi en remiss till barnmottagningen. Jag bad om att få remissen till en privat barnmottagning som jag redan varit i kontakt med.
På tisdag ska vi äntligen dit. Jag hoppas verkligen vi kan få bukt med detta för det är verkligen sååå fruktansvärt för henne. Jag frågade läkarna på vårdcentralen vad det kan röra sig om. Till svar fick jag ”det är det vi ska ta reda på!” men vad skönt! Hmm. Dagen efter att Engla-Freja varit hos läkaren så hade jag mitt läkarbesök och då var samma läkarstudent med. ”Nämen hej igen, hur har det gått för dottern, hur mår hon?” Min läkare tittade frågande på sin student som förklarade att jag varit där innan fast med min dotter och att de misstänkte att hon kunde ha Hortons huvudvärk. Ja det var lite snopet att få höra det så. Jag frågade ju faktiskt vad det kunde röra sig om, men de ville inte säga mer än att vi skulle ta reda på det.
Nu har vi själva misstänkt att det kanske kan vara just Hortons huvudvärk då min låtsaspappa har det och tycker att Engla-Frejas symptom och smärta beter sig exakt likadant som för honom. Men att få höra det så kändes lite provocerande på något sätt. Jag fattar att de inte kan gissa på olika sjukdomar hit och dit, men om de nu ändå misstänker att det kan vara så, så kan dom väl ändå berätta det så vi kan prova att det lindra det tills man i så fall annars kan utesluta det.
När man har ett barn som får så extremt svår smärta så gör man vad som helst till slut. Och det gör jag nu! Huvudvärken kommer allt tätare nu och jag känner mig helt maktlös. Förra veckan så ringde de från skolan nästan varenda dag. Engla-Frejas klasskompisar springer och hämtar hennes storebror när hon får så ont, han tröstar så gott han kan. Annars åker jag såklart och hämtar henne. Mitt upp i allt det här så berättar Engla-Frejar att hon inte känner sig så trygg i skolan. Hennes lärare har uttryckt att hon inte kan åka hem varenda dag, att hon faktiskt måste gå till doktorn och få medicin och det inte är bra det här. Som mamma så blir jag arg och ledsen över att min dotter inte känner sig trygg på skolan. ”Tänk om jag får ont i huvudet mamma, då kan jag inte säga det för de blir arga på mig” Dom orden ska inte ens en nioåring tänka! Vi har informerat skolan om hennes problem och att vi väntar på undersökningar, men just nu känns det bara som om hon är ett ”besvär”. I det jobbiga så har det börjat jobba en tjej som heter Anna på skolan. Hon är på fritids och hjälper till i den andra klassen. Engla-Freja känner stort förtroende för henne och nu har vi bestämt att när hon får ont så ska hon få gå till henne.
Jag hoppas sååå att Engal-Freja slipper detta snart och att det är tisdag snart så vi får besöka barnmottagningen.
Är det någon av er som har erfarenhet av Hortons huvudvärk? Av det jag har läst själv så verkar det inte vara så vanligt att det debuterar i så tidig ålder? Klart att det måste finnas undantag?
Kram / Madeleine