När är det okej…?

Pratade med en vännina igår även hon har många barn – många. Vi kom in på det här med egentid.

Är det så att man valt bort egentid när man valt att skaffa många barn?

De flesta skulle väl svara ja på den frågan. Och skulle man ha många barn och faktiskt vilja ha egentid så är man automatiskt en dålig morsa. Hade det däremot varit fadern i huset som velat ha egentid så skulle det givetvis vara okej – inget man höjer ögonbrynen för.

Men för att klargöra detta lite närmare.

Givetvis är det ett val man gör när man skaffar barn – många barn. Och med barnafödande så kommer ansvar – springa på krogen när man har barn under 6 månader passar sig INTE. Och med det menar jag inte att det är uteslutet att ta en middag med tjejerna på stan. Nej men supa sig dyngrak, åka på finlandskryssningar och leva partyliv hör väl inte till småbarnstiden kan jag tycka. Sen kan jag förstå att man som kvinna kan känna ett behov av frihet när man har väntat sitt barn i nio månader, ammat osv… Det är naturligt.

För att återgå till ämnet – många barn. Nej jag gör inte det här själv. Givetvis så var det ett gemensamt beslut att vi skulle ha många barn. Och självklart kan man tycka att det ska vara lika för båda. Vill jag slå runt en kväll på stan så gör jag det – precis som min partner. Så varför ska folk göra så stor grej av det när en morsa är på krogen? Är hon en dålig mamma för att hon har så många barn och är på krogen? Är det mera okej om hon bara skulle ha ett eller två barn och var på krogen? Men ni hör ju hur det låter – sjukt! Men faktum är att folk pratar mera och accepterar det mindre om man har många barn och faktiskt är på krogen.

SKIT SAMMA!

För det är vad det är – samma. Oavesett hur många barn du har, är du mamma och går ut så är det väl ingen skillnad man är ju forfarande mamma.

Och för att ta papporna lite i försvar. Okej det kanske är enklare för er att lämna hemmet i början, mamman tar ganska mycket plats eftersom hon ammar (och även om hon inte ammar). Pappan arbetar oftast och mamman är hemma. Såklart det inte alltid är så lätt att stå där själv en dag när mamman helt plötsligt vill gå ut. Barnet är ju mera van vid mamman. MEN förhoppningsvis har barnet hunnit bli lite större och fått samma relation till pappan så mamman helt naturligt kan få sin egentid.

Jag ska snart göra premiär – lämna mina underbara ungar hemma. Tänka på mig själv och umgås med mina tjejer. Och faktiskt jag längtar lite, att bara få vara Madde…