Vilken dag. Jag är helt färdig i kroppen, känns som jag vill vifta med den vita flaggan just nu, ”JAG GER UPP”. Idag har vi varit på tvillingträff i Linköping. Vi var ett gäng omföderskor som nu lyckats snickra ihop tvillingar, vi var närmare bestämt 7 blivande tvillingmammor. Häftigt. Barnmorskan som höll i gruppen heter Anette, och hon visste minsann vad hon pratade om. Hon är själv tvillingmamma -97 och -05 så det kändes extra kul att få höra henne prata om att just vänta tvillingar och hur det är att vara mamma till tvillingar. För det är allt något alldeles extra att vänta tvillingar, att sedan uppfostra dessa små liv, det måste också vara något helt utöver det vanliga. Och vilken tjej, hon bjöd verkligen på sig själv. Hon visade bilder på sig själv under själva graviditeten, blottade den stora magen, och avslöjade hur orken försvunnit då det i bakrunden låg en STOR hög med tvätt. Charmigt. Hon visade också bilder på sig själv när hon ammade dessa små bebisar. Otroligt, förstår nog inte riktigt ännu hur kämpigt det faktiskt kommer att bli under en period, innan man kommer in en skaplig rytm. Men amma är jag inte främmande för, jag har ju ammat mina länge, alldeles för länge kanske. Engla-Freja var värst, hon vägrade sluta amma, höll väl på tills hon var 15månader. Annars har jag ammat i alla fall ett år. Och mat har jag så det finns och blir över. Jag producerar nämligen bröstmjölk som en kossa. Mindre kul ska jag säga när man redan i graviditetsvecka 16 får mjölkstockning. JIPPI.
Sen var det ju det där med förlossning. Jag är så orolig inför den. Men jag vet ju att jag kommer klara den, jag är ju inte unik i detta fall, många har ju klarat en tvillingförlossning. Men med tanke på att jag inte tål den vanliga ryggbedövningen, lider av ljumsbråck, och fött ett par ungar tidigare så kanske kroppen inte orkar med? Och det värsta av allt, man måste ligga i ”gynstol” när tvilling ett ska komma ut. Jag VÄGRAR hör ni det!?
Kan se det framför mig. Ont, ingen smärtlindring, orolig och dessutom typ 10 pers i rummet och någon ska sätta fast mina ben i en ”gynstol” Har man inte hört en ramsa innan så lär man få höra det då, det lovar jag. Nej jag måste ha kontroll själv, annars kommer jag bara bli frustrerad. Och då kommer tempramentet. Så snälla tvinga mig INTE att föda barn i en gynstol!
Här står våran barnmorska för dagen Anette och framför sig håller hon några ”substituttvillingar” de fick agera idag när vi blev tipsade om tvillingammning.
Hela våran tvillinggrupp verkade jätte härlig, men jag fastnade faktiskt lite extra för ett par. Det var en mamma och pappa som strålade av lycka. Och det som stack ut lite var nog att pappan där var lite ”nojig” och mamman verkade helt cool, påläst, och förberedd liksom. Pappan berättade att de vid en tidigare graviditet gjort ett fostervattenprov varpå han svimmade och landade på backen, då han inte riktigt klarade av att titta på sådant. Och när barnmorskan Anette berättade om moderkakan och att hon tyckte att vi skulle titta på den så hörde man bara ett ”Uhhhhhh” från denna pappan. Roande tyckte jag. Och det var jätte trevligt.
Efter våran tvillingträff så gick vi upp till barnavd där våran lille prins Adam legat inlagd. Vi hoppdes på att kunna få lite svar på proverna. Läkaren vi haffade i korridoren kände igen Micke, det var nämligen den läkaren som jobbade då Adam första gången kom in med ambulans. Han tittade lite snabbt i journalen. Men han fick inte säga något då det inte är han som är ansvarig läkare för Adam. Men han tog med oss in på ett rum och sa ”proverna såg bra ut, och detta berättar jag bara för att Adam var min favoritpatient”. SHIT vilken sten som föll från mitt bröst. Jag hann tänka mycket på väg in i detta rum. Men vi kommer endå få ha Adam under observation då problemen kvarstår. Och det känns jätte tungt, för något är det ju som händer med honom fortfarande. Men nu får vi vara glada över det lilla. Nu ska vi bara ta oss igenom nästa hinder. Och det kommer vi göra…
Sen blev det en kortvisit hos våran vän S, som jag förövrigt höll på att skrämma slag på när vi kom in på hennes sal. Men det såg såå hemtrevligt ut på hennes rum, ja verkligen hemtrevligt och lustigt vore det väl annars eftersom hon ska få bo där tills hennes bebis kommer någon gång i mars. Tycker det är otroligt starkt att behöva vara så inställd på att flytta in på ett sjukhus, usch jag hade klättrat på väggarna. Hur som helst så hade damerna som var inlagda på avd gjort sig fina inför kvällens fest. Ja för nobelfesten missar väl ingen?
Så oerhört tjusiga gravida fröken S iförd ett par svarta blanka tights (BLANKA) och en alldeles förtjusande rosa top, som med sin tighta form avslöjar de fina gravida formerna. Så söt 🙂
Micke tog en snabbkaffe och jag gluffsa i mig avdelningens alla mariekex, tackfördet!
Men kvällen tog inte slut där, hem till farmor för att hämta upp en del barn, snabbt vidare hem till Motala för att Micke var tvungen att jobba. Sen var det vidare till ishockeyhallen för att hämta upp Victor, hem för att fixa kvällsmat, natta barnen, plocka disken, åh nämnde jag att vi var tvungna att handla maten innan vi lagade den? Hur som helst nu sitter jag här med den vita flaggan och undrar när det är dax?
Men det får nog vänta en stund till, för nu kom jag på att jag har ett möte imorgon, och till det så krävs det en del jobb. Verkar som jag blir kvar en stund till framför datorn.
Hjäääääälp!
Tur jag har världens underbaraste make som sliter som ett djur!