Jo även denna dag har passerat. Var på ett möte i skolan, som var mycket givande. Vilken otroligt lugnande och human person. Hela auran kring denna person gav ett betryggande lugn. Denna person arbetar som skolpsykolog. Och detta var ett möte som jag faktiskt bad om sist jag träffade rektorn och lärare då vi diskuterade situationen på min sons skola.
Hur som helst så bollade vi lite. Och det känns faktiskt riktigt bra för en gångs skull. Och vi var ganska snabbt överens om att det verkar vara problem kring det sociala i skolan, då det är oroligt kring många individer runtomkring på skolgården. I klassrummet är det oftast bara frid och fröjd, även hemma och på fritiden är det lugnt. Och det säger ju en hel del i vart det brister. Kamratstödjare, extra rastvakter och resurs är ju tyvärr något som skolorna blivit ”norpade” på. Och det är väl egentligen det som behövs mest. Sen kan man ju i all evighet diskutera hur vissa människor väljer att förvalta sin position. Och i min mening åt helsifyr! Tydligen så krävs det inte ett snille för att vara någon höjdare. Otroligt oroande. Men som jag tidigare nämt, kanske blir det i vissa ”fall” ett jobb för skolinspektionen att ta tag i nu?
Nu ska vi komma ihåg att detta inte handlar om att kasta skit på varandra. Utan förhoppningsvis så vill alla parter det bästa för barnen ifråga. Men jag tycker det är dax att någon tar på sig ansvaret för vissa allvarliga händelser.
Nu är det helg. Vi släpper det för stunden.
Victor ringde när han vär på väg hem från skolan ”Mamma får jag hänga med F och A hem till F?”
F och A är två söta tjejer som går på skolan. Den ena tjejen går i Victors klass och den andra tjejen går i annan klass på skolan. F bor en bit utanför stan så och för att komma hem till henne så måste man ta bussen. Nja jag har aldrig släppt iväg min gosse på några längre utflykter med buss, larvigt kanske. Men ja jag övervägde ett ja, och han blev lycklig. Så de kom springandes hem och Victor glad i hågen slängde i sig maten, fick med sig en busspeng och sprang en trappa upp där tjejen A bor granne med oss. Sen gav de sig iväg mot bussen. När klockan passerat 20.15 så började det krypa i mammas oroliga kropp. Men 20.30 kom han infarandes.
”Vad glor du på? Jag kommer ju hem i tid juh”
” Men hur ser du ut?”
”Haha jaha, nää men alltså tjejerna fick sminka mig och fixa mitt hår”
Och jag snabbt fram med kameran, SÅKLART. Så vackert blå om ögonen, och för första gången insåg jag att Victor verkligen har otroligt långa ögonfransar. Så hela vägen hem på bussen i ca 15minuter så satt pojken med smink. Allt för tjejernas skull. Det är ju lustigt vad vi flickor kan få våra pojkar till. Gulligt.
”Mamma, om du lägger ut den bilden på din blogg, då förlåter jag dig aldrig”
Så jag får snällt lyda min gosses önskemål, och ni får använda fantasin.