Dom räddade mig.

Nu ska jag skriva ett väldigt personligt inlägg. Om något som jag levt med i det tysta och som påverkat mitt liv väldigt väldigt mycket. Har också känt att jag skäms för att prata om det, för att det är en livsviktig grej och för att det gått så långt som det har gått och jag har varit så dum och inte tagit tag i det.

Jag lider av något som heter odontofobi, svår tandvårdsrädsla. Det här har lett till att jag undvikit att gå till tandläkare i flera år. Även om jag vet vad konsekvenser blir, och även om jag vet att det kan bli allvarligt på olika sätt. För obehandlade tandproblem kan få allvarliga konsekvenser för en persons övergripande hälsa. En försummad munhygien och obehandlade tandtillstånd som karies och tandlossning kan öka risken för systemiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och även diabetes. Jag vet allt detta, men trots det så har jag inte haft modet att ta hjälp. Jag har haft tandvärk som fått mig att svimma men ändå har jag inte sökt vård. Då kanske ni förstår hur djup den här skräcken sitter i mig.

Tandläkarskräck är som en hård, tryckande klump i magen, som växer i storlek ju närmare tanken på tandvårdsbesöket kommer. Innanför bröstkorgen skapar den en kvävande känsla, som om luften blir tunnare och svårare att andas när du närmar dig tandläkarens dörr. Det är som om rummet fylls med ett tungt moln av ångest, vars skugga skapar en omedelbar känsla av olust.

När man sitter i väntrummet känns stolarna obekväma och hårda, som om de väntar på att avslöja en hemlighet som du inte är redo för. Ljudet av borrarnas envisa surrande blir nästan öronbedövande, och varje tickande sekund på väntetiden känns som en käftklämma som dras åt.

När man väl kliver in i behandlingsrummet, intensifieras lukten av desinfektionsmedel till något nästan överväldigande. Det kalla, metalliska ljudet från instrumenten som plockas fram gör att hjärtat slår snabbare och för tankarna till en obehaglig symfoni av ovisshet.

Själva stolen man sitter i känns som en åktur mot det okända, och varje rörelse skickar kalla kårar längs ryggraden. När tandläkaren börjar prata om planerade ingrepp, blir orden nästan en dimma, och fokus försvinner i en virvel av rädsla. Varje synlig utrustning blir en påminnelse om sårbarheten i stunden.

Det är som om du går på en skör tråd av nervositet, och varje ljud eller rörelse skickar elektriska stötar genom kroppen. Tandläkarskräck skapar en sorts känsla av att vara fast i en mardröm, där varje moment är överväldigande och varje ljud får pulsen att rusa.

Jag är en lösningsorienterad person, vill alltid se ett problem som resurs till att finna lösningar. I svåra akuta stunder agerar jag direkt. Därför blir jag så arg och besviken på mig själv att jag i denna situation helt och hållet stänger av och väljer att stoppa huvudet i sanden. Jag vet vad som måste göras men gör det inte på grund av rädsla. Jag har sprungit ut från tandläkare och bara struntat i följderna, gråtit mig igenom tandvärk och bett till högre makter att hjälpa mig. För man blir så desperat till slut.

De senaste tiden har jag haft väldigt ont och har kämpat mig igenom dagar och nätter så gott jag kunnat. Har man inte haft riktig tandvärk någon gång så kan man inte ens föreställa sig smärtan. Den är HEMSK och gör så ont att man inte vill leva. Jag vet inte hur jag annars ska förklara smärtan för det finns inget värre jag upplevt i mitt liv. Natten mellan torsdag och fredag var värst, och Micke såg hur jag led. Jag vill också understryka att odontofobi är ett tillstånd som påverkar ens omgivning väldigt mycket. Man blir inte en rolig person när man går omkring och har ont hela tiden. Jag försummar inte bara min munhygien utan min familj också. Tills slut sa Micke nu måste vi ta tag i detta, din familj orkar inte mera!

Jag blir ledsen när han säger så men vet ju att han har rätt. Och när jag pratade med en vännina sa hon att hon tyckte jag skulle låta Micke ringa tandläkaren, hon sa också att om jag inte skulle låta honom ringa skulle hon komma och hämta mig och personligen åka med mig till tandläkaren.

Madeleine Ilmrud håller i en blomma

Micke sa att han skulle ringa folktandvården men jag sa direkt att det går inte. Jag har så många minnen från den tiden när jag gick där. Och jag förstår ju att det är därför jag har den här fruktansvärda tandläkarskräcken.

Okej då ringer jag Rabi istället! Jag sa okej och i samma stund fick jag hjärtklappning men kände samtidigt ett lugn. Rabi är en kille som jobbade för Micke för många många år sedan när Micke var butikschef på The Phone House. Jag minns Rabi som en snäll, varm och mycket sympatisk person. Han var så himla charmig och älskade musik, hans högsta önskan var att bli tandläkare, jag minns det så väl.

Han följde sin dröm och har sedan några år tillbaka en egen klinik. Men det var inte så här jag ville träffa Rabi igen, men jag är oerhört tacksam för att han tog sig tid att träffa mig. Väl på plats hade jag brutit ihop både en och två gånger på vägen. Jag försökte intala mig själv att jag inte skulle springa därifrån. Micke smsade min mamma som var orolig, han lovade att han skulle sätta sig framför dörren så jag inte skulle kunna smita.

Jag fick komma in på ett rum och träffa Charbel, vilken kille! Han tog mig för det jag var i, just i den stunden inte riktigt mig själv kan man säga. Men han lättade upp stämningen, pratade och skojade. Fick mig att försöka tänka på annat. Han förminskade inte heller mina känslor. Det är okej! Och du är inte ensam om att känna så här. Tillsammans kommer vi fixa det här och vi kommer stanna här tills du fått hjälp, ingen stress. Vi tog många röntgenbilder, gjorde en ordentlig undersökning och pratade om vad som behövdes göra. De andra i personalen på kliniken kom in och hejade, kändes fint att de tog sig tiden. Jag var inte bara en ”jobbig kund” jag var en patient som hade riktigt jobbigt och de såg mig allihopa.

Rabi kom in och klappade på mig, jag möttes av samma snälla ögon som jag en gång gjorde bakom kassadisken på The Phone House. Du fixar det här och vi håller dig i handen genom allt. Micke satt nere vid mina fötter och höll om mina ben som skakade. Rabi lade bedövning och de behövde fylla på flera gånger. En tand som blivit ordentligt angripen och skapat infektion då kan det behövas mera bedövning. Vi tog beslutet att dra bort tanden, det hade gått så långt så det var tveksamt om det ens skulle gå att kunna fixa den. Det blev ett tufft ingrepp för mig och vi var tvungna att ta lite pauser då och då. Jag fick dextrosol som skulle höja blodsockret för ett tag kändes det som om jag skulle svimma.

Jag är på riktigt chockad över att jag ens tagit mig in på kliniken. Ännu mera chockad över att jag klarade av att operera bort tanden. När vi var klara kände jag en otrolig lättnad, tacksamhet och kärlek. Livet fylldes med en lättnad som liknar en överlevnadskänsla. Dom räddade mig!

Madeleine sitter hos tandläkaren.

Micke tog en bild, inte den mest förtjusande bilden kanske. Men en bild från verkligheten som jag är stolt över idag.

Vi har en ny tid bokad till nästa vecka. Jag intalar mig själv att jag verkligen ska gå dit, vi ska träffas och prata. Det känns bra, och det gör mig tårögd. Så många år jag gått med ångest och smärta, och nu äntligen kanske jag kan behandlas för mina problem utan att känna panikångest. Som att få livet tillbaka. Så otroligt stolt över Rabi som blivit en så skicklig läkare. Vill ni träffa den bästa tandläkaren så hör ni av er till Akademitandvården AB, har hört att de även ska öppna i Jönköping. Hälsa från mig, jag hoppas alla som behöver söker tandvård där. Kan rekommendera från djupet av mitt hjärta.

Vill med detta inlägg ge hopp till er som kanske känner samma sak som jag. Som också lider av tandläkarskräck. Det finns en del människor som är ämnade att rädda liv, det finns en del människor som kan hjälpa en när det är som tyngst. Och kan jag ta det här steget så är jag övertygad om att andra kan det också. Och tack Micke för att du pushar mig genom allt ❤️

Kram / Madeleine

10 snabba frågor!

Jag vet inte hur dessa sista dagar blev, den har varit lite upp och ner. Sjukdomarna verkar förfölja oss, supertrist att skriva om men så ser vardagen ut just nu. Tar till mig alla tips och råd, byter tandborstar och städar som en tok. Vi ska kolla upp hundarna också. Tycker så synd om barnen som blir sjuka hela tiden. Ibland undrar jag om det kan vara något i skolan som gör att de blir sjuka? Det är oftast samma barn som blir sjukt och sen smittar vidare till övriga syskon. Vi har ju gjort allt vi kan för att stoppa det. Dessutom har jag varit riktigt dålig, det ska jag berätta mera om i ett annat inlägg. Nåja, fortsättning följer.

Hur har ni det? Känner ni någon julstress? Vi har förberett inköp av julmat, nu inväntar vi bara äggen som vi har beställt från en äggbonde. Jag och Micke ska köra ett julklappsrace så fort vi får en ledig dag ihop, annars har jag beställt lite från nätet. Men det här året har vi bestämt att det blir en ”liten” jul, jag som älskar att köpa julklappar. Det är det bästa som finns och jag måste verkligen heja mig från att gå bananas. Men vi har ju ett gemensamt mål och det är att spara pengar till en resa till familjen i USA. Det får bli våran julklapp ❤️ Och vilken upplevelse för barnen. Jag hoppas att vi kan förverkliga den drömmen.

Jag fick frågan om jag ville svara på tio snabba frågor. Jag tyckte det lät roligt så här kommer dem…

1. Vad längtar du efter?

Jag längtar efter julafton och ledig tid med familjen. När vi kan umgås, äta gott och skratta mycket.

2. Vilken är den vackraste plats du känner till?

En omöjlig fråga för jag har så många vackra platser som jag älskar. Men om jag bara får välja en så måste jag svara väldigt klyschigt och säga mitt hem. Där jag har min familj.

3. Vad anser du är den viktigaste egenskapen hos en vän?

Humor! Sen självklart att man är snäll och genuin. Men ett skratt förlänger livet.

4. Är det något du har drömt om att göra under en längre tid? Vad hindrar dig?

Jag har sedan jag var riktigt liten haft en dröm och det är att bli polis. Jag vet inte som hindrar mig, ingenting är ju omöjligt. Men om jag ska vara realist så får jag väl skylla på fysiken just nu. Annars har jag en dröm om att bygga om vårt hönshus till ett beboligt hus med två rum.

5. Vilket är ditt finaste minne?

När mina barn föddes. De kommer alltid vara den viktigaste stunden i mitt liv. Och när jag får hjälpa andra människor, det känns som som ett kall i livet. Därför har mitt arbete inom vården gett mig väldigt många fina minnen.

6, Om du fick äta middag med vem som helst i världen – vem skulle du välja?

Svår fråga. Det finns så många jag skulle vilja äta middag med av olika anledningar. Det finns människor jag ser upp till som skulle vara inspirerande att träffa. Men det finns också åt andra hållet människor som har helt andra åsikter jämfört med mig och det skulle vara intressant att prata med dom. Så jag kanske helt otippat skulle välja någon som jag absolut inte har något gemensamt med. Annars hade jag gjort vad som helst för att kunna äta middag med mig pappa.

7. På vilket sätt gillar du att bli överraskad?

Tvärtom, jag är oftast den som överraskar andra. Men jag gillar att uppleva, så jag skulle bli glad för en fin promenad. Eller ett besök i en vacker rosenträdgård eller på botaniska trädgården.

8. Beskriv ett enkelt nöje du har.

Spendera tid i trädgården. Att ha en trädgård som blommar från tidig vår till sen höst är fantastiskt. Vara kreativ och skapa. Musik, vem blir inte glad av musik. Ett nöje som som funnits med mig hela livet.

9. Vem har lärt dig mest i livet?

Mina barn. De har fått mig att kämpa och blicka framåt. Min familj och de människor jag är omgiven av. Man lär så länge man lever. Jag är också så otroligt stolt över min mamma, hon är den starkaste jag vet.

10. På vilka sätt är du samma person som när du var ett barn?

Jag tror jag har mycket av barnasinnet kvar. Lekfull som person.

11. Vad skulle du vilja ha mer tid för?

Tid för återhämtning, och den finns om jag bara tar den.

13. Vad är orättvisor för dig?

Det finns så många orättvisor och jag skulle kunna skriva så fingrarna blöder om detta ämne. Personligen så brinner min starkaste stjärna för alla de barn som blir orättvist behandlade. Som inte har rätt till samma sjukvård, har samma förutsättningar som alla barn i världen, som inte får lägga sig mätta och trygga i sin säng varje kväll. Som inte får den kärleken som ett barn ska få. Det är orättvist att barn inte får vara barn.

Jag blir också väldigt ledsen när vuxna inte sätter barn i första rum, barnen ska alltid vara i fokus och då får man helt enkelt välja bort sin egna egoism. Jag tycker det är orättvist när föräldrar väljer att separera och använder sina egna barn som föremål i en maktkamp för att vinna vårdnaden. När det är egentligen handlar om att barnet har rätt till båda sin föräldrar.

Orättvisor är många för mig och är som ett gift som sprider sig genom samhället, skapar klyftor och underminerar grundläggande rättigheter. Oavsett om det handlar om ekonomiska klyftor, diskriminering eller bristande tillgång till resurser, är orättvisor en påminnelse om det arbetet som behövs för att skapa en rättvis och jämlik värld. Att bekämpa orättvisor kräver medvetenhet, empati och kollektiv handling för att bygga en framtid där varje individ har lika möjligheter och rättigheter. Och framför allt så måste vi lära oss bygga en trygg grund och vara ett gott föredöme för kommande generation.

Därav mitt engagemang kring den barnrättsorganisation jag jobbar för. Det känns helt rätt i mitt hjärta ❤️

Kram / Madeleine

Deus nya napphållare och idag har vid träffat läkaren.

Idag har vi varit hos våran läkare. Engla-Freja har fått streptokocker igen, hon blev snabbt försämrad i lördags och jag tog det dumma beslutet att låta henne börja äta antibiotika igen. Jag vet att man INTE ska göra så, för man ska låta en läkare bedöma och ordinera medicin (så skäll inte på mig). Men nu blev det så på grund av olika anledningar. Idag kände sig Engla-Freja äntligen bättre igen. Halsprovet visade negativt och det beror ju på att hon äter medicin, däremot så gav infektionsprovet en indikation på att hon har en pågående infektion i kroppen. Vi fick ytterligare medicin utskrivet och nu kör vi ett varv till. Detta är sååå tröttsamt., tänk att vi hållit på så här sedan september. Vi håller tummarna för att ingen mera blir sjuk. Har sagt det förut och jag säger det igen, otroligt tacksam för att vi tillhör världens bästa vårdcentral.

Vi pratade även lite om Tuvis psoriasis, vi väntar på tid till hudläkaren. Jag hade önskat att vi kunde få börja med någon slags behandling redan nu, men det ska vi inte för att de vill att hudläkaren ska få se hur hon ser ut. Men det är tufft för henne, för hon vill inte ha alla dessa stora ”eksem”. Micke har också psoriasis och han lider med Tuvis för han vet hur det känns.

Efter att vi var på vårdcentralen så svängde jag förbi Angelica. Hon hade en överraskning till oss och jag blev så himla glad när jag såg vad det var.

Deus fick en personlig napphållare med sitt smeknamn ❤️ Gulligaste jag sett!

Just den här passade perfekt till juloutfiten, men Deus har en blå också. Och jag fick en väldigt fin och personlig nyckelhållare som jag har på jobbet med mitt namn på.

En perfekt present eller varför inte till julklapp. Är ni intresserade så kan ni beställa en egen om ni klickar HÄR!

Visst är Deus lik sin pappa? Han är verkligen en kopia av Micke. Gullungen ❤️

Deus största intressen är bollar, bilar och musik. Björnen sover är en favorit just nu. Han kryper ihop som en liten boll och sen hör man honom nynna. Får han igång hela familjen i skönsång så är lyckan gjord.

Vill passa på att säga tack igen, för att ni tar er tid att kika in här. Känns fantastiskt att ha en ny blogg och kunna skriva igen. Känner mig hemma.

Snart ska jag baka de berömda nougatkakorna som vi alltid gör till jul. Eller Ilmrudkakorna som en del säger. Sist jag delade dessa kakor så var ni över 2000 personer som sparade receptet på Instagram. Så visst ska jag dela receptet även här på bloggen igen. Ta hand om er så hörs vi snart igen ❤️

Kram / Madeleine

Vacker adventsvandring och minnen.

Julen för mig är som en magisk resa tillbaka till barndomen, där varje doft och varje ton väcker minnen till liv. När jag pyntar granen och samtidigt känner doften av glögg så tänker jag på skratt från familjens tidigare julfiranden. Det är som om tiden stannar upp, och jag blir en del av en levande målning fylld av kärlek och gemenskap.

Mina tankar vandrar genom åren, och jag minns hur mina föräldrar slet för att göra julen speciell. Deras ansträngningar har blivit de kärnfulla minnen som jag bär med mig, som små pärlor av lycka i mitt hjärta. Julen är en tid då jag påminns om den oskuldsfulla glädjen och förväntan jag kände som barn, när varje paket var fyllt med mystik och överraskningar.

Det som gör julen ännu mer betydelsefull för mig är min stora familj. När vi samlas runt det dignande julbordet delar vi inte bara mat, utan också skratt, historier och kärlek. Jag är djupt tacksam för varje familjemedlem och den unika roll de spelar i våra gemensamma traditioner.

Att få föra traditionerna vidare till nästa generation är som att vara en länk i en lång kedja av kärlek. Jag ser glädjen i mina barns ögon när de öppnar sina julklappar och smakar på de traditionella rätterna som har överlevt generationer. Även de mindre lyckade rätterna (skratt). Genom att ge dem dessa gåvor av kultur och kärlek känns det som om jag ger dem en bit av mitt hjärta.

Så, för mig är julen inte bara en högtid; det är en resa genom tiden, en palett av färger och dofter som väcker de mest älskvärda minnena till liv. Jag är tacksam för varje ögonblick och för möjligheten att skapa nya minnen med min älskade familj varje år.

Allt är inte heller så lätt alla gånger, och visst går man genom tuffa stunder. Det gör alla, men då är viktigt att man försöker tänka på det positiva. På det som faktiskt betyder allra mest. Att man just nu får vara tillsammans med sin familj.

Jo vi har sedan september kämpat med återkommande infektioner, envisa baciller som på något sätt alltid hittat tillbaka. För ett par veckor sedan så beslutade vår läkare i samråd med infektionskliniken i Linköping att man skulle behandla hela familjen samt flickvän och pojkvän med antibiotika. Vi var glada och kände att vi nu äntligen kanske skulle få stopp på eländet. Men i fredags så insjuknade Engla-Freja ännu en gång, så imorgon ska vi träffa läkaren igen. Sista gången vi behandlades för streptokocker så bröt även psoriasis ut på våran Tuva. Jag trodde först att hon hade fått en allergisk reaktion men jag förstod snabbt att det inte var så.

Mitt upp i allt så fick min lilla mamma och hennes man covid. Tänk att de klarat sig under hela pandemin och blev sjuka nu. Mamma blev väldigt väldigt sjuk och ett tag var vi ordentligt oroliga för hennes hälsa och om hon ens skulle klara det. På sjukhuset skulle hon behandlas med en medicin som heter Paxlovid, det första godkända orala antivirala läkemedlet mot just covid-19. Men akuten i Motala gjorde ett stort misstag och skrev ut det på recept. Det är en väldigt dyr medicin och det är väldigt svårt att få tag i det men jag gjorde allt för att hitta det på apoteken. I Göteborg fanns det, men jag hade ingen möjlighet att ta mig dit eftersom jag hade familjen hemma sjuka i halsfluss. Hade hon fått medicinen på sjukhuset hade hon troligtvis inte blivit så dålig som hon blev. Nu i efterhand så förklarade läkaren på akuten att det blev ett olyckligt missförstånd eftersom hon självklart skulle fått medicinen på plats när hon var inlagd. Idag mår hon mycket bättre tack och lov, och hon har repat sig bra trots omständigheter. Men självklart spökar tankarna på om hon inte blivit bättre och sjukvårdspersonalen missat att ge henne medicinen. Jag vet inte vad jag hade gjort då.

Allt på en gång! Men en dag i taget och jag kommer göra allt för att skapa en vacker jul för min familj ❤️ Jag vill ge mina barn samma kärnfulla minnen som jag bär med mig, som små pärlor av lycka i hjärtat.

Under högtider som julen blir vikten av goda vänner tydligare än någonsin. Deras närvaro fyller livet med värme och skratt, och varje ögonblick blir en gemensam skatt att minnas.

Vet ni, goda vänner är lite som ljusstakar som lyser upp våra liv med sitt stöd och kärlek, och det är särskilt märkbart när högtidens stress och förväntningar kan kännas överväldigande. Och nu mer än någonsin är jag så glad över att vi har människor i vår närhet som glädjer oss.

I söndags så blev vi bjudna på adventsvandring med tomtar (och några troll) vackert väder, grillad korv och väldigt många skratt.

EmmyLou var väldigt glad över sin varma choklad med marshmallows, grädde och polkagriskäppar.

Visst är det något alldeles speciellt med grillad korv ute i naturen. Och omgivning var den vackraste jag sett på länge. Ett vinterparadis.

Våra vänners hund Ludde var med och hade koll på ”valparna”. Så himla fin. Han påminner om min Golden jag hade som barn. De snällaste ögonen.

Vi gjorde snöänglar och traktordäck.

William och Ellen älskade vandringen och ser framemot flera.

En fiskestuga ändå, ja även fast jag i inte alls är förtjust i fisk är ju helt magiskt. Ganska otippat att jag skriver så faktiskt med tanke på att jag har fiskfobi 😂 Men titta bara – otroligt vackert!

Kommer leva länge på den här dagen. Och nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp, en eldstad likt den på bilden.

Kram / Madeleine

Välkommen tillbaka!

Äntligen kan jag presentera min blogg ❤️ Känns både läskigt och väldigt väldigt bra. I så många år har jag haft en dröm om en alldeles egen sida, och nu har jag det! Såååå GLAD!

Har så mycket att ta igen och så många rader jag vill skriva, vet knappt vart jag ska börja. Men tänker att vi tar det härifrån. Tyvärr så tror jag många kommentarer råkat försvinna i bloggflytten, men från och med nu börjar vi om. Och mycket mera kommer att hända här som jag tror ni kommer att gilla! Ivrig och förväntansfull.

Vi har gjort julfint ute i trägården, med halmbalar bockar och granar. Det här året ville EmmyLou verkligen ha en röd jul och det har hon minsann fått. Allt är numera rött hemma hos oss.

Julpyntad entre med fina granar och röda julklockor

När snön nu äntligen har kommit så får man julkänslor, och jag som annars är lite beige av mig älskar verkligen det röda. Jag skulle vilja sätta några ljusslingor i granarna så det ska vi försöka få till nästa vecka.

Grinden fick sig en krans, och julbocken åkte ut. Och visst är det fint med en gammal släde? Jag är barnsligt förtjust i gamla ting.

Vit grind smyckad med grankrans med röd rosett
Gran i korg pyntad med röda julkulor. Julbock med en gammal släde och röd filt.

Lite tomt i fönstren på verandan, men jag funderar på att kanske klä några kransar med granris. Vad tror ni om det? Har ni några andra förslag så får ni gärna komma med tips.

Madeleine pyntar huset med kransar.
Madeleine håller i en vacker julmugg med renar, granar och röda hus.

Årets nya julmuggar kommer från HM, jag köpte dom faktiskt till EmmyLou. Hon blev överlycklig. Kan ni tänka er att hon pratat om julen sedan i somras, ja hon älskar verkligen julen hahaha. Lilla gumman.

Madeleine sitter på en vit soffa framför entren och dricker varm choklad. Det snöar.

Hoppas snön får ligga kvar till efter jul, och det får gärna komma mera snö om jag får bestämma. Jag minns ärligt talat inte när vi faktiskt hade snö på julafton sist. Vi har t.o.m pratat om att åka till fjällen över jul för att låta barnen få uppleva en julafton med snö.

När jag var liten så vill jag minnas att vi alltid hade snö och visst är det något speciellt med en vit jul!?

Entren pyntad med julgranar, röda julkulor, röda julklockor, halmbalar och julbock. Snö pryder fint trädgården och ljusslingor lyser på huset.
Madeleine står i snön. Med en svart vacker rock med rödrutig halsduk och stickad mössa. Dricker varm choklad och beundrar allt julpynt.

Jag vill passa på att önska er – Glad första Advent ❤️ Hoppas den blev mysig och fin. Vi var ute i skogen på en adventsvandring (ska visa er mera av den imorgon). När vi kom hem så lagade Micke mat och vi lekte en stund i trädgården med hundarna.

Glad att vara tillbaka här, och ännu gladare att just DU läst min blogg! Ta hand om er så hörs vi snart igen.

Kram / Madeleine

Focus on improving yourself.

If you spend your time chasing butterflies ,they’ll fly away if you spend your time making a beautiful garden, the butterflies will come to you.

When you focus on improving yourself everything you want will come to you we attract based on who we are not what we want, dont chase attract

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)

Låter den här videon tala för sig själv. Ta hand om er!

 

 

Busigt värre och en bra familjefilm!

Busigt värre med den här lilla virvelvinden idag Men det är fredag och det är ju värt att fira! Vi ska städa på tjejernas rum och ikväll ska vi titta på en film ihop ️

Vi tar tacksamt emot bra filmtips om ni vet några bra familjefilmer?

6P8A7767

6P8A7752

Den här raringen ville titta på Ariel så jag tror det kommer bli det. Filmen verkar ha fått bra recensioner. Har ni sett den?

6P8A7756

Älskar verkligen kvällar som dessa, när vi inte har något större planerat. Vi kan bara vara helt enkelt, umgås och mysa i soffan.

 

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Madeleine Ilmrud (@madeleineilmrud)


Hoppas ni också får en mysig kväll!

Kram / Madeleine

Grattis på födelsedagen EmmyLou och Deus! Och DIY luftballong.

Grattis EmmyLou och Deus på födelsedagen

Två favoriter på en och samma dag. Och som vi har grejat med logistiken för att få detta att funka. Vi har tvillingar men inte ens dem är ju födda på samma dag, så det här var minsann en utmaning.

Vi sjöng två gånger på morgonen, det fick bli så. EmmyLou har varit så orolig för hur vi skulle få ihop den här födelsedagen. Kan hända att hon helst ville haft den för sig själv. Varför skulle just jag få en brorsa den här dagen? Han kunde väl ha kommit på Adams födelsedag i så fall!? Älskade lilla EmmyLou, tänk så bra det blev ändå. Inte alla som får en brorsa på födelsedagen.

Nio år och störst på lågstadiet. Skinn på nästan och ganska tuff. En sann teaterapa med grymma dansmoves och lätt till skratt. Omtänksam och gullig. Och så älskar hon sina kompisar mer än allt, att hänga med dom är det bästa hon vet. Väldigt kreativ tjej. Hon har börjat måla mycket på sista tiden och hon har verkligen känsla för att uttrycka sig genom penseln. En färgstark tjej helt enkelt med mycket humor, eller humör? Eller kanske både och? Älskade unge!

6P8A8149

Amadeus, Deus, Dodde, Dosing gosing, Diddi bus ja kärt barn har många namn. Grabben som är pappa upp i dagen.

En försiktig liten kille som gillar bilar och bollar. Allt som låter bruuum fångar hans uppmärksamhet. Annars är fotbollsplanen det roligaste han vet, han kan springa hur länge som helst.

6P8A8357

EmmyLou ville ha en tårta med sin egna siffra på, och det fick hon såklart. Hon önskade sig kläder och ännu mera kläder. Det kanske jag  skulle skrivit under det bästa hon vet. Jag tror inte någon av de andra barnen varit så galen i kläder. Utan att överdriva så kan hon byta kläder tio gånger på en dag.

6P8A8170

6P8A8158

Deus fick en Bobby Car och kläder. Och så en gullig luftballong som jag gjorde med hjälp av en liten korg, blompinnar, rislampa, hampasnöre och sidenband. Så enkelt och fint!

Köpte allt förutom blompinnarna på dollarstore för en billig peng. Rislamporna kommer i ett set om tre och i olika storlekar, så vill man göra en större luftballong med en större korg så går det precis lika bra. Vi fyllde faktiskt en stor luftballong med skönhetsprodukter och godis till Engla-Frejas pojkvän när han fyllde år.

Jag limmade med limpistol och använde snöre för att få fast blompinnarna i korgen. Sedan klistrade jag fast rislampan mellan blompinnarna. Lite trixigt om man är själv, men det går. Sen är det bara att dekorera med precis vad man vill. Jag gjorde små rosetter som jag klistrade på och sen tog jag ett band om korgen.

6P8A8197

6P8A8196

Här sätter ju bara fantasin stopp för vad man kan skapa. Det finns så mycket man kan göra. I den stora luftballong satte vi tex fast en ljusslinga och det blev superfint! Man kan också sätta fast klistermärken på själva rislampan, eller varför inte måla den?

6P8A8246

6P8A8265

6P8A8320

Inte det lättaste att fånga den här lilla rymmaren på bild 🙂 

6P8A8304

6P8A8345

Det blev ett härligt födelsedagsfirande i dagarna två. Först storebror Adam och sedan EmmyLou och Deus.

Hoppas någon blir inspirerad att göra sin egna luftballong, om inte för att ge bort så kan man ju alltid göra en för att ha som dekoration i barnrummet

Kram / Madeleine

 

 

Grattis på födelsedagen Adam!

Grattis på födelsedagen älskade Adam! 15 år och redo för moppen

6P8A8136

Du är den modigaste och starkaste jag vet, känslosam och kärleksfull. Och med hans envishet så kommer han gå långt i livet.

6P8A8124

Men just nu är moppen allt som hägrar, och att ta mopedkort såklart.

Vi firade Adam på morgonen med skönsång enligt tradition, och sen så fikade vi lite snabbt innan det blev dags för skolan. Det blir ett större kalas imorgon när vi ska passa på att fira alla födelsedagsbarn samtidigt, vi har ju tre stycken som fyller dagarna efter varandra.

Kram / Madeleine

Välkommen september!

Välkommen september (min favoritmånad) ️ Vi har gjort höstfint på verandan och nu ser jag framemot vackra färger, stickade tröjor och tända ljus!

Visst är det mysigt när det blir kallt i luften, jag längtar lite efter riktig höst nu. Jo jag vet att man förutspår sommarvärme och jag tror vi kommer få användning för kortbyxorna och klänningarna ett tag till. Aldrig är man nöjd över det där vädret hörni.

Hur som helst så kunde jag inte hålla mig ifrån att göra lite höstfint i alla fall.

6P8A7977

6P8A7955

När vi närmar oss oktober så tänker jag mig lite pumpor här på trappan också. Kanske en fin ljusslinga och några flera filtar att värma sig under när vi sitter här ute.

6P8A7945

6P8A7959

Röd alunrot i mina blomlådor blev inte alls dumt, det blev vackert ihop med murgröna och bollkryss. Jag planerar att plantera ut alunrot i en rabatt senare.

6P8A7947

Mitt finaste cafebord från Adolfsnäs i Vadstena. Så kär i det här bordet och stolarna. Nästa år ska vi investera i ett gediget träbord till trädgården också. Har redan så mycket jag vill hinna göra 2024, att ha en trädgård är som att ha ett livslångt projekt. Det finns alltid saker man vill göra.

6P8A7997

6P8A7948

Jag ska börja med vårt Thanksgiving tree nästa vecka Inspirerade av våran familj i usa. Syftet med hela firandet är att visa sin tacksamhet gentemot nära och kära, träffas och äta god mat ihop. Vi tycker det är en fin tradition som vi gärna tar efter

Thanksgiving tree eller ett tacksamhetsträd, är en rolig och festlig dekoration för Thanksgiving-helgen och barnen tycker det ska bli jätteroligt!

Men eftersom det inte finns så mycket färdiga dekorationer för den här högtiden i Sverige (förståeligt) så måste vi göra allt detta själva. Men det blir en spännande utmaning.

Jag ska försöka visa allt steg för steg ifall någon annan blir inspirerad att ta efter den här fina traditionen.

Kram / Madeleine