Middagen gick hem hos alla. Micke ringde när han var på väg hem från jobbet och frågade om det fanns några köttbullar kvar, men det fanns det inte. Efter lite suck och stön så gjorde väl inte det så mycket egentligen eftersom vi i alla fall ska komma på rätt bana med kosten nu efter ledigheten. Lustigt de där att man alltid på något vis lyckas ha en ursäkt för att slippa ta tag i det. Någon som känner igen sig kanske? ”Nää men efter helgen, vi måste få äta upp godiset först” eller ”host host, jag är nog förkyld och kan ändå inte träna just nu så det spelar ju ingen roll” osv, osv. Nej nu tar vi kontroll över kosten och allt det där.
Jag har suttit på golvet nästan hela eftermiddagen. Vissa dagar är jag en bättre mamma än andra dagar. Eller hur är det med det egentligen. Är man så jäkla hemsk bara för att man sätter kidsen framför teven en stund bara för att slippa krypa omkring på golvet och leka? Jag kan med handen på hjärtat säga att mina barn inte uppskattat tv förens de blivirt kring två år. Jag försökte sätta Wilson i babysittern på golvet framför teven någon enstaka gång om det var något jag var tvungen att göra, men fan det funkade ju inte.
Sen vet jag att det finns en del föräldrar som aktivt sätter sina små barn framför teven. ”Idag har lille Oskar tittat på disneykanalen, det tyckte han var jätte roligt” så är pojken 4 eller 5 månader gammal. Eh? Och det är väl inte så lustigt att det förtrollar de små barnen. Olika ljus som blinkar, vackra färger och mycket läten. Voila så var barnvakten kirrad. Läste för inte så länge sedan att man ska undervika teven så länge som möjligt. Och man ska definitivt inte låta sina små bebisar ligga och titta på en tvskärm.
