Veckorna går fort, nästan lite för fort. Skulle vilja bromsa hastigheten och bara hämta andan lite. Oron över förlossningen gör sig påmind sådär 100ggr om dagen just nu, planen jag hade var alltså misslyckad. Kör plan B, tar en dag i taget.
Men eländigast av dom alla så kröp jag omkring på golvet idag till Adams stora förtjusning. Inget smidig. Men på golvet likt en stor strandad val låg jag medans pappa Micke fixade lunchen. Och jösses, nu börjar jag minsann få problem att ta mig upp!
”Nu kommer mamma och tar dig”
Eller inte, men roligt var det 🙂
