Vilken härlig sommarvärme vi har fått. Vi suger åt oss det sista av sommarlovet innan skolan börjar på måndag. Lek i trädgården och grill med hela familjen. Börjar faktiskt få lite vardagsångest (finns det något som heter det?) jag som längtat sååå efter vardag. Samtidigt så ska det väl bli skönt med lite rutiner. Vi har legat på latsidan när det gäller renovering av huset dessutom, men det ska det också tas tag i nu. Har stört mig tillräckligt mycket på att listerna ännu inte kommit upp i hallen och i köket. Jag måste bara bestämma mig för en tapet till vardagsrummet innan vi kan sätta de där jäkla listerna. Nu låter väl inte det som någon svår match men det är det minsann. Tapeten måste ju passa in med alla andra detaljer och möbler. Vill jag ha kalla toner eller vill jag ha varma toner? Jag lir tokig på mig själv när jag inte kan bestämma mig! Nästa vecka har jag i alla fall bestämt mig för att jag ska ha en plan.
Tänkte på en sak idag. Något som fick mig att undra hur människor ser på saker och ting. Det finns communitys, grupper och andra samlingsplatser för olika slags människor som känner ett samband till varandra på ett eller annat sätt. Det kan vara om man älskar att fota, en tråd där fotointresserade skriver om sitt intresse och kan bolla tankar och idéer. Men vet ni det finns grupper för ”oss” storfamiljer… Jag har läst lite, och jag respekterar andras val i livet osv, men jag kan inte inte förstå hur man kan diskutera om ett barn som om de vore en sak. Någon hade skrivit och frågat öppet i gruppen ”hur många barn skulle ni vilja ha? Jag har nio barn men vill ha tio barn för jag vill inte ha ojämt antal barn!” Något i den stilen. Andra kommenterade och höll med, de ville också ha jämt antal barn.
Alltså vad har antalet barn med att göra hur många barn man skaffar. Det är väl inte därför man väljer att skaffa barn? Det är ju helt jävla sjukt! Förlåt men jag blir så jäkla provocerad över hur folk ens kan tänka så. Ett barn är en människa som kräver tillsyn, omsorg och kärlek i minst arton år! Kul för nummer tio, ”jodå min lille gosse, du kom till för att mamma inte ville ha ojämt antal barn!” Men va hahaha, ni hör ju själva hur det låter! Skäms.
Jag själv har inte alls planerat mina barn, jag har skyddat mig men har blivit gravid ändå. Där efter har jag också tagit mitt ansvar och älskat barnet från första stund. Jag älskar barn, och jag älskar mina barn över allt annat. Men jag hade nog aldrig ens drömt om att jag skulle vara mamma till nio helt fantastiska barn. Jag kan skratta mig lycklig över allt jag har, livets rikedom. Barnen.
Jag får ofta frågor från folk som undrar om jag skulle vilja ha flera barn. På den frågan svarar jag nej, jag har inte tänkt att jag ska ha flera barn. Men skull det bli så, så står jag för det! Men jag har inga konstiga tvångstankar som kräver att jag måste ha ett barn till.
Nu ska jag krypa ner i sängen och pussa på min minsta skatt, imrogon är en ny dag, en mindre provocerande hoppas jag!
Kram / Madeleine