Plockade en liten kvällsbukett. Bilderna är lite mörka men ville visa er, för visst är buketten vacker?
Mina blommor är på verkligen på sista refrängen nu, jag har inte tagit hand om dem som jag brukar göra. Dessutom så tog ju regnvädret sönder många av mina dahlior som ni vet. Jag får plocka buketter hela tiden, och det gör ju ingenting egentligen.
Min mamma fick en bukett idag med alla hennes favoritfärger. Rosa, lila och cerise
Till er som undrar över min klänning så är den köpt >> HÄR! <<
Såg en bild på Instagram idag som våran lokala blomsterbutik lagt upp, de hade varit och tävlat i floramästerskapen på Fredriksdal i Helsingborg. Så himla fint dekorerat! Vilken dröm att få hålla på blommor hela dagarna.
Det såg ut som de dekorerat en böjd gren med olika slags blommor. Blev inspirerad så jag tänker att jag ska försöka göra något liknande och fotografera barnen ihop med det. Tror det kan bli fint på bild Sen om jag lyckas är en annan sak. Men det vet man inte förens man har provat
Igår blev jag lite ledsen över några kommentarer jag fick. Eller, jag blev mest chockad kanske jag ska skriva.
Denna graviditet valde jag att vara öppen med när bebis ska komma, fick så många frågor om det så till slut berättade jag. Nu har vi ju gått över tiden vilket jag också har skrivit väldigt mycket om för att jag tycker att det är lite jobbigt. Inte så konstigt kanske!?
Jag är inte förstföderska, jag har gått över tiden en gång förut. Och jag tycker väl ändå att jag har lite erfarenhet efter elva barn. Men det betyder ju inte att mina känslor är mindre eller att jag på något sätt känner mig som världens mest rutinerade blivande mamma. Jag tar inget för givet och varje graviditet och förlossning är unik. En ny upplevelse varje gång. Oerhört tacksam för att jag fått så många barn och att min kropp kan vara gravid. Det är inte självklarhet för alla.
Men så får jag meddelande som… åh herregud stackars dig, jag gick över lika länge som du nu och barnet var så stort att de var tvungna att klippa upp hela mig där nere. Fick sy hela mitt underliv. Värsta jag varit med om. Eller… Du vet väl om att det är farligt för barnet och dig om du går så här länge! Barnet kan dö om det får vara för länge i magen. Hade jag varit dig så hade jag begärt att de plockade ut det nu.
Man vill oavsett vad A L D R I G få sådana meddelanden! Hur kan man ens vara så okänslig att man skickar något sådant till en gravid kvinna? Det är för fan helt sjukt! Jag borde veta att det finns folk till allt vid det här laget eftersom jag fått utså både det ena och det andra, men inte trodde jag att folk kunde skicka så sjuka meddelanden till någon som snart ska föda barn och som dessutom uttryckt hur jobbigt hon tycker det är.
Likaså har jag fått några mindre trevliga meddelanden från kvinnor som inte kan få barn. Och jag vill skriva att jag är sååå ledsen att det finns de som inte kan få barn. Verkligen så ledsen. Min barndomsvän har gått igenom samma och jag har funnits där hela tiden och sätt på nära håll vad det gör med en människa. Jag har också efter flera flera år sett hur drömmen sedan gått i uppfyllelse.
Men att jag ska få dåligt samvete för att jag uttrycker mina känslor i min situation tycker jag är orättvist. Jag är tacksam för alla mina barn, och jag är lyckligast i världen! Men jag har också rätt att vara ledsen, orolig, uppgiven och helt slut som människa.
Jag respekterar om man inte vill följa mig, jag förstår att det gör ont att se någon annan få barn om man inte själv är där och kan uppleva det. Jag fattar. Men snälla sluta ge andra dåligt samvete! Det är inte okej och det är inte snällt!
Varför kan inte kvinnor stötta varandra istället? Vara omtänksamma, stärka varandra och lyfta vandra! Jag borde ju inte ta åt mig, men det gör jag just nu. Lite ostadig och lite känslig. Och jag är skäms inte för att säga att jag är svag.
Men jag försöker vara positiv, tänka framåt. För tänk allt fint vi har framför oss. Vi kommer att få ännu ett septemberbarn Världens bästa höstpresent!
Ta hand om er!
Kram / Madeleine
