Så det har gått några dagar sedan sist. Jag ska med handen på hjärtat säga att det enda som fyllt mina dagar är tid med familjen. Det känns bra, eller det känns helt jävla underbart! Ni får ursäkta mitt sätt att uttrycka mig men jag har kommit till stund i livet där jag insett vad som är viktigt. Även om jag egentligen alltid vetat vad som är viktigast i livet så behöver man ibland få lite distans från allt för att inse.
Det har varit spekulationer kring mig och Micke under hela sommaren. Jag har skrivit kryptiskt och utelämnat mycket. Jag kunde valt att inte skriva något om det. Jag är en öppen och känslofylld människa, och det skulle kännas fel om jag skrev för någon annans skull. Jag skulle kunna göra glada och inspirerade inlägg varenda dag. Men det skulle kännas opersonligt och fel. Jag skriver det som faller mig in och det jag känner.
Nej det har inte varit bra mellan mig och Micke. Det har varit riktigt illa. Det har tagit tid, och vi har behövt den tiden men nu känns det bättre än någonsin. Vi har aldrig slutat älskat varandra, men tagit varandra för givet. Ni vet dagarna går utan att man ens stannar upp och ser sig omkring.
Jag har stannat upp, tryckt på paus och tagit mig tid att se sådant jag inte sett förut…
Det ända jag känner nu är lycka!
Idag har jag varit med Adam, Charlie, Colin och Tuva-Li på dagis. Förväntansfulla på sin första inskolningsdag. Det gick ju jätte bra 🙂
Barnen sover sedan länge och det borde jag också göra…
God natt!