Colin väckte mig inatt, han somnade om men inte jag. Jag har jätte svårt att somna om. Så idag känner jag mig trött, nästan lite bakfull. Såg att några av er undrat hur det ska gå för lilla hjärtat och Engla-Freja eftersom de ska dela rum. Visst låter det galet att en nyfödd ska få dela rum med en femåring. De båda kommer väcka varandra och bebisen kan ju absolut inte sova själv i eget rum direkt efter födseln. Nej absolut det går ju inte. Jösses! Jag vill inte låta bättre än någon annan mamma, absolut inte. Men eftersom jag av tidigare erfarenheter vet att jag måste vara övertydlig så måste jag be om ursäkt för att jag inte varit det i tidigare inlägg. Bäst jag skriver ironi för er som inte fattar det heller nu. Jag tror faktiskt att jag vet vad som är bäst för mina barn vid här laget. Jag är snart mamma åt åtta barn, åtta barn. Alla gör vi olika och man ska inte döma någon för det, även om jag själv ibland gör det alldeles för snabbt. Man är inte mer än människa och ingen är felfri. Men självklart kommer inte lilla hjärtat att sova i sin säng i eget rum delat med sin storasyster redan från början. För er som så snabbt oroat er över det så kommer hon att sova i sin vagga brevid min säng, det hade ni också sett om ni uppmärksammat tidigare inlägg. Men jag ville att hjärtat skulle få ett eget litet hörn. Och syskonen här hemma höll med om det och bråkade om vart lilla hjärtat just skulle få sitt lilla utrymme. Det blev till slut i Engla-Frejas rum då hon är den ända i familjen som har ett eget rum. Och för oss så passade det att ha flickorna i ett rum. Om vi bor trång i 5 rok? Nja alltså för oss funkar det utan att det faktikt ser ut som en myrstack här hemma. De stora grabbarna Victor och Oliver delar rum. Även om Oliver helst skulle vilja ha ett eget rum, för det har man rätt till enligt honom. Ja han har det väl väldigt bra som ensambarn hemma hos sin pappa varannan vecka och omställning är vissa gånger jobbig. Men det är väldigt sällan det gnälls. Dessutom så är de väldig sällan hemma. Det är träningar hit och dit och kompisar hit och dit, så ska man räkna tiden de spenderar på sitt rum så är det obetydligt viktigt för att grabbarna skulle behöva ett eget rum. Wilson och Adam delar rum och det passar dom båda väldigt bra. Vi har delat upp rummet, på ena sida är det mycket bilar och på andra sidan är det mycket lego. Bådas intressen får plats gott och väl. Och känner Wilson att han vill vara ensam på sitt rum ibland så får han det, för Adam hänger oftas med oss. Charlie och Colin delar rum med oss, de sover fortfarande i sina spjälsängar som nu ska bytas ut till växasängar. Vårat rum är egentligen inget sovrum utan ett allrum/vardagsrum med öppen spis, och planeringen är så bra att de små gossarna får som ett eget litet utrymme. I planeringen finns en tanke om att sätta upp skenor i taket för att hänga upp tjockare tyg som ska dela upp rummet. På så sätt kan man enkelt dra bort “väggen” för att få en mera öppen planlösning. Jag är faktiskt lite allrgisk mot att stapla allt på höjden och packa inredningen för att få plats med så mycket som möjligt. Så har vi nu rum nummer fem så är vårat vardagsrum, bestående av en divansoffa, soffbord, matsalsbord, tv och tvbänk. Det finns två negativa saker med lägenheten, det ena är att köket är för litet och det andra är att det inte finns någon balkong. Uteplats hade ju varit det bästa, men inte ens en balkong. Visst finns det drömmar om att bo i ett hus och få spendera timmar i en trädgård. Men det tar vi när det kommer.
Så hur vanligt är det inte att barn delar rum idag även i “små” familjer? Jo det ä nog faktiskt ganska vanligt eller hur? Man behöver inte vara mera annorlunda för man har en stor familj.